Logga in
Logga ut

Gunnar Westrin

Fiskebloggen

Livets vatten

Råneå Livets vatten.

Det har under en tid debatterats Råneås vattenkvalitet och det finns många anledningar till detta. Eftersom vattentäkten är Andträsket har det alltid funnits tider på året då vattnet har smakat dy. Det förekommer nästan alltid i snösmältningstiderna och kan därför anses vara normalt. Däremot är det aldrig bra om vattnet också luktar illa.

Under året fick vi också problem med vattenförsörjningen från Andträsket, eftersom en algblomning förekom. Här måste nog konstateras att Andträsket har blommat även förr, även om vissa vill påstå det motsatta.

Nu i höst/förvintern har vattnet smak av dy och lukten hos en del påminner om mögel eller förruttnelse. Då måste myndigheterna kolla upp det noga, för bl a förekomst av ecoliebakterier. Ecoli (Escherichia coli) Bakterierna kan frodas i avloppsläckage, från naturgödsel men också från eller att ytvatten från bl a dagvatten har läckt in i det drickbara vattensystemet. Om du får i dig koliforma bakterier kan tarmsystemet påverkas negativt och i värsta fall kan eländet spridas till urinvägarna.

Jag ser problemet i Råneå som mer komplext än så. Naturligtvis behöver vi nytt fräscht vatten, vilket nu diskuteras. Det andra är att vi måste ta till oss övergödningsproblemen i Råneälven. Enligt mitt sätt att se det måste reningsverket nedströms byn, som ligger kloss mot älven? restaureras. I anslutning till verket håller älven på att totalt växa igen. Under en tid tillbaka ät det inte bara dricksvattnet som luktat illa, utan även i allra högsta grad själva reningsverket.

Algblomning beror oftast på ngn form av övergödning, vilket i alla högsta grad också har drabbat Råneälven, framför allt kring och nedströms reningasverket. Om så är fallet blir oftast vattnet missfärgat, där man också kan känna skitlukt mm. En del alger kan bilda toxiner, framför allt de blågröna algerna. Man kan få sjukdomstecken som mag- och tarmproblem, men också andningsproblem. Sådant vatten ska man inte dricka och inte heller tvätta sig i.

 

BILD; Övergödning; Råneälven intill reningsverket nedströms Råneå håller på att växa igen.

gunnar@westrin.se   

Långt till harrvaken

Råneå Harrvaken långt borta.

Under den här tiden på året känns det som längst till harrvak, inande myggor och flyende sångsvanar. Så har det varit för mig under många år. Då brukar jag trösta mig med att snart vänder det och ljuset kommer att alltmer göra sig gällande. Tiden går fort över tid men segar väldigt just de här dagarna. En fråga jag ofta får nu för tiden är om fiskeintresset är lika starkt i min nuvarande ålder som när jag var 30 år. Det verkar precis som om ungdomarna förväntar sig att svaret skulle bli negativt, det vill säga att intresset har falnat på grund av stigande ålder.

Så är det nu inte riktigt, även om åren naturligtvis har förändrat vissa självklara förutsättningar.

   Förändringarna finns inte gällande själva ”fiskefrossan” utan mer på inriktningar och känslor. Ett bra exempel på detta är att det vi kallar ”fiskefeber” har falnat något, men inte själva fisket som hantering. Jag brukar säga att jag har fått alla fiskar jag behöver i det är livet. Har tampats med de största av olika arter, har lärt mig att fiskelyckan inte är antalet fångade fiskar, utan mer kamratskapet och landskapets inbjudande former. Jag har fiskat i alla världsdelar utom Afrika, sett det mesta av det bästa. Men byter ändå inte något av alla fantastiska vatten jag gästat för diamanter som Råneälven och min ungdoms Jämtlandsåar.  Så är det, det finns något annat som triggar fiskenerven, kanske med nostalgiska ramar av frihet, äventyr och ensamhet

   Skillnaden mot förr är bland annat att jag numera kan tycka att fotograferingen är en lika skön känsla som att svinga ett fiskespö. Mysigt är att sitta och titta på när kompisen drar sina kilosharrar på Sandåslandet, naturligtvis med kameran i högsta hugg. Hade samma scenario utspelats i ungdomens år hade jag slängt kameran och vadat ut i ån för att försöka ta en större harr än vad polaren fick. Den tiden är förbi och det är jäkligt skönt, rent befriande. Fiska är så mycket annat än att bara fiska… Trevlig lucia önskar jag er alla.         

Månadens fluga

Råneå Flugor av kork? Inte alls korkat, en absolut genial idé.

ÅBO-SLÄNDAN med korkvinge.

Förra månaden tog jag upp flugfiskaren och piteälvslegenden Åke Bodéns klassiska nattsländeimitation ÅBO-SLÄNDAN MED KORKKROPP. Idag har Åkes flugor nått det historiska flugfiskerummet och i stort sett alla flugbindare/fiskare känner till de klassiska och något provokativa nattsländeimitationerna. Utmanade så till visa att de ser rätt ”tussiga” ut och att många har uttalat sig om den saken, med ord som att de är fula och inte passande i dagens mer sofistikerade flugbindarkorridorer. Här har vi hamnat i en återvändsgränd gällande flugfisket, eftersom oftast det estetiska går före det praktiska och fiskbara.  De flesta av oss flugspönötare känner till fenomenet där en tussig, halssjunkande och trasig fluga kan fiska fantastiskt. När vi sedan tappar den och knyter på en likadan fluga, nydressad och fin, kanske den inte funkar alls. Mysko! ÅBO-sländorna däremot funkar lika bra som nydressade eller som utslitna.

Det intressanta med ÅBO-sländorna (Åke Bodénsländorna) är att det är korken, oberoende om det är en korkkropp eller en korkvinge, som har den bärande/flytande funktionen. För ÅBO-sländan med korkvinge, som har vingen som bärande, gör att flugan i sig kommer att ligga lite djupare i vattnet, vilket är en fördel. Krokbarheten är fenomenal.

Från början klippte Åke ett vingsnitt baktill på vingen, vilket sedermeta visade sig vara ett tekniskt felsteg, även om det biologiskt sätt kunde vara en rätt tanke. Problemet uppstod när en fisk gick på, var att händelsen kunde slå bort den ena spetsen på vingen. Därefter blev den i stort sett ofiskbar. Idén lades på hyllan. Därefter klippte han den bakre delen rakt av, vilket gjorde att vingens profil blir en likbent triangel utan vingspetsar. Smartast så. Silhuetten är oerhört viktig, framför allt med fiske av nattsländeimitationer.

 

ÅBO-slända med korkvinge.

Åke Bodén.

Krok;           Captain Hamilton/Partridge, storlekar 8-14. Går bra med annan rak krok.

Bildtråd;      Brun, svart eller gul bindtråd, eller en ngt tjockare sytråd i samma färger.

Kropp;         Ett par täta var med bind- eller sytråd.   

Vinge;           Vingen skall skäras eller klippas ut ur korkplattan/skivan. Klipps ut som en avlång triangel, se bilden. Eftersom vingen inte får vara för tjock, brukar det passa med en tjocklek av typ 1,5 mm. Dextrinbehandlad kork, dvs smulad kork som har limmats till en skiva med limmet dextrin. Stryk nga droppar snabblim på undersidan av vingen och även på kroppens pålindade tråd. Lägg vingen på kroppen och bind fast den. Några tredubbla varv på varje ställe räcker. Viktigt är att vingen inte blir för bred baktill, eftersom en bred bakdel kan tvinga tafsen.

Lycka eller tragedi

Råneå Lycka eller tragedi.

Fågellivet är verkligen ingen lek. Råneälven fryser så sakta igen, stora vakar har bildats och de krymper för varje dag. I fjol den här tiden följde jag en stor tragedi, den att 6 sångsvanar, tre vuxna och tre årsungar sakta frös ihjäl på Sörforsnacken i Råneälven. Det finns olika teorier om detta. Min egen teori var att ungarna föddes ganska sent och att sommaren rent generellt var kall och blåsig. Ruggningen kom sent och en vuxen till varje unge väntade på den sena flykten, att fjädrarna skulle bära. De hann inte, kylan kom och en svan dog per dag i sex dagar. Det var jobbigt och tragiskt att följa. I år ser det annorlunda ut, inga kvarvarande svanar, förutom två kanadagäss som härbärgerar i Norrforsen. Antingen är det två vuxna, eller två ungar, svårt att se på håll. Sommaren har säkerligen varit gynnsam för många sjöfåglar, där åtminstone de sjölevande har haft det gott. Något annorlunda kan det ha varit för änder som krickorna, som gärna vill uppehålla sig i bäckar och å-system. Torkan var obarmhärtig, på sina håll ren öken i bäckarna. Ser dock att en sen flyttning fortfarande pågår och att det mycket väl kan hända att en eller flera eftersläntrare till slut hamnar i någon vak.

                             gunnar@westrin.se

 

Bilden; Två kvarvarande kanadagäss i Norrforsen/Råneälven.

kiselbrist

Råneå Tiaminbrist förvirrar forskare

 Tidigare studier i Östersjön har visat att flera arter av fisk, och nu på senare tid även många fågelarter, är drabbade av vitamin B1 (tiamin) brist. Bristen orsakar beteende- och reproduktionsstörningar och leder även till överdödlighet hos både vuxna fiskar och fåglar. 

Sjöfåglar ruvar på plastflaskor, ejderungar kan inte dyka och blir enkla byten för rovfåglar. Forskarna tror att orsaken till förvirringen är tiaminbrist – något som kan ge hjärnskador och hotar överlevnaden också för lax och troligen även andra djur.

– Det är den största naturkatastrofen som vi har varit i närheten av, det slår ut reproduktionen och beteendet hos flera olika djurarter, säger Lennart Balk, professor i biokemi vid Stockholms universitet.

2010 finansierades en studie vid Stockholms Universitet med pengar från Signhild Engkvists stiftelse där Stockholms Universitet fick 10.5 miljoner i syfte att utreda och kartlägga de bakomliggande orsakerna till tiaminbristen .

Tidigare studier visar på att det troligtvis inte är klassiska miljögifter som är orsaken utan att det sannolikt skett en ökning av ett tiaminförstörande ämne i havet.

”Vi anser att det är av yttersta vikt att få svar på vad det är som orsakar tiaminbrist hos fåglar och fiskar i Östersjön för att se om och vilka eventuella åtgärder som skulle kunna vidtas för att häva utvecklingen.

Läs även

10.5 miljoner till studie om fågeldöden i Östersjön

Den största naturkatastofen vi varit i närheten av

Kungliga Ingenjörsvetenskaps- akademin sponsras av Svensk Energi

Kan kiselbrist orsaka tiaminbrist?

Mängden kisel i Östersjöns vatten har halverats under 1900-talet. Bakom de sjunkande kiselhalterna står enligt forskarna vattenkraftens dammbyggen och övergödning. Det visar ett forskningsprojekt SIBER som redovisas i en doktorsavhandling vid Tema Vatten vid Linköpings universitet. I den EU-finansierade studien har forskare från Sverige samarbetat med forskare från Danmark, Finland, Lettland och Polen.

Tiaminbrist skrämmer

Råneå Tiaminbristen skrämmer.

Lennart Balk, professor i biokemisk toxikologi vid Stockholms universitet, dyker upp i min krönika onsdagen den 28 november. Han gjorde en minst sagt skrämmande och eftertänksam föreläsning om tiaminbrist, inte bara i Sverige utan även internationellt. Laxen dör, men bristen har även drabbat/och drabbar djur som älgar och fåglar som vissa andarter. Balk letar roten till det onda, men pengarna tryter. Tiamin = vitaminet B1. Frågan kvarstår om vi har råd att inte ha råd med slutforskningen?

gunnar@westrin.se 

 

Bilden; Professor Lennart Balk (höger) i glatt samspråk med fiskeguiden och laxfiskeexperten Bert-Erik Vestermark. 

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

Bloggar