Logga in
Logga ut

Peter Lindvall

Basketbloggen

En osannolik kraschlandning

Vi trodde nog att BC Luleå gjort bort säsongens stora plattmatcher i form av Wetterbygden hemma och Köping borta.

Men det här laget, som lite för ofta sjunker så djupt ned i källaren att det knappt går att hitta spelarna, hade en till att bjussa på.

Luleå kom till spel mot bottenlaget Umeå med fyra raka segrar och ett hyggligt självförtroende. Västerbottenslaget saknade nyckelspelare som Egal Saleman samt André Nilsson och då förstår ni att den här matchen i Luleå energi arena bara kunde sluta på ett sätt. 

Lägg också till det overkliga att Luleå tidigt i den tredje perioden ledde med 19 poäng vilket sätter ytterligare ett  perspektiv på en insats av hemmalaget som är svår att sätta ord på. Men jag gör ett försök att hitta några förlustorsaker.

En tydlig var givetvis BC Luleås defensiva prestation i den anda halvleken då Umeå tilläts göra helt osannolika 59 poäng. Med tanke på det lag som tränaren Jesper Gustavsson ställde på benen hade en sådan siffra varit rimlig över en hel match.

Sedan landar förstås den här krashlandningen rakt ned i Peter Öqvists knä. Redan under första halvlek hade hemmalaget flera chanser att rycka ifrån och döda matchen. Men Luleåtränaren hade bestämt sig för att bända in alla elva spelare på planen i sann demokratisk anda - en tag med fyra bänkspelare samtidigt på planen och den planen visade sig inte funka. 

Det blev orytmiskt, nyckelspelarna blev kalla av att nöta bänk och Umeå tilläts hänga kvar trots att allt borde ha varit över innan halvtidsvilan.

Och den taktiska självmordsplanen fortsatte i tredje perioden. BC ryckte till 57-38, ut på bänken placerades på kort tid flera av startspelarna och in kom spelare som inte har vana att tillsammans bära laget. 

Då sa det bara pang på några få minuter. När fjärde perioden startade var ledningen futtiga åtta poäng och Umeå hade fått vittring, energi, flyt och en tro att ingenting är ömöjligt.

Allt Umeå kastade mot korgen under de sista tio minuterna trillade i, Luleåspelarna blev paralyserade och i det krisläge som uppstod vågade knappt Öqvist göra några byten alls. Stjärnorna tröttnade och när vesselsnabbe DeAndre Mathieu sköt i matchavgörande 95-93 i den sista sekunden var det en självklar konsekvens av en matchplan som havererat.

Nej, efter 23 matcher i grundserien har inte BC Luleå hittat stabilitet och grund att stå på som ett lag ska ha som aspirerar på guld och det vette tusan om det går att hitta med 13 matcher kvar av grundserien. Även om en inkommande klassvärvning de närmaste dagarna kan hjälpa en hel del. 

//Lindvall

Ett offensivt lyft

Att Luleå Basket skulle vinna borta mot Eos visste förstås alla pch 83-64-segern hade väl sina toppar och dalar. Det är trots allt bara matcherna mot A3 som betyder något den här säsongen.

Nog så.

Men visst fanns det några grejer att kika extra på och det mest intressanta var givetvis veteranen Anna Bartholds comeback efter sin fotskada.

Det var också lite ringrost som kunde synas efter en månadslång bortavaro men lagkaptenen svarade för en fackmannamässig insats med 12 poäng, 7 returer och ett högpocentigt skytte.

Sedan var det säkert skönt för en spelare som Precoius Hall att få en rejäl islossning efter en vinter där det offensiva spelet inte riktigt lyft. När partnern på bakplan, Michaela Houser, var hemma i Luleå med en stukad fot fick Hall mer bollkontakt och mer ansvar. Det gav 24 poäng (54 procent från golvet), 7 returer, 4 assist och goda 22 i plus/minus-statistiken. Det kan betyda mycket för hela laget men också för USA-guarden pesonligen.

//Lindvall 

Luleåstjärnornas nya basketliv


Jag får då och då frågor bloggläsare som undrar hur det går för alla dessa profiler som en gång spelat i Luleå Basket men gått vidare i sina karriärer. 
Här är ett axplock.

Håll till godo.


Josefin Vesterberg, Kangoeroes, Belgien

Den Hökenfostrade forwarden fick ett spelmässigt lyft i Belgien när hon inför den här säsongen lämnade Belfius Namur. Är en av nyckelspelarna i topplaget Mechelen-klubben Kangoeroes och snittar 9 poäng, 8 returer och 27 spelminuter.

 

Ellen Nyström, Gipuzkoa, Spanien

I det spanska mittenlaget är landslagsguarden från BK Höken klisterspelaren som håller ihop både det offensiva och defensiva. Gör sin andra säsong i Gipuzkoa och snittar 8 poäng, 5 returer och 26 minuter.

 

Janis Ndiba, ZTE KK, Ungern

22-åringen från Holland levererar 10 poäng och 6 returer i Ungern. Spelade en säsong, 2016/2017, i Luleå Basket och var en av de stora guldhjältarna när klubben överraskande vann guldet mot ett stjärnspäckat Udominate.

 

Jessica Thomas, Oyympiakos, Grekland

Den 168 centimeter långa guarden blev för snart ett år sedan finalspelets MVP när Luleå vann det femte raka guldet. Är nu en av stjärnorna hos den grekiska ligaledaren och storklubben. Snittar 10 poäng, 3 assist och 22 spelminuter i ligan samt 9 poäng, 2 assist och 27 minuter i Euroleague.

 

Adrienne Motley, RC Celta , Spanien

Jessica Thomas grovjobbande parhäst på bakplan hittar vi numera i den spanska andraligan. 15 poäng i snitt på 27 minuter visar att Motley är en av lagets viktigaste spelare.

 

Katie Bussey, Loon Lions,  Holland

Efter fyra raka guld nådde populäre Bussey ikonstatus i Luleå. 2017 flyttade hon tillbaka till Holland där 29-åringen fortfarande levererar på en hög nivå med 18 poäng och 30 minuter i snitt.

 

Dajana Butulija, AZC-UMCS Lublin, Polen

Den serbiska artisten var en av hjärnorna bakom Luleå Baskets första historiska guld 2014. 33-åriga Butulija har varit runt i Europa de senaste åren men har nu landat i Polen där hon levererar ett gediget hantverk i högstaligan med 23 minuter, 9 poäng och 2 assist. 

 

Miah-Marie Langlois, Dynamo Novosibirsk, Ryssland

Landslagsguarden från Kanada bröt sitt kontrakt över två år med Luleå Basket efter SM-guldet 2015 och har sedan dess spelat i den tuffa ryska ligan. Är bottenlagets Novosibirsk stora stjärna och matchas i snitt 39 minuter per match och sätter upp 12 poäng samt 3 assist på den tiden.

//Lindvall

Guldkandidaterna


Efter Borås rysarseger mot Norrköping Dolphins och BC Luleås hantverksmässiga vinst i Östersund tycker jag att det i dag står ganska klart att guldracet i SBL Herr den här säsongen kommer handla om fyra lag.

Nämligen följande:

 

NORRKÖPING DOLPHINS

Den regerande mästaren är fortfarande mitt guldhattstips även om det finns lite sprickor i fasaden. Guarduppsättningen är inte glimrande och skapande spelare finns det inget överflöd av. Men: Det är ett jäkla tufft gäng som spelar ligans elakaste försvar och allt som oftast kommer undan med det. Det finns en bredd, ett djup, matchvinnare i Kjellbom/Lindquist och en coach i Chuk som vet hur man avslöjar motståndarens svagheter. Det går inte att vifta bort.

 

BORÅS BASKET

Det här är laget som för mig under många år stått för något mjukt, lite soft, som inte kan vinna stora matcher när det tuffar till sig och tillvaron blir lite allmänt obekväm. Som i slutspel, till exempel. Jag tror nog många håller med mig. Men känslan i dag är att Borås Basket kan, jag skriver kan, vara gjort av något annat. Bortasegern mot BC Luleå fick mig att fundera och rysarvinsten mot Norrköping stärkte tanken att 2018/19-upplagan kanske är på väg mot något historiskt. Vi får se.

 

SÖDERTÄLJE KINGS

Utan tvekan det lag som sett allra bäst ut fram till i dag. En enorm bredd, mängder av naturliga matchvinnare och en tung tradition att alltid göra stora saker i slutspel. Tränaren Ludwig Degernäs vill gärna spela ut underdogkortet men går det inte att blunda för det här lagets högstanivå som bevisats med bland annat en tung bortaseger mot Norrköping. Frågetecken? Finns hårdheten? Finns det där sista som krävs för att gå hela vägen?

 

BC LULEÅ

Att det någonstans finns en högstakapacitet som gör att Peter Öqvist bygge kan gå hela vägen tvivlar nog ingen på men det som hittills saknats är en bas, ett fundament att stå på som gör att svackorna i matcherna inte blir så djupa. I och med värvningen av Earvin Morris är laget nu fulltaligt och mycket kommer handla om hans kapacitet, hur väl han kan integreras i lagspelet och hur bra ha kan avlasta lagets mest naturlige målgörare i Corban Collins.

//Lindvall 

Årets utmärkelser - alldeles för tidigt


Om det delats ut utmärkelser redan i dag i herrligan - var hade de då landat?

Kanske så här.

 

Årets MVP och Årets guard

Nimrod Hilliard, Borås

"Spelfördelaren är hjulet allt snurrar kring i Borås. Hilliard har ett brett guardspel både som målgörare, passare och beslutsfattare."

 

 

Årets center

Joakim Kjellbom, Norrköping

Veteranen har väl inte sin vassaste säsong bakom sig och snittar nästan 14 poäng och drygt 8 returer. Men säg någon som är bättre..?"

 

 

Årets forward

Auston Barnes, Södertälje Kings

"Barnes spetskompetens? Han kan det mesta, är inte bollkrävande och är därför ovärderlig för serieledaren."

 

 

Årets försvarare

Denzel Andersson, BC Luleå

"Stor eller liten spelare. Det spelar ingen roll. Luleåforwardens mångsidiga, rörliga och smarta försvarsspel gör att han kan stänga ned alla."

 

 

Årets artist

Teyvon Myers, Jämtland

"Det ser väl inte ut som att Östersundsguarden har koll på alla grejer han pysslar med men roligt och spektakulärt är det."

 


Årets stjärnskott

Felix Terins, Nässjö

"Från ingenstans till att bära ett ligalag. 20-åringen har gjort en jäkla resa som få kunde förutse".

 


Årets coach

Ludwig Degernäs, Södertälje Kings

"Gör bara sin andra säsong som huvudansvarig och gjort serieledande Södertälje Kings segermaskin utan stora svackor."

 


Årets lyft

Wetterbygden

"Nykomlingen har överraskat hela basketsverige med frejdiga och kampfyllda spel. En härlig frisk fläkt i basketfamiljen."

//Lindvall

En match mot demonerna

BC Luleås spelare slogs mot sina egna demoner efter Umeå-förlusten, ännu några djupa svackor, ett stundtals ihåligt försvarsspel och en stekhet Adam Rönnqvist.

Men när krutröken lagt sig i Östersunds sporthall hade Peter Öqvists lag besegrat Jämtland (99-95) för 19:e gången i rad och om inte annat bevisade den segern en sak: Klubben har gjort helt rätt när den värvat in offensive Earvin Morris.

För så här var det: När matchvinnaren Corban Collins tidigt hamnade i foulnöd mot Jämtland och tvingades sitta på bänken syntes tydligt vad som saknas i den här årgången av BC Luleå.

Det handlar förstås om ytterligare ett offensivt hot. En spelare som kan ta över matcher, bryta mönster och stoppa bolluslingen i korgen när det anfallsspelet hamnat i stå.

Är nye Morris det klubben hoppas på kommer han tillföra en oerhört viktig dimension som saknas. Sedan finns det förstås fler saker som måste lyftas för att BC Luleå ska kunna bli en stark finalkandidat men det tar vi en annan gång.

Mot Jämtland var det många faktorer som spelade in som gjorde att ett vingligt Luleå lyckades hålla ihop hela vägen till slutsignalen. En vana att vinna mot just Jämtland spelade förstås in. Corban Collins matchvinnarmentalitet under de dramatiska slutminuterna, Thomas Massambas ledarskap, Daniel Hanssons jättejobb i det tysta och Denzel Anderssons 13 returer.

Vi stannar där för i dag.

//Lindvall

 

Peter Lindvall bloggar om basket i Luleå, Sverige, Europa och resten av världen.


Fakta om Peter
Född: 1964
Bor: Luleå
Yrke: Journalist
Gillar: Min fru och mina fem söner.
Kontakt: peter.lindvall@nsd.se

  • Twitter

Bloggar