Logga in

Gunnar Westrin

Fiskebloggen

Gäddtider

Råneå Snart dags för gäddan.

Åren går och gäddfiskepremiärerna tycks dugga allt tätare. Dags igen! När jag flyttade till Råneå i början på sjuttiotalet sa gubbarna som visste något att leken brukade vara klar kring den 20-25 maj. Så tycks det vara ännu idag, även om vissa varmare försomrar satte tidigare fart på leken. Några viktiga komponenter till perfekt lektid kan vara temperaturen och vattenståndet. För några år sedan upptäckte vi att gäddan hade lekt i byn (Råneå) redan den 20 maj, men att de var olekta på kustkanten vid Råneälvens mynning. Det berodde säkert på att vattnet var något kallare nedströms. I skrivande stund är det relativt kallt och regnigt, ett scenario som för mig känns normalt för årstiden.

Åren har gått på många olika sätt. Gäddan är en predator och tar för sig av allehanda småfiskar, undantagsvis åker även en och annan andunge ner i gäddkäftarna. Jag minns hur det var från början i byn, gäddorna skulle dödas och kastas in i skogen. En motivering var att gäddorna åt ”våra laxungar”. Förehavandet är något av mänsklighetens största fiaskon, den att försöka styra naturens gång utifrån den egna egoismen. Det fullkomligt ”regnar” sådana idéer nu för iden. En av de största krafterna vi lever med och i är ekologins och biologins inre styrkor, förhållanden som vi redan har rubbat för mycket på.

Om vi tittar på det här i det mer globala perspektivet, kan idag konstateras att fiskarter som abborrar och gäddor inte mår bra, framför allt inte i östersjökomplexet. Därför har framsynta organisationer som exempelvis Sportfiskarna börjat etablera ”gäddkläckningsplatser” runt om i landet, framför allt i de mellersta och södra delarna. För det mesta består en sådan av en mer uppdämd myr, gärna näraliggande kustkanten.

Det finns också en annan intressant företeelse i vår tid, den att fiskarter som gäddan och siken har börjat en större etablering av fjälltrakterna. Siken mår inte alls bra i Bottenviken, men tar för sig norrut, vilket till delar kan bero på ett varmare klimat. Idag finns gäddan exempelvis på Sandåslandet norr om Kiruna i allt större populationer.

Hur som helst, gäddfisket är på gång, detta på kanske den populäraste sportfisken i landet. Alla fiskar som inte behövs för snar spis ska och bör naturligtvis släppas tillbaka. För flugfisket gäller därför att använda sig av kraftigare spön. Nyss lekta gäddhonor orkar inte med den långa drillningen som annars krävs. Jag har hittat alltför många döda storgäddor efter kusten.  Skaffa en längre peang, det underlättar kroklossningen.  gunnar@westrin.se

 

Bilden; En fiskevårdande åtgärd är att släppa tillbaka gäddor som inte behövs på tallriken.  

Minnesbloggarna

Råneå Minnesbloggarna.

Det slog mig plötsligt när jag läste Olov Abrahamssons initierade minnesbloggar för 2019, den att hjärnan verkligen behöver en och annan påminnelse då och då. Minnet är en mysko mackapär. När jag då och då träffar någon gammal polare, vi som gjorde så många fiskeresor tillsammans, kommer naturligtvis snacket igång. Vi minns ramarna men innehållet kan diskuteras. Vi kommer ihåg olika episoder från samma resa? Det jag glömt minns kompisen och vice versa. Det är bra med en uppfriskande påminnelse då och då. Konstigt är också att åtminstone jag har svårt att minnas vad jag gjorde i går, men har det mesta kristallklart vad som hände för trettio år sedan? Min fusklapp i tillvaron är naturligtvis mina årsdagböcker, där den 57;e i ordningen snart kan sättas i bokhyllan.

Ett bra sätt att minnas är absolut att skriva, om inte dagböcker så i alla fall någonsin form av anteckningar. Det fick vi lära oss redan under skoltiden, anteckna ner det du vill komma ihåg. Det sitter liksom lite bättre då. I mobiltelefonens tid kan just den detaljen komma lite på skam.

Ett annat sätt att komma ihåg livets olika varianter är att måla, som Frekko i Skaulo, allt i allomannen, renägaren, renskötaren, konstnären, fiskeguiden, vildmarksmannen etc. Det var honom och frugan Sussi som min senaste krönika handlade om. Minnen berikar och det sätter han på pränt med sin magiska pensel…och vackert blir det. Se nedan.

gunnar@westrin.se

BILD; Fredrik ”Frekko” Mickelsson-Skaulu i högform.

Vintern 69

Råneå LULEÅ.  Vintern (november-december) 1969.

Några axplock från året 1969, för femtio år sedan, med anledning av att NSD i år fyller 100 år. Mitt sätt att fira jubilaren med åtminstone den halva tidsresan.  Under året kommer notiser tagna från dagbok 7 för året 1969. Skriver fortfarande årsdagbok, i år 2019 nummer 57 i ordningen.

1969 var ett delvis dramatiskt år med bland annat en spännande månlandning då den första människan satte fotavtryck på vår ståndige följeslagare.  Det mesta av det bästa fisket företogs fortfarande i Jämtland, eftersom jag under min korta tid i Luleå knappast hade hittat fram till de hägrande fjällvattnen, förutom de jag fick lära känna under lumpen i Kiruna. Kriget i Vietnam fortsatte för fullt, allt eftersom FNL-grupperna i Sverige växte. Kriget fortsatte ända fram till maj 1975, då Saigon föll. Trots eländets elände var sextiotalet en säregen epok för alla musikälskare, rocken blommade ut ordentligt, Beatles och Rolling Stones klev fram som de verkliga giganterna. Det blev lite som på femtiotalet med Tommy Steele och Elvis Presley, för eller emot. Jag var och förblev ett Stones-fan.

Studierna fortsatte på lärarhögskolan/Östermalm I Luleå. Den 3 november (-13C) kunde vi förskräckas över en nationell storstorm, framför allt i Mellan- och Sydsverige. Skog för fyra års avverkning förstördes. En likartad storm hade härjat redan en månad tidigare. Pappa Nils-Erik fyllde 50 år den 11 november och hade den goda smaken att fira den i New York. Min gravida svärdbärarhona dog plötsligt i ett av mina akvarier. Jag räddade ungarna-tydligen födde de levande ungar, genom att trycka ut dem med tummen och pekfingret. USA tapper inte taget om herraväldet i rymden utan skickade upp tyre astronauter med adress månen. Intressant är att jag hämtade ut ett paket med flugbindargrejer, detta från Fly-Dressing i Huskvarna, landets första i sitt slag. Skrivningarna haglade på lärarhögskolan.

Kriget i Vietnam fortsatte och den 27 november möttes vi av den hemska nyheten att USA-soldater redan tidigare på året hade skjutit över 500 kvinnor och barn i Song My. Tydligen hade Nixon vetat om det men inte sagt något. I början på december påbörjades den så kallade ”Revolutionsturneringen” i Ishockey i Moskva.  Den 5 december fick Sverige stryk av Östtyskland med 5-3? Sovjet vann turneringen och Sverige kom fyra efter Kanade och Tjeckoslovakien. Dagen efter var det teaterdags i Luleå. ”Hur man lyckas i affärer utan att egentligen anstränga sig” med bl a Lasse Lönndahl. Vi tyckte den var bra. Den 7 december har jag antecknat att Jämtland fick TV2. När vi fick den till Luleå vet jag inte.

Det stora rabaldret började med den numera ”klassiska” gruvstrejken. I dagboken för den 11 december 1969 står; Alla gruvisarna i Kiruna, Svappavaara, Malmberget och ett hundratal i Luleå, sammantaget ca 4700 man strejkar från och med idag. Storstrejk med andra ord!!! Heja gruvisarna hade jag skrivit i maginalen!

NOVEMBER.

  1. Gruvolycka i Johannesburg, 65 döda.
  2. Rymdmännen Conrad/Bean/Gordon på månen.
  3. Massakern i Vietnam/Song My uppdagades.

DECEMBER.

  1. Gruvstrejken börjar.
  2. Hongkonginfluensan har skördat sitt första offer i Sverige.

ÅRETS BÄSTA BOK. ”Mitt Milwaukee” av Beppe Wolgers. Beppes återkomst som diktare, efter ett långt uppehåll. Skrevs på ren inspiration under den första sommaren i Bränngården på Öhn i norra Jämtland.

Recensenterna skrev: ”Bilder från Milwaukee är fylld av en skimrande naturmystik och sommarvarm medmänsklighet. På ett mjukt och enkelt språk berättar dikterna om jordnära ting, om kroppens vishet och hammarslagens poesi. Det är en av de friskaste diktsamlingar jag läst på mycket länge. ”
Torsten Rönnerstrand, GHT 1969-11-17

 

Foto; Min kamera 1969.                        gunnar@westrin.se

Sussi och Frekko

Råneå Sussi och Frekko drar storlaxarna.

I min kommande krönika, onsdagen den 27/11 kommer ni att få träffa det intressanta paret Sussi och Frekko Mickelsson-Skaulu, boende i Skaulo. Förutom att de är ena hejare på att dra de största laxarna så fylls deras liv av ett intensivt mångsysslande, som renskötsel, guidning, sportfiske i allmänhet och konstnärskap. Frekko (han heter egentligen Fredrik) har äntligen riktigt greppat penseln och har gjort sig ett namn som en skicklig konstnär, oftast med samiska motiv.

                                                                                                                    gunnar@westrin.se   

Plasteländet

Råneå Plasten dödar.

Trots att plasten dödar används bara mer och mer av den varan. Hr en flugfiskekompis som är professor i kemi och han menar att plasten är bra men att konsistensen/materialet kemiskt är förkastligt. Därför jobbar man intensivt numera för att försöka att konstruera en ny sorts plast. I september grävde jag upp ur rabatten tre korkar från mjölkpaketen som jag grävde ner för tre år sedan. Trodde att naturen skulle ta hand om de eftersom det står att de är gjorda av ett växtextrakt? Numera ser jag i beskrivningen att dessa skall de slängas bland plasten? Det betyder att det likt förb….är plast i korken? Generellt sett tycker jag inte att industrin tar kritiken om plasten på fullaste allvar. Förstår att folk som jobbar med återvinningshanteringen känner en viss frustration. Det är inte deras fel att det ser ut som det gör.

Har förnöjt mig med att utföra ett experiment i mitt eget kök. Vi är tre personer i familjen. Jag har sparat allt materiellt avfall från köket i två veckor och ser till min stora förvåning att 85-90% av allt emballageavfall/vecka  består av plast eller den allt vanligare kombinationen plast/aluminium.

Ringde till fabriken som gör/marknadsför kattmat, där frågan från mig var vad kattmatspåsarna var gjorda av. Den jag pratade med blev först förvånad över frågan, men efter det jag sagt att vår katt gillar maten, kom svaret. En blandning av plast och aluminium. Frågan från mig kom direkt. Var ska jag kasta påsarna, i plast- eller metallcontainern?  Varför skriver man inte ut sådant på påsarna? Något svar på detta fick jag inte. Har sedermera pratat med Lumiere i samma ärende och de rekommenderade plastcontainern. En sopåkare sade att man kan kasta de i brännbart?!

Det betyder att 85-90% av den här familjens avfall ligger på plast, eller plast/aluminium. Resten 10-15% är papper typ hushållspapper eller annat som kan läggas till tidningar på återvinningsplatsen, eller så bränner jag upp det i kaminen. DET BETYDER ATT PÅ SÅ SÄTT KAN JAG HELT ELIMINERA DEN GRÖNA SOPTRUNNAN!??

gunnar@westrin.se                                                                              -Gunnar Westrin-  

Drömtid.

Råneå I drömmarnas värld…igen.

När den första snön lägger sig över landskapet fångas jag direkt av två känslor, den tysta och magiska och den drömmande. För mig är drömmarnas tid absolut den här snöiga tiden fram till nyåret. I januari kommer nya krafter till, där den stora anledningen är att ett nytt år har börjat och att allt är nytt och oskrivet. Men nu, precis när jag känner att fiskekorgen är full av snö, kommer nostalgin och drömmarna galopperandes genom rummen. Det är under den här tiden som kaminens ved sprakar i månader, den tid då drömmarna och skrivandet tar vid, den tid då alla andra realiteter liksom kommer i skymundan. Den tid då man har lite mer tid för varandra, den period då jag också får lugnet genom vår katt Sinatra, som brukar vara vänlig nog att sjunga för mig. För mig är det synnerligen viktigt att vi har fyra årstider. Avstampet, äventyr och vandring, nertrappning och drömmarnas tid. Jag skulle absolut inte kunna funka med bara en eller två årstider. Vad skulle jag då göra med alla mina instängda drömmar, skrivandet och vedeldandet?  

 

gunnar@westrin.se

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

Bloggar