Logga in

Gunnar Westrin

Fiskebloggen

kiselbrist

Råneå Tiaminbrist förvirrar forskare

 Tidigare studier i Östersjön har visat att flera arter av fisk, och nu på senare tid även många fågelarter, är drabbade av vitamin B1 (tiamin) brist. Bristen orsakar beteende- och reproduktionsstörningar och leder även till överdödlighet hos både vuxna fiskar och fåglar. 

Sjöfåglar ruvar på plastflaskor, ejderungar kan inte dyka och blir enkla byten för rovfåglar. Forskarna tror att orsaken till förvirringen är tiaminbrist – något som kan ge hjärnskador och hotar överlevnaden också för lax och troligen även andra djur.

– Det är den största naturkatastrofen som vi har varit i närheten av, det slår ut reproduktionen och beteendet hos flera olika djurarter, säger Lennart Balk, professor i biokemi vid Stockholms universitet.

2010 finansierades en studie vid Stockholms Universitet med pengar från Signhild Engkvists stiftelse där Stockholms Universitet fick 10.5 miljoner i syfte att utreda och kartlägga de bakomliggande orsakerna till tiaminbristen .

Tidigare studier visar på att det troligtvis inte är klassiska miljögifter som är orsaken utan att det sannolikt skett en ökning av ett tiaminförstörande ämne i havet.

”Vi anser att det är av yttersta vikt att få svar på vad det är som orsakar tiaminbrist hos fåglar och fiskar i Östersjön för att se om och vilka eventuella åtgärder som skulle kunna vidtas för att häva utvecklingen.

Läs även

10.5 miljoner till studie om fågeldöden i Östersjön

Den största naturkatastofen vi varit i närheten av

Kungliga Ingenjörsvetenskaps- akademin sponsras av Svensk Energi

Kan kiselbrist orsaka tiaminbrist?

Mängden kisel i Östersjöns vatten har halverats under 1900-talet. Bakom de sjunkande kiselhalterna står enligt forskarna vattenkraftens dammbyggen och övergödning. Det visar ett forskningsprojekt SIBER som redovisas i en doktorsavhandling vid Tema Vatten vid Linköpings universitet. I den EU-finansierade studien har forskare från Sverige samarbetat med forskare från Danmark, Finland, Lettland och Polen.

Saltet och sorgen

Råneå Saltet och sorgen.

I NSD den 11 december har Sven-Olof Andersson skrivit en debattartikel kallad ”Saltet och sorgens dag”. Jag tänker inte kommentera detta mer än att jag håller med till 110%. Det här med salt på vägarna har debatterats i årtionden utan resultat. För många år sedan hände följande;

Jag fick reda på av en kompis att man använde diesel i saltet för att motverka klumpanhopningar. Dieseln fungerade alltså som mjukgörare så att saltet lättare skulle kunna spridas på vägarna. Nu pratar vi 70-tal. Jag blev lindrigt sagt förbannad och ville naturligtvis ta reda på sanningshalten i ryktet plus att ta en diskussion om dieselns och saltets skadeverkningar på miljön, eftersom ämnena naturligtvis kom att hamna på sidan av vägen under snösmältningen. Hur går man till väga för att få svar på sådana ”delikata” frågeställningar. Jo, man ringar!!!

För varje samtal som gjordes blev jag kopplad till nästa chef och till nästa chef. Ingen hade något att säga om mina frågor. Då kom tanken varifrån saltet kom för det kunde väl i alla fall inte produceras i Sverige? Så var också fallet. Nu minns jag inte produktionslandet men att det mesta av saltet skeppades hur som helst till Holmsund utanför Umeå. Jag ringde dit, blev kopplad till nästa, till nästa, till nästa tills slutstationen kom, dvs ingen svarade.  Längre än så kom jag inte.

Men slutfrågorna finns där i och jag tycker att SO Andersson har gett fullt relevanta svar på de flesta av frågorna. Det finns dock några frågor kvar.

1/ Jag tror inte man behöver vara vetenskapsman för att begripa att alla dessa enorma mängder med salt som sprids på vägarna kommer att påverka den näraliggande naturen med bäckar, åar och älvar. Hur blir påverkan?

2/ Det där med att man använder/använde diesel som mjukgörare är ett rykte jag har fått till mig från olika personer på skilda platser i landet. Samma där. Diesel i naturen låter inte alls bra. Var ryktet sant eller falskt?

 

Bilden/ Renarna lockas upp på vägarna av saltet, en potent dödsfara för bilisterna och en tragedi för renägarna.                             gunnar@westrin.se     

Minnesbloggarna

Råneå Minnesbloggarna.

Det slog mig plötsligt när jag läste Olov Abrahamssons initierade minnesbloggar för 2019, den att hjärnan verkligen behöver en och annan påminnelse då och då. Minnet är en mysko mackapär. När jag då och då träffar någon gammal polare, vi som gjorde så många fiskeresor tillsammans, kommer naturligtvis snacket igång. Vi minns ramarna men innehållet kan diskuteras. Vi kommer ihåg olika episoder från samma resa? Det jag glömt minns kompisen och vice versa. Det är bra med en uppfriskande påminnelse då och då. Konstigt är också att åtminstone jag har svårt att minnas vad jag gjorde i går, men har det mesta kristallklart vad som hände för trettio år sedan? Min fusklapp i tillvaron är naturligtvis mina årsdagböcker, där den 57;e i ordningen snart kan sättas i bokhyllan.

Ett bra sätt att minnas är absolut att skriva, om inte dagböcker så i alla fall någonsin form av anteckningar. Det fick vi lära oss redan under skoltiden, anteckna ner det du vill komma ihåg. Det sitter liksom lite bättre då. I mobiltelefonens tid kan just den detaljen komma lite på skam.

Ett annat sätt att komma ihåg livets olika varianter är att måla, som Frekko i Skaulo, allt i allomannen, renägaren, renskötaren, konstnären, fiskeguiden, vildmarksmannen etc. Det var honom och frugan Sussi som min senaste krönika handlade om. Minnen berikar och det sätter han på pränt med sin magiska pensel…och vackert blir det. Se nedan.

gunnar@westrin.se

BILD; Fredrik ”Frekko” Mickelsson-Skaulu i högform.

Vintern 69

Råneå LULEÅ.  Vintern (november-december) 1969.

Några axplock från året 1969, för femtio år sedan, med anledning av att NSD i år fyller 100 år. Mitt sätt att fira jubilaren med åtminstone den halva tidsresan.  Under året kommer notiser tagna från dagbok 7 för året 1969. Skriver fortfarande årsdagbok, i år 2019 nummer 57 i ordningen.

1969 var ett delvis dramatiskt år med bland annat en spännande månlandning då den första människan satte fotavtryck på vår ståndige följeslagare.  Det mesta av det bästa fisket företogs fortfarande i Jämtland, eftersom jag under min korta tid i Luleå knappast hade hittat fram till de hägrande fjällvattnen, förutom de jag fick lära känna under lumpen i Kiruna. Kriget i Vietnam fortsatte för fullt, allt eftersom FNL-grupperna i Sverige växte. Kriget fortsatte ända fram till maj 1975, då Saigon föll. Trots eländets elände var sextiotalet en säregen epok för alla musikälskare, rocken blommade ut ordentligt, Beatles och Rolling Stones klev fram som de verkliga giganterna. Det blev lite som på femtiotalet med Tommy Steele och Elvis Presley, för eller emot. Jag var och förblev ett Stones-fan.

Studierna fortsatte på lärarhögskolan/Östermalm I Luleå. Den 3 november (-13C) kunde vi förskräckas över en nationell storstorm, framför allt i Mellan- och Sydsverige. Skog för fyra års avverkning förstördes. En likartad storm hade härjat redan en månad tidigare. Pappa Nils-Erik fyllde 50 år den 11 november och hade den goda smaken att fira den i New York. Min gravida svärdbärarhona dog plötsligt i ett av mina akvarier. Jag räddade ungarna-tydligen födde de levande ungar, genom att trycka ut dem med tummen och pekfingret. USA tapper inte taget om herraväldet i rymden utan skickade upp tyre astronauter med adress månen. Intressant är att jag hämtade ut ett paket med flugbindargrejer, detta från Fly-Dressing i Huskvarna, landets första i sitt slag. Skrivningarna haglade på lärarhögskolan.

Kriget i Vietnam fortsatte och den 27 november möttes vi av den hemska nyheten att USA-soldater redan tidigare på året hade skjutit över 500 kvinnor och barn i Song My. Tydligen hade Nixon vetat om det men inte sagt något. I början på december påbörjades den så kallade ”Revolutionsturneringen” i Ishockey i Moskva.  Den 5 december fick Sverige stryk av Östtyskland med 5-3? Sovjet vann turneringen och Sverige kom fyra efter Kanade och Tjeckoslovakien. Dagen efter var det teaterdags i Luleå. ”Hur man lyckas i affärer utan att egentligen anstränga sig” med bl a Lasse Lönndahl. Vi tyckte den var bra. Den 7 december har jag antecknat att Jämtland fick TV2. När vi fick den till Luleå vet jag inte.

Det stora rabaldret började med den numera ”klassiska” gruvstrejken. I dagboken för den 11 december 1969 står; Alla gruvisarna i Kiruna, Svappavaara, Malmberget och ett hundratal i Luleå, sammantaget ca 4700 man strejkar från och med idag. Storstrejk med andra ord!!! Heja gruvisarna hade jag skrivit i maginalen!

NOVEMBER.

  1. Gruvolycka i Johannesburg, 65 döda.
  2. Rymdmännen Conrad/Bean/Gordon på månen.
  3. Massakern i Vietnam/Song My uppdagades.

DECEMBER.

  1. Gruvstrejken börjar.
  2. Hongkonginfluensan har skördat sitt första offer i Sverige.

ÅRETS BÄSTA BOK. ”Mitt Milwaukee” av Beppe Wolgers. Beppes återkomst som diktare, efter ett långt uppehåll. Skrevs på ren inspiration under den första sommaren i Bränngården på Öhn i norra Jämtland.

Recensenterna skrev: ”Bilder från Milwaukee är fylld av en skimrande naturmystik och sommarvarm medmänsklighet. På ett mjukt och enkelt språk berättar dikterna om jordnära ting, om kroppens vishet och hammarslagens poesi. Det är en av de friskaste diktsamlingar jag läst på mycket länge. ”
Torsten Rönnerstrand, GHT 1969-11-17

 

Foto; Min kamera 1969.                        gunnar@westrin.se

Sussi och Frekko

Råneå Sussi och Frekko drar storlaxarna.

I min kommande krönika, onsdagen den 27/11 kommer ni att få träffa det intressanta paret Sussi och Frekko Mickelsson-Skaulu, boende i Skaulo. Förutom att de är ena hejare på att dra de största laxarna så fylls deras liv av ett intensivt mångsysslande, som renskötsel, guidning, sportfiske i allmänhet och konstnärskap. Frekko (han heter egentligen Fredrik) har äntligen riktigt greppat penseln och har gjort sig ett namn som en skicklig konstnär, oftast med samiska motiv.

                                                                                                                    gunnar@westrin.se   

Plasteländet

Råneå Plasten dödar.

Trots att plasten dödar används bara mer och mer av den varan. Hr en flugfiskekompis som är professor i kemi och han menar att plasten är bra men att konsistensen/materialet kemiskt är förkastligt. Därför jobbar man intensivt numera för att försöka att konstruera en ny sorts plast. I september grävde jag upp ur rabatten tre korkar från mjölkpaketen som jag grävde ner för tre år sedan. Trodde att naturen skulle ta hand om de eftersom det står att de är gjorda av ett växtextrakt? Numera ser jag i beskrivningen att dessa skall de slängas bland plasten? Det betyder att det likt förb….är plast i korken? Generellt sett tycker jag inte att industrin tar kritiken om plasten på fullaste allvar. Förstår att folk som jobbar med återvinningshanteringen känner en viss frustration. Det är inte deras fel att det ser ut som det gör.

Har förnöjt mig med att utföra ett experiment i mitt eget kök. Vi är tre personer i familjen. Jag har sparat allt materiellt avfall från köket i två veckor och ser till min stora förvåning att 85-90% av allt emballageavfall/vecka  består av plast eller den allt vanligare kombinationen plast/aluminium.

Ringde till fabriken som gör/marknadsför kattmat, där frågan från mig var vad kattmatspåsarna var gjorda av. Den jag pratade med blev först förvånad över frågan, men efter det jag sagt att vår katt gillar maten, kom svaret. En blandning av plast och aluminium. Frågan från mig kom direkt. Var ska jag kasta påsarna, i plast- eller metallcontainern?  Varför skriver man inte ut sådant på påsarna? Något svar på detta fick jag inte. Har sedermera pratat med Lumiere i samma ärende och de rekommenderade plastcontainern. En sopåkare sade att man kan kasta de i brännbart?!

Det betyder att 85-90% av den här familjens avfall ligger på plast, eller plast/aluminium. Resten 10-15% är papper typ hushållspapper eller annat som kan läggas till tidningar på återvinningsplatsen, eller så bränner jag upp det i kaminen. DET BETYDER ATT PÅ SÅ SÄTT KAN JAG HELT ELIMINERA DEN GRÖNA SOPTRUNNAN!??

gunnar@westrin.se                                                                              -Gunnar Westrin-  

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

Bloggar