Logga in

Gunnar Westrin

Fiskebloggen

Spara skolorna

Råneå Urbaniseringen ett nederlag.

Återigen diskuteras nedläggningar av ett antal skolor i Luleå kommun, framför allt perifera plugg som exempelvis Vitåskolan i Vitå. Eftersom jag själv bor i Råneå och känner till skolorna runt omkring, blir jag både betänksam och ledsen.

Om vi backar tillbaka till hösten 1972 så hände det sig att jag fick min första lärartjänst i Råneå, på mellanstadiet. Om jag inte missminner mig så var det full fart på skolverksamheten i byar som Niemisel, Vitå med flera. Skolan i Råneå var full av liv och rörelse, vilken den glädjande nog fortfarande är. För min del fastnade jag för älvens fria flykt genom byn, där det till och med kunde erbjudas ett trevligt flugfiske. Under femton av mina år jobbade jag också som handledare för lärarhögskolans räkning, med bland annat lärarkandidater som gjorde sin praktiktermin hos mig. Alla kandidaterna tyckte att Råneå var toppen av byar, där/ här fanns allt av det mest väsentliga i vad vardagslivet kunde erbjuda.

   På den tiden fanns det tre matvaruaffärer, tre banker, tre bensinstationer, en försäkringskassa, ett levande badhus, ett bra fotbollslag, en biograf, ett par kiosker, en blomsteraffär, radioaffär, skomakare och en del andra nödvändiga och välmående faciliteter. För att nu inte nämna den geografiska närheten till naturen, som älven, skogen och havet.

Idag har vi två matvaruaffärer, en bank, en bensinstation, ingen försäkringskassa, ett mindre levande badhus, ingen biograf, ingen kiosk, ingen radioaffär och ingen blomsteraffär. Jag anar att den här listan skulle kunna göras ännu längre. Varför blev det så här? Det finns säkert många svar på det, där ett kanske kan vara lämpligt pendelavstånd till närmaste stad, i det här fallet Luleå. En stad ”suger” alltid åt sig sociala och ekonomiska fördelar från omgivningen, en del av den tråkiga och socialt förödande urbaniseringsprocessen.

   När vi flyttade till Råneå gjorde vi det naturligtvis för jobbet men hade också redan färdiga planer på att stanna kvar. Under några år var vi flera lärare som flyttade till byn, stortrivdes och stannade kvar, byggde både hus och familj. Här fanns ju det mesta vi eftersökte. Så är det inte idag. Urbaniseringen har drabbat oss hårt.

Sedan ett tiotal år tillbaka har jag dock sett en förändrad trend, den att unga par har sökt sig ut till byarna och framför allt till älvdalarna som Råneå och Vitå. Folk har ringt till mig under den här tiden och undrat om inte jag vet av ngt boende efter dalgången. Pendelavståndet är bra både till Luleå och till Boden.  Här har man alltså gjort avkall på ovan nämnda bekvämligheter/resurser för att få bo på landet…bara skolan finns kvar!

   Självklarheten är den att om ingen skola finns kommer de unga familjerna inte att flytta ut på det vi kallar landet. Så enkelt, men tydligen så svårt att förstå. Jag fattar inte en sekund resonemanget om neddragningar av skolor som exempelvis i Vitå. Barnen är vår självklara framtid. Sen kan det väl inte vara helt fel att få växa upp lite utanför asfalten? Jag ser en fortsättning, med tanke på hur mycket som redan har spikats igen bara i Råneå, den att även skolbarn från Råneå i en snar framtid kommer att bussas till någon cementerad skolindustrilokal i närmaste stad.

Egoisten i mig viskar försynt att inflyttningen till Råne älvdal inte hade fått sådan massiv kraft om älven gång i tiden hade byggts ut.                                         gunnar@westrin.se    

 

Bild; Naturen nära skolan. Pimpelfiske på Råneträsket.

Naturen tystnar

Råneå Naturen tystnar allt mer.

När jag kom till Råneå i början på 70-talet kokade det av lekande sikar på Norr- och Sörforsen i Råneälven mitt i Råneå. Det var verkligen ett skådespel som hette duga. Hundratals sikar av modellen storsikar sprätte, stångades och lekte, till mångas glädje. Älven tycktes leva upp det sista stora rycket innan vinterdvalan. Det kunde vara flera hundra på de två nackarna, en sik som kallades storsik med underavdelningen ”Råneälvssikar”. På den tiden hade vi minst fem arter av sik. Idag tror vi oss veta att vi enbart har en art av sik, även om vi på den tiden snackade om storsikar, älvsikar, aspsikar, blåsikar, planktonsikar och allt vad det nu var.

När det var dags för de stora skådespelen såg jag till att alla mina klasser fick njuta av detta. Många fiskar var ordentligt stora och exemplar upp mot fem kilo var inte särdeles ovanliga. Idag har älven tystnat å det betänkligaste. I år har jag/vi ännu inte sett en enda repa i vattenytan, ett tecken som tyder på att en lek kan vara i vardande.

Nu är det inte enbart Råneälven som har drabbats av fenomenet, utan det gäller de flesta vattendragen kring Bottenviken och Bottenhavet. En sak står nog helt klart, den at vattendragen är drabbade av övergödning med igenväxning av bl a hårslingan (en tilltrasslande vattenväxt) och alger.

 

Bilden; Norrforsen i Råneå var hot-spot för kärlekskranka sikar.   gunnar@westrin.se  

Livets vatten

Råneå Livets vatten.

Det har under en tid debatterats Råneås vattenkvalitet och det finns många anledningar till detta. Eftersom vattentäkten är Andträsket har det alltid funnits tider på året då vattnet har smakat dy. Det förekommer nästan alltid i snösmältningstiderna och kan därför anses vara normalt. Däremot är det aldrig bra om vattnet också luktar illa.

Under året fick vi också problem med vattenförsörjningen från Andträsket, eftersom en algblomning förekom. Här måste nog konstateras att Andträsket har blommat även förr, även om vissa vill påstå det motsatta.

Nu i höst/förvintern har vattnet smak av dy och lukten hos en del påminner om mögel eller förruttnelse. Då måste myndigheterna kolla upp det noga, för bl a förekomst av ecoliebakterier. Ecoli (Escherichia coli) Bakterierna kan frodas i avloppsläckage, från naturgödsel men också från eller att ytvatten från bl a dagvatten har läckt in i det drickbara vattensystemet. Om du får i dig koliforma bakterier kan tarmsystemet påverkas negativt och i värsta fall kan eländet spridas till urinvägarna.

Jag ser problemet i Råneå som mer komplext än så. Naturligtvis behöver vi nytt fräscht vatten, vilket nu diskuteras. Det andra är att vi måste ta till oss övergödningsproblemen i Råneälven. Enligt mitt sätt att se det måste reningsverket nedströms byn, som ligger kloss mot älven? restaureras. I anslutning till verket håller älven på att totalt växa igen. Under en tid tillbaka ät det inte bara dricksvattnet som luktat illa, utan även i allra högsta grad själva reningsverket.

Algblomning beror oftast på ngn form av övergödning, vilket i alla högsta grad också har drabbat Råneälven, framför allt kring och nedströms reningasverket. Om så är fallet blir oftast vattnet missfärgat, där man också kan känna skitlukt mm. En del alger kan bilda toxiner, framför allt de blågröna algerna. Man kan få sjukdomstecken som mag- och tarmproblem, men också andningsproblem. Sådant vatten ska man inte dricka och inte heller tvätta sig i.

 

BILD; Övergödning; Råneälven intill reningsverket nedströms Råneå håller på att växa igen.

gunnar@westrin.se   

Novemberflugan

Råneå Teal and Green – en våtfluga med klass.

Vi som har ägnat stora delar av vårt fiskeliv åt allehanda flugor, känner väl till de klassiska amerikanska- och engelska våtflugorna. Då minns vi sådana tjusiga saker som Alexandra, Bloody Butcher, Cardinal. Silver Doctor, Greenwells Glory med flera. Dessa flugor och många andra våtflugor fiskade vi oftast med spinnspö och plastkula eller plastcigarr.

Det finns en hel serie med våtflugor som bands in med krickandens fjädrar som vingar på flugan. Jag blev redan från början av min karriär, det vill säga någon gång i mitten på sextiotalet, intresserad av dessa flugor, som Teal and Red, Teal and Green, Teal and Black, Teal and Claret och naturligtvis Teal and Yellow. Alla dessa fanns bara i våtflugemodell, helt ok, till den dagen kom då jag hamnade invid en ström i västra Jämtland där rödingarna vakade. Naturligtvis ville inte fiskarna ta en sjunkande våtfluga och absolut inte släpandes efter en plaskande plastkula.

I det historiska perspektivet fanns inte en enda bok om flugbindning på svenska, så vi fick hitta på olika fasoner själva. Den första flugbindarboken på vårt språk, skriven av svenskar, var ”Den fulländade flugbindaren” med herrarna Rolf Smedman/Bill Sjöström, vilken kom ut 1972.

Eftersom jag alltid har gillat just Teal and Green, som blev det så att jag en afton helt enkelt konverterade ovan nämnda mönster till en torrfluga, det vill säga med vingarna uppåtstående, längre stjärt och tunnare kropp utan förtyngd ribbing. Rödingarna? Jo de steg och tog flugan med den äran. Här nedan hittar du bindbeskrivningen på den klassiska våtflugan Teal and Green, en skönhet.

 

Teal and Green.

Upphovsman; Traditionell

Imitation;     Litet fiskyngel eller puppa. 

Krok;           Krok i storlekarna 10-12. En klassisk våtfluga brukar ha en krok

                      med öglan böjd neråt. 

Bindtråd;     Svaret bindsilke.

Stjärt;           Orange och svart tippet. 6-8 strån räcker.

Kropp;         Grön bindtråd eller chenille. Går också att dubba med grönt Fly-Rite.

Ribbing;       Tunn silvertråd eller silverribbing över kroppen.                  

Vinge;           Teal från krickanden, eller annat lämpligt grått dun med svart inslag.

                      Vingen skall ligga på krokens översida och vara starkt lutad bakåt.

Hackel;         Svart hackel som skall ligga under kroken, ner mot krokböjen.     

Huvud;         Lackas gärna med klarlack.  

BILDEN;     Teal and Yellow (vänster) och Teal and Green som våtflugor…

Insekter på dekis

Råneå Förr genljöd fjälltrakterna av en fantastisk serenad av nyss komna lövsångare och blåhakesångare kring fjällflodstiderna. Sedan dess har fjället blivit betydligt tystare. Myggen och knotten finns inte längre i den numerär som behövs för fisk- och fågelföda. Våren 2017 var det för kallt när flyttfåglarna kom. Flugsnapparna och de andra insektsätarna misslyckads totalt med kläckningen, eftersom maten inte fanns tillgänglig. Varmare klimat påverkar fiskars, insekters och fåglars liv.

Sommaren 2017 var osedvanligt kall. Trots detta var många fjällmyrar översållade med hjortronblommor, men av pollinerande insekter såg vi intet. 

Jordbrukets påverkan på insektslivet.

Det storskaliga jordbruket får ta på sig skulden för många fågelarters snabba tillbakagång. Det beror till delar på att ladugårdskulturen idag har byggts igen, inte ens korna får gå ut på beten längre. Gråsparvarna har minskat med upp mot 50-80% i Europa.

Kodyngen och det utspillda kornet finns inte längre. När kodyngan försvann, minskade också den vackra skalbaggen tordyveln sin livsmiljö. Den blandade kompott av höväxter från gammeldags hövallar finns knappast kvar. Framför allt saknar insekter som bin och humlor det varierande matbordet som fanns förr, bland annat rödklövern. Till detta kan läggas allvarliga klimatförändringar, utdikningar av åkrar och ängar och ett alltför enahanda/monotont hanterande av vissa grödor gällande jordbruket.

Neonikotinoider är en typ av växtskyddsmedel som används mot insekter. De används bland annat för utsädesbetning vid rapsodling, för att skydda de unga plantorna mot jordloppor. En rad forskare har visat att neonikotinoider kan vara en viktig faktor bakom den tilltagande bidöd som har observerats.

Rekommenderad läsning.    

När biologiprofessorn, engelsmannen Dave Goulson (finns på FB) vid universitetet i Sussex kom ut med sin bok ”A Sting in the Tale; My Adventures with Bumblebees” (Galen i humlor) på Bokförlaget Volante 2015, fick vi upp ögonen på hur allvarligt läget är för allehanda insekter, hur viktiga de är för alla andra organismer, även för människan. Rekommenderas å det varmaste.

                                                                 gunnar@westrin.se

Viggos flugor

Råneå Viggo Larssons fantastiska flugor.

Jag känner en man i Mo i Rana som en erkänt duktig flugbindare, entomolog och elegant flugfiskare. Jag har följt honom i några år och blev naturligtvis inte förvånad när han nu har öppnat sin flugshop. Tjusigare och mer fiskbara flugor får man faktiskt leta efter.

 www.quillflies.com  

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

Bloggar