Logga in
Logga ut

Gunnar Westrin

Fiskebloggen

Möte i Gunnarsbyn

Råneå Tiamin-viktigt möte. 
Århundrades viktigaste miljöfråga? "Ett för allt liv nödvändigt vitamin saknas. Norra halvklotet är särskilt drabbat. Laxen, sjöfåglar och andra djur kring Östersjön är påverkade. Älgen är borta från vissa delstater i USA. Kan våra älgar påverkas? KOM PÅ EN FÖRELÄSNING I GUNNARSBYNS FOLKETS HUS. TORSDAG 8 NOVEMBER KLOCKAN 19.00. Professor Lennart Balk, Stockholms universitet, föreläser om; "BRIST PÅ B1-VITAMINET TIAMIN" FIKA!!! Degerselsbygdens Samfällighetsförening. 

Det som är skrämmande gällande just B1 Tiamin är att det bl a finns i kiselalgerna, som i sin tur nyttjar fotosyntesen för att bland annat skapa syre. Före mig känns tiaminbristen som en "farlig slutprodukt" i vårt storskaliga industrisamhälle. Med andra ord, föreläsniingen är viktig. Kom till Gunnarsbyn.  gunnar@westrin.se 

 

Foto; Urban Kumpula. 

kiselbrist

Råneå Tiaminbrist förvirrar forskare

 Tidigare studier i Östersjön har visat att flera arter av fisk, och nu på senare tid även många fågelarter, är drabbade av vitamin B1 (tiamin) brist. Bristen orsakar beteende- och reproduktionsstörningar och leder även till överdödlighet hos både vuxna fiskar och fåglar. 

Sjöfåglar ruvar på plastflaskor, ejderungar kan inte dyka och blir enkla byten för rovfåglar. Forskarna tror att orsaken till förvirringen är tiaminbrist – något som kan ge hjärnskador och hotar överlevnaden också för lax och troligen även andra djur.

– Det är den största naturkatastrofen som vi har varit i närheten av, det slår ut reproduktionen och beteendet hos flera olika djurarter, säger Lennart Balk, professor i biokemi vid Stockholms universitet.

2010 finansierades en studie vid Stockholms Universitet med pengar från Signhild Engkvists stiftelse där Stockholms Universitet fick 10.5 miljoner i syfte att utreda och kartlägga de bakomliggande orsakerna till tiaminbristen .

Tidigare studier visar på att det troligtvis inte är klassiska miljögifter som är orsaken utan att det sannolikt skett en ökning av ett tiaminförstörande ämne i havet.

”Vi anser att det är av yttersta vikt att få svar på vad det är som orsakar tiaminbrist hos fåglar och fiskar i Östersjön för att se om och vilka eventuella åtgärder som skulle kunna vidtas för att häva utvecklingen.

Läs även

10.5 miljoner till studie om fågeldöden i Östersjön

Den största naturkatastofen vi varit i närheten av

Kungliga Ingenjörsvetenskaps- akademin sponsras av Svensk Energi

Kan kiselbrist orsaka tiaminbrist?

Mängden kisel i Östersjöns vatten har halverats under 1900-talet. Bakom de sjunkande kiselhalterna står enligt forskarna vattenkraftens dammbyggen och övergödning. Det visar ett forskningsprojekt SIBER som redovisas i en doktorsavhandling vid Tema Vatten vid Linköpings universitet. I den EU-finansierade studien har forskare från Sverige samarbetat med forskare från Danmark, Finland, Lettland och Polen.

Tiaminbrist skrämmer

Råneå Tiaminbristen skrämmer.

Lennart Balk, professor i biokemisk toxikologi vid Stockholms universitet, dyker upp i min krönika onsdagen den 28 november. Han gjorde en minst sagt skrämmande och eftertänksam föreläsning om tiaminbrist, inte bara i Sverige utan även internationellt. Laxen dör, men bristen har även drabbat/och drabbar djur som älgar och fåglar som vissa andarter. Balk letar roten till det onda, men pengarna tryter. Tiamin = vitaminet B1. Frågan kvarstår om vi har råd att inte ha råd med slutforskningen?

gunnar@westrin.se 

 

Bilden; Professor Lennart Balk (höger) i glatt samspråk med fiskeguiden och laxfiskeexperten Bert-Erik Vestermark. 

Månadens fluga,

Råneå Flugor av kork? Inte alls korkat, en absolut genial idé.

ÅBO-SLÄNDAN med korkkropp.

En av mina mest ihågkomna och saknade fiskevänner genom livet var utan tvekan industrimannen och flugfiskaren Åke Bodén från Piteå. Jag har skrivit massor om honom i allehanda fisketidningar, men framfört allt i mina böcker. Idag kan jag absolut inlemma honom i den lilla grupp vi skulle kunna kalla ”Flugfiskets titaner”. Han var den harrspecialist som lärde mig det mesta om just harrens egensinniga matvanor. Åkes favoritvatten var de mellersta och övre delarna av Piteälven, låt mig säga från Eggelats utlopp upp till Muorsomjaure, genom Kransforsen och fram till slutdelarna av voluminösa Vuolvojaure.

Det var under senvåren 1982 jag träffade honom för första gången, hemma hos familjen Bodén i en tegelvilla i utkanterna av Piteå. Hela natten gick när Åke skulle beskriva sina egenartade torrflugor i kork, av modellen nattsländor. Korken var i tunna skivor mellan 1mm till två millimeter, material som för det mesta används till cylinderstoppningar i allehanda motorer. Han ägde på den tiden Piteå Mekaniska Verkstad…

Åke hade fiskat i Piteälven i hela sitt liv och visste att harrarnas mest förekommande föda var just kläckande och flytande nattsländor. Det geniala i kråksången var att materialet just var kork, flytande så det räcker till och blir över. Flugorna behövs därför inte fettas in med flytmedel. Problemet är att få tag på rätt korkmaterial, som kallas dextrinbehandlad kork. Han blev berömd för tre olika modeller av korkflugor, nämligen ÅBO-sländan med korkkropp, ÅBO-sländan med korkvinge och den egensinniga flytande ÅBO-puppan.

I och med att ÅBO-sländorna blev ett begrepp, men svårt att hitta rätt kork, experimenterade folk med annat ving- och kroppsmaterial. Olika plaster mm. De funkar säkert lika bra, men nu gäller det för mig att ge dig originalreceptet. Avslutningsvis kan sägas att dessa korkflugor är ett måste för den sanna harrfiskaren, oemotståndliga och roliga att fiska med.

 

ÅBO-slända med korkkropp.

Åke Bodén.

Krok;           Captain Hamilton/Partridge, storlekar 8-14. Går bra med annan rak krok.

Bildtråd;      Brun, svart eller gul bindtråd, eller en ngt tjockare sytråd i samma färger.

Kropp;         Skär ut en lämplig korkkropp ur skivan, typ som en tändsticka. Men först ska du binda nga varv med bindtråden över den nakna kroken. Kroken bör sticka ut ngn millimeter över krokböjen. Stryk gärna lite snabblim på korken eller kroken innan du binder in korkkroppen.  

Vinge;           Originalet är att du ska klippa till en lämplig bit från ett ark Poly-2 (lite som ett styvare tyg) Vingen skall formas som ett V eller med rak profil bak (bättre och hållbarare, se bilden). Färgen bör vara ljusbrun eller gråbrun.

Viktigt att vingen inte ligger platt mot kroppen utan helst ngt hustaksformad. Vingen får heller inte vara för bred baktill, eftersom det då finns tendenser till att tafsen kan tvinna sig. Numera finns bättre material ex; Sedge-Ving och annat mer modernt.  

Hackel;         Det blir samma typ av hackel som på ex; en Europea-12, dvs ett kraghackel, ett hackel man binder runt kroken och inte som parachute av typen Klinkhamer. VIKTIGT; Hacklet, som bör vara brunt skall bindas in bakom kroköglan men på vingmaterialet. Då böjer du ner vingen så den blir hustaksformad.  

Huvud;         Lackas efter behov med klarlack.

Tips;             Åke klippte ner hacklet något på över och undersidan för att förhindra att flugan landade fel. Det gör inte så mycket om den landar upp och ner, silhuetten funkar i alla fall, även om krokningsförmågan kan sättas ner något. Mer om bindningen av ÅBO-sländorna hittar du in min bok ”Westrins fjällflugor” www.settern.se

Experimentera gärna med annat vingmaterial. ÅBO = Åke Bodén. Korkkroppen blir alltså det bärande segmentet för flugan, genialt, visst!!!  

Good Luck!!! gunnar@westrin.se

Osannolik historia

Råneå En osannolik historia.

Så här i mörkertider blir åtminstone jag både längtansfull och nostalgisk. Därtill är jag en obotlig romantiker. När jag ser mig själv på bilagd bild, fotat från en studio i Anchorage/Alaska 1980, med originalkameror, efter nästan två månader bland laxar och björnar, kan åtminstone jag luta mig tillbaka, blunda och minnas livets häftigaste äventyr, oftast med polaren och fotografen Leif Milling från jämtländska Gimdalen.

Åren gick alldeles för fort framåt och en vacker sommardag drog grabben till USA för första gången med några polare. Ibland hamnade de kring ett pokerbord, framfört allt när de gästade Las Vegas. Så kom det sig att grabbarna hade samlats kring ett bord, när en äldre och rätt sliten indianman steg in i rummet på hotellet. Han undrade försynt om han fick sitta ner och dra en poker, vilket han naturligtvis fick. Grabbarna presenterade sig och allt var frid och fröjd…tills han hörde min son Martins efternamn. Indianmannen blev stum och tittade stint på grabben.

  • Westrin? I once knew a man from Sweden called Westrin, sa han på

bredaste amerikanska. I think he was an auther and a flyfisherman.

Tystnaden blev kompakt kring korten.

Its my father!!! sa Martin med förmodad förundran. Så var det, farsan var i Iliamna Lake i de centrala delarna av Alaska under åren 1976, 1980 och 1981. Indianen påtalade då det faktum att han var född och uppvuxen i byn Non Dalton utanför Iliamna by, men drog till stan och fördärvet ett tiotal år senare.  Så liten kan världen vara ibland. Snacka om nostalgi på hög nivå. Vem som vann spelet vet jag inte, men hoppas det var indianen.     gunnar@westrin.se 

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

Bloggar