Logga in

Peter Lindvall

Basketbloggen

Hur svårt kan det vara, Taylor?

Svensk landslagsbasket har det tufft på alla sätt och vis. Det är inget nytt. På hemmaplan slåss sporten mot tungviktare som hockey samt fotboll som snor i princip all uppmärksamhet.

Sportsligt har framgångarna historiskt sett varit minst sagt blygsama även om det på damsidan kan ses ett lyft de senaste fem åren med ett par bra EM-resultat.

Men som jag skrivit massor av gånger: Utan kontinuerliga framgångar på herrsidan kommer det bli svårt för basketen att landa i den genomsnittlige svenske sportkonsumentens medvetande.
Det görs förstås ett jobb ute i en del klubbar och på förbundsnivå för att få en spridning av sporten men till syvende och sidst handlar det om resultat och att få de bästa spelarna att ställa upp när landslaget kallar. Och den sitsen har inte herrlandslaget befunnit sig sedan EM 2013.

Då valde affischnamnen Jonas Jerebko och Jeffery Taylor att spela. Men sedan dess har det varit nobben. Varje gång.
Jerebko har under alla dessa år gett intervjuer i svensk media och där varit tydlig med att han ser själv spela i blågult någon gång i framtiden om förutsättningarna är de rätta. Men det har hittills bara varit snack och ska vi vara riktigt ärliga kommer 32-årige Jerebko sannolikt aldrig mer spela en match för landslaget. Tyvärr.

Men från Jeffery Taylor har det under sex år varit mer eller mindre tyst. I alla fall i det offentliga rummet. Självklart har förbundet haft en kommunikation med honom men vad som ligger bakom bojkotten har få fått veta av Taylor. Självklart är en del hans spel i en av Europas mäktigaste klubbar Real Madrid vilket ger sparsamt med utrymme i kalendern. Men det skulle säkert gå att lösa om viljan fanns.

Men det finns, tror jag, fler orsaker som ligger bakom Taylors mediatystnad och landslagsbojkott.
1) Artiklarna som tidningen Expressen skrev under EM 2013 som handlade om interna stridigheter i laget. De landade inte bra.
2) 2014 dömdes han till 18 månaders skyddstillsyn för misshandel i hemmet och skadegörelse. Han stängdes också av under ett års tid av det Svenska Basketbollförbundet.

Klartext: Taylor vill helt enkelt inte svara på frågor om dessa händelser.

När Bloggen avslöjade att Jeffery Taylor, lite från ingenstans, plötsligt skulle träna med landslaget under fredagen väcktes dock ett litet hopp. Kanske fanns det en öppning trots allt? Kanske fanns det en chans för media att prata med honom om dåtid och framtid?
Kort sagt ett gyllene tillfälle för Taylor att "tala ut", låta de basketfans som är intresserade får en inblick hur han tänker och på köpet skapa lite intresse kring herrlandslaget.

Men icke. Den 30-årige stjärnan valde ännu en gång att nobba media.
Det är knappast förvånande men likförbaskat illa.

För hur svårt hade det egentligen varit? En snabb presskonferens. Svara på frågorna som kommer, även de obekväma, och sedan var det utagerat för all framtid.

Det borde Jeffery Taylor kunnat bjussa på. Det skulle han vinna på i det långa loppet och det skulle definitivt svensk basket tjäna på.Men den vägen valde inte Real Madrid-spelaren att gå och personligen tvivlar jag på att han någonsin kommer en spela en enda match i landslaget eller ge en intervju till en svensk journalist för den delen. 

Det är trist, tråkigt och ett bakslag för basketsporten i Sverige som behöver all hjälp den kan få. Men när inte de allra största stjärnorna vill hjälpa till ser tyvärr ganska mörkt ut.
Det borde Jeffery Taylor, och även Jonas Jerebko, någon gång reflektera över.
//Lindvall

USA-forward tränar med BC Luleå

Såja. Då har BC Luleå gjort sitt val. Eller kanske.

I morgon onsdag landar den 26-årige powerforwarden Austin Burgett, 206 centimeter, på Luleå Airport. Under några träningsdagar ska han få chansen att övertyga tränaren Peter Öqvist och de andra i ledarstaben om sin storhet. Ser allt ut som det ska blir Burgett lagets tredje amerikan och den som ersätter skadade LaRon Smith.

Amerikanen fick nyligen lämna den belgiska klubben Liege på grund av "organisatoriska problem" och har den senaste tiden väntat på att hitta en ny klubbadress.

"Han sitter i Belgien och söker efter nytt jobb och vi letar efter en ny spelare. Han är "willing and able" att komma upp och det känns som ett ypperligt tillfälle för oss att titta på honom och för honom att testa spel med en ny klubb”, säger Peter Öqvist.

Burgett har gjort fyra collegeår på välrenommerade Notre Dame där han var lagkapten. Säsongen 18/19 snittade han 12 poäng och 5 returer i den slovenska ligan.

"En spelskicklig forward som har ett bra skott och är allround i sitt spel”, säger Öqvist. 

//Lindvall

Power ranking

Efter några dagars dvala är Bloggen tillbaka. Och jag gör en nystart med en stekhet power ranking för SBL herr.

 

1) Wetterbygden

Vem hade kunnat tro på den här förvandlingen? Från kraschlandningen i premiären mot BC Luleå till en välsmord segermaskin. Tränaren Boris Balibrea har i Tyler Sabin kanske ligans bästa scorer och har samtidigt hittat en spelfördelarroll åt Adam Rönnqvist som gör laget bättre. Just nu är Wetterbygden laget att slå i SBL

 

2) Borås

Borås kanske inte briljerar i varje match men fakta är fakta: Laget har bara förlorat en gång den här säsongen och vet hur matcher ska vinnas. Att formkurvan för guardparet Elvar Fridriksson och Marcus Tyus är stigande borde ge alla motståndare skrämselhicka.

 

3) Köping

Jag bortser helt enkelt från torsken mot Södertälje häromdagen då laget saknade sin nyckelspelare Jeremy Combs. Köping är den stora skrällen hittills den här säsongen – mycket tack vare att klubben hittat rätt med samtliga importspelare. Att sedan Niklas Larsson gör sitt livs säsong har inte gjort saken sämre. Balanserat och svårslaget lag.

 

4) Södertälje

Den regerande mästaren har vinglat en hel del men ändå hittat sätt att vinna matcher trots skadeproblem. Det är en styrka. Nye Anton Gaddefors blir bara bättre för varje match, om ett par veckor är Dino Pita tillbaka i spel och då borde saker och ting stabilisera sig rejält.

 

5) BC Luleå

Luleå är svårbedömt – inte minst med tanke på att laget haft det tufft att vinna mot förväntade topprivaler. En orsak kan vara de skadeproblem laget dragits med. Nåväl. I de tre senaste matcherna mot Djurgården, Umeå och Jämtland har det börjat klicka igen – även om det handlar om lag på den nedre halvan i tabellen.

 

6) Norrköping

Ska vi tycka synd om Norrköping som har så förtvivlat svårt att knyta ihop matcher? Både ja och nej. Å enda sidan ska kraven vara skyhöga på en klubb som varit maktfaktor så länge. Å andra sidan har Norrköping tappat många tunga namn. Hur som helst: Laget kan lira med alla och det behövs så lite för att den förlorande trenden ska vändas.

 

7) Jämtland

Målet var högt för Östersundslaget inför säsongen men fram till i dag har inga förväntningar alls infriats. Vi får se om den nyvärvade jänkaren kan få Torbjörn Gehrkes bygge att bli mer stabilt. Kanske. Kanske inte? Något skaver här i alla fall.

 

8) Nässjö

Smålandslaget har nästan gjort det till en konstform att förlora jämna matcher vilket är lite lurigt med tanke på att det finns matchvinnartyper i form av Franklin Williams, Nick Russel och Dartaye Ruffin. Men något är allvarligt fel och bara två segrar på nio matcher säger mig att det här kan bli en kämpig vinter för Nässjö.

 

9) Umeå

Med fem utländska spelare och några dugliga svenska kroppar borde det gå att få ut mer av Umeå. Men laget verkar vara allergiskt mot att vinna bortamatcher och faller alldeles för ofta igenom helt. Nja, det blir svårt att bärga en slutspelsplats den här säsongen.

 

10) Djurgården

Jag hoppades massor på nykomlingen från Stockholm men hittills har det mesta varit nattsvart. Lagets försvarsspel har varit obefintligt, 96 poäng insläppta i snitt, och spelarna verkar ha svårt att hitta sina roller. Just nu är Djurgården ligans sämsta lag. Punkt slut.

//Lindvall

Öqvists drömspelare

Ok, vi börjar med dagens stora nyhet som NSD nyligen avslöjade: Luleå Basket bryter kontraktet med den litauiska guardstjärnan Santa Baltokijene och det kommer knappast som en överraskning.

Hon har haft alla möjliga problem att hitta en roll i Robin Sandbergs lag och till sist blev situationen förstås ohållbar. Det ska bli intressant att se om klubben väljer att leta en ersättare eller om den satsar på Felicia Ponturo och Matilda Ekh som komplement till Natisha Hiedeman. Bloggen lär återkomma i frågan.

 

Nu över till BC Luleå.

Vi har varit här förut några gånger och nu är det dags igen: BC Luleå har tvingats ut på spelarjakt under säsongen sedan klubben brutit kontraktet med skadade forwarden LaRon Smith.

Och trots att sökandet efter en ny stjärna bara är i sin linda har tränaren Peter Öqvist sin drömspelare klar för sig:
"En till Denzel Andersson vore perfekt. Men tyvärr är det inte möjligt den här tiden på året", säger han.

Öqvist har redan kontaktat flera agenter och presenterat profilen på den spelare han vill få in. Och det handlar förstås om en powerforward som kan tillföra returtagning och försvar.
"Han ska kunna lira. Vår styrka är bollrörelse och bollen får inte fastna. Men jag har inte stängt dörren för en annan spelartyp - vi tar det bästa vi kan få för pengarna", säger Öqvist.

BC Luleå kommer inte stressa fram ett beslut. Trots att laget är underbemannat är formen för tillfället hyggligt god.
"Jag har tittat på marknaden och den är väl inte jättestor även om det finns spelare där ute. Jag kommer inte att vänta för väntandets skulle, kanske är det detta som finns och då är det bara att agera."
//Lindvall

Klart: Han lämnar BC Luleå

Bloggen har spekulerat i ärendet en tid men nu är klart: BC Luleå bryter kontraktet med forwarden LaRon Smith. Beskedet kommer inte som någon överraskning. Smith har på grund skador och personliga orsaker inte kunnat göra sig själv rättvisa på något sätt. Men med tiden har det också visat sig att Smith inte är den spelare som behövs med tanke på hur laget är byggt med ett gäng skyttar men lite färre skapande spelare.

Nu ger sig BC Luleå ut på värvarjakt och som jag ser det är målbilden tydlig: Tränaren Peter Öqvist behöver förstås storlek, returtagning och tuffhet men även en spelare som kan skapa sitt eget skott, göra grejer från dribbling och även via passning.

Det ska bli intressant att se vad klubben hittar men räkna med att det tar några veckor innan en ny spelare är på plats.

//Lindvall

2.5 ödesdigra minuter

Nej, det vill sig inte riktigt för Luleå Basket i Eurocup. Mot turkiska Galatasaray höll laget ihop spelet i nästan alla 40 minuter men till sist skrevs förlustsiffrorna till knappa 67-72, lagets fjärde raka torsk som därmed innebär att Luleå är utan chans att gå vidare från gruppspelet.

Om vi är lite griniga landar förlusten i de dryga 2.5 minuter som Luleås stjärna Natisha Hiedeman satt på bänken i slutet av den tredje och början av den fjärde perioden. När guarden landade på bänken ledde Luleå med 51-48. När amerikanskan kom tillbaka i spel var underläget 53-58 efter några billliga turnovers och det kunde Robin Sandbergs lag aldrig hämta sig från - även om marginalerna var grymt små i slutminuterna.

Nej, i den här matchnen hade det faktiskt räckt med att nyckelspelaren Ivey Slaughter haft en hygglig offensiv kväll men det hade hon inte.
Det stora glädjeämnet för Luleå var Josefin Vesterberg som äntligen hittade sitt offensiva och var lagets solklart bästa spelare med 15 poäng och 11 returer. Det lovar förstås gott inför fortsättningen.
//Lindvall

Peter Lindvall bloggar om basket i Luleå, Sverige, Europa och resten av världen.


Fakta om Peter
Född: 1964
Bor: Luleå
Yrke: Journalist
Gillar: Min fru och mina fem söner.
Kontakt: peter.lindvall@nsd.se

  • Twitter

Bloggar