Logga in
Logga ut

Gunnar Westrin

Fiskebloggen

Möte i Gunnarsbyn

Råneå Tiamin-viktigt möte. 
Århundrades viktigaste miljöfråga? "Ett för allt liv nödvändigt vitamin saknas. Norra halvklotet är särskilt drabbat. Laxen, sjöfåglar och andra djur kring Östersjön är påverkade. Älgen är borta från vissa delstater i USA. Kan våra älgar påverkas? KOM PÅ EN FÖRELÄSNING I GUNNARSBYNS FOLKETS HUS. TORSDAG 8 NOVEMBER KLOCKAN 19.00. Professor Lennart Balk, Stockholms universitet, föreläser om; "BRIST PÅ B1-VITAMINET TIAMIN" FIKA!!! Degerselsbygdens Samfällighetsförening. 

Det som är skrämmande gällande just B1 Tiamin är att det bl a finns i kiselalgerna, som i sin tur nyttjar fotosyntesen för att bland annat skapa syre. Före mig känns tiaminbristen som en "farlig slutprodukt" i vårt storskaliga industrisamhälle. Med andra ord, föreläsniingen är viktig. Kom till Gunnarsbyn.  gunnar@westrin.se 

 

Foto; Urban Kumpula. 

Månadens fluga,

Råneå Flugor av kork? Inte alls korkat, en absolut genial idé.

ÅBO-SLÄNDAN med korkkropp.

En av mina mest ihågkomna och saknade fiskevänner genom livet var utan tvekan industrimannen och flugfiskaren Åke Bodén från Piteå. Jag har skrivit massor om honom i allehanda fisketidningar, men framfört allt i mina böcker. Idag kan jag absolut inlemma honom i den lilla grupp vi skulle kunna kalla ”Flugfiskets titaner”. Han var den harrspecialist som lärde mig det mesta om just harrens egensinniga matvanor. Åkes favoritvatten var de mellersta och övre delarna av Piteälven, låt mig säga från Eggelats utlopp upp till Muorsomjaure, genom Kransforsen och fram till slutdelarna av voluminösa Vuolvojaure.

Det var under senvåren 1982 jag träffade honom för första gången, hemma hos familjen Bodén i en tegelvilla i utkanterna av Piteå. Hela natten gick när Åke skulle beskriva sina egenartade torrflugor i kork, av modellen nattsländor. Korken var i tunna skivor mellan 1mm till två millimeter, material som för det mesta används till cylinderstoppningar i allehanda motorer. Han ägde på den tiden Piteå Mekaniska Verkstad…

Åke hade fiskat i Piteälven i hela sitt liv och visste att harrarnas mest förekommande föda var just kläckande och flytande nattsländor. Det geniala i kråksången var att materialet just var kork, flytande så det räcker till och blir över. Flugorna behövs därför inte fettas in med flytmedel. Problemet är att få tag på rätt korkmaterial, som kallas dextrinbehandlad kork. Han blev berömd för tre olika modeller av korkflugor, nämligen ÅBO-sländan med korkkropp, ÅBO-sländan med korkvinge och den egensinniga flytande ÅBO-puppan.

I och med att ÅBO-sländorna blev ett begrepp, men svårt att hitta rätt kork, experimenterade folk med annat ving- och kroppsmaterial. Olika plaster mm. De funkar säkert lika bra, men nu gäller det för mig att ge dig originalreceptet. Avslutningsvis kan sägas att dessa korkflugor är ett måste för den sanna harrfiskaren, oemotståndliga och roliga att fiska med.

 

ÅBO-slända med korkkropp.

Åke Bodén.

Krok;           Captain Hamilton/Partridge, storlekar 8-14. Går bra med annan rak krok.

Bildtråd;      Brun, svart eller gul bindtråd, eller en ngt tjockare sytråd i samma färger.

Kropp;         Skär ut en lämplig korkkropp ur skivan, typ som en tändsticka. Men först ska du binda nga varv med bindtråden över den nakna kroken. Kroken bör sticka ut ngn millimeter över krokböjen. Stryk gärna lite snabblim på korken eller kroken innan du binder in korkkroppen.  

Vinge;           Originalet är att du ska klippa till en lämplig bit från ett ark Poly-2 (lite som ett styvare tyg) Vingen skall formas som ett V eller med rak profil bak (bättre och hållbarare, se bilden). Färgen bör vara ljusbrun eller gråbrun.

Viktigt att vingen inte ligger platt mot kroppen utan helst ngt hustaksformad. Vingen får heller inte vara för bred baktill, eftersom det då finns tendenser till att tafsen kan tvinna sig. Numera finns bättre material ex; Sedge-Ving och annat mer modernt.  

Hackel;         Det blir samma typ av hackel som på ex; en Europea-12, dvs ett kraghackel, ett hackel man binder runt kroken och inte som parachute av typen Klinkhamer. VIKTIGT; Hacklet, som bör vara brunt skall bindas in bakom kroköglan men på vingmaterialet. Då böjer du ner vingen så den blir hustaksformad.  

Huvud;         Lackas efter behov med klarlack.

Tips;             Åke klippte ner hacklet något på över och undersidan för att förhindra att flugan landade fel. Det gör inte så mycket om den landar upp och ner, silhuetten funkar i alla fall, även om krokningsförmågan kan sättas ner något. Mer om bindningen av ÅBO-sländorna hittar du in min bok ”Westrins fjällflugor” www.settern.se

Experimentera gärna med annat vingmaterial. ÅBO = Åke Bodén. Korkkroppen blir alltså det bärande segmentet för flugan, genialt, visst!!!  

Good Luck!!! gunnar@westrin.se

Osannolik historia

Råneå En osannolik historia.

Så här i mörkertider blir åtminstone jag både längtansfull och nostalgisk. Därtill är jag en obotlig romantiker. När jag ser mig själv på bilagd bild, fotat från en studio i Anchorage/Alaska 1980, med originalkameror, efter nästan två månader bland laxar och björnar, kan åtminstone jag luta mig tillbaka, blunda och minnas livets häftigaste äventyr, oftast med polaren och fotografen Leif Milling från jämtländska Gimdalen.

Åren gick alldeles för fort framåt och en vacker sommardag drog grabben till USA för första gången med några polare. Ibland hamnade de kring ett pokerbord, framfört allt när de gästade Las Vegas. Så kom det sig att grabbarna hade samlats kring ett bord, när en äldre och rätt sliten indianman steg in i rummet på hotellet. Han undrade försynt om han fick sitta ner och dra en poker, vilket han naturligtvis fick. Grabbarna presenterade sig och allt var frid och fröjd…tills han hörde min son Martins efternamn. Indianmannen blev stum och tittade stint på grabben.

  • Westrin? I once knew a man from Sweden called Westrin, sa han på

bredaste amerikanska. I think he was an auther and a flyfisherman.

Tystnaden blev kompakt kring korten.

Its my father!!! sa Martin med förmodad förundran. Så var det, farsan var i Iliamna Lake i de centrala delarna av Alaska under åren 1976, 1980 och 1981. Indianen påtalade då det faktum att han var född och uppvuxen i byn Non Dalton utanför Iliamna by, men drog till stan och fördärvet ett tiotal år senare.  Så liten kan världen vara ibland. Snacka om nostalgi på hög nivå. Vem som vann spelet vet jag inte, men hoppas det var indianen.     gunnar@westrin.se 

Plasten dödar

Plasten äter upp oss.

Nu har vi snackat plast i det här landet i många år. Vi vet att plasten dödar. Vi vet att hela öar av plastavfall bildas i världshaven. Det gick fort med plasten. För femtio år sedan introducerades plasten i vårt land som ”husmors räddning”. Nu vet vi, plasten håller på att ”äta upp mänskligheten”. Men det går ju att elda upp plasten, då slipper vi skiten i haven, då behöver inte fiskarna dö av ”plastföda”. Problemet blir då att vi flyttar många giftiga gaser mm från marken till luften. Samma med oljan. Vi gräver upp den ur marken, eldar upp den i bilarna, men resterna, avgaser mm, korkar igen atmosfären med ökad växthuseffekt som följd. Ekologisk kunskap är viktig när vi diskuterar dylika spörsmål. Så lätt kommer mänskligheten inte undan. Varje år kastar vi bort cirka 450 kg avfall per person i det här landet, där det mesta tycks vara plast, husmors räddning. Multiplisera det med antalet människor i Sverige så vet vi resten. Inte underligt att plastöarna i haven växer. Eller ta siffran och lägg in den i antalet människor på hela klotet? Alla vet att plasten dödar, men sen då? Vi måste komma till skott till stora förändringar, annars barkar det åt skogen. Politikerna måste ta ett betydligt större ansvar. Teorier och praktiska handlingar går liksom inte ihop. Prata går alltid, men vidare?

Ser nu att snart nog alla varor i våra matvaruaffärer har någon form av plastemballage. När till och med bananerna ligger i plastpåsar börjar åtminstone jag att undra om det hela beror på ngn potentats bacillskräck? I min lilla värld är det mesta i plast, som linorna, betena, rullarna och spöna. För att nu inte säga allt klädesmaterial som vadare och vadarskor, flytringar, tält, sovsäckar mm. Kanske skulle man backa tiden till långspöet tillsnickrat av en björk eller al och en burk med mask?!  

 

Bilden föreställer tre dagars avfall från det westrinska huset Villa Franca i Råneå. Två kilo med nästan enbart plast? Det blir drygt fyra kilo i veckan, multiplisera det med cirka 6 miljoner hushåll i landet. Både siffran och beteendet skrämmer. Tyvärr har vi blivit plastberoende, oavsett om vi vill eller inte? Tragiskt.    gunnar@westrin.se

Föredrag Nattavaara

Råneå Föreläsning i Nattavaara.

Måndagen den 15 oktober kommer jag att vara i Nattavaara för en föreläsning. Detta på hembygdsgården klockan 18.30. Föreläsningen heter ”Mitt liv som flugfiskare” men innehåller också en hel del annat, framför allt inom ekologin och biologin. Det har blivit några föreläsningar genom alla åren och nyss randade jag det magiska strecket av 600 föredrag. I Sverige och i Norge. Det har varit fantastiska år med många dråpligheter, äventyr och intressanta möten med människor. Nu är det alltså dags för Nattavaara i vackra Råne älvdal. Senast jag hade en föreläsning i Nattavaara var den 4 maj 1995. Då var jag 49, nu 72. Så det kan bli. Föreläsningsplatserna är spridda över hela landet. Det har varit allt från fiskeklubbar, föreningar, landsting, länsstyrelser, sällskap till privata gig. Rekordet har gamla danspalatset Rotundan i Västerås (nu rivet) med ca 450 personer.

Väl mött i Nattavaara på måndag; Gällivare kommuns kulturfestival där bl a Nattavaara Hembygdsförening finns med. Arrangörer är Gällivare kommun och Nattavaara Hembygdsförening.gunnar@westrin.se

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

Bloggar