Logga in

Gunnar Westrin

Fiskebloggen

Succén Pimpel-SM

Råneå Succén Pimpel-SM i Luleå 2019

Helgen 16-17 mars avhölls Pimpel-SM i Luleå, arrangerad av Sportfiskeklubben i Luleå och Råneå Sportfiskeklubb. 461 deltagare och 130 lag/3 pers är inte dåligt. Mest iögonfallande var den storbildsskärm som hade etablerats för tävlingen, ett succéartat arrangemang. När jag läste prislistorna blev jag extra stolt över att vara rånebo. Över huvud taget visade norrbottningarna framfötterna. Pimpelfisket har varit stort i Råneå under många år och när det gäller medaljer så har det formligen regnat ädla metaller över samhället de senaste åren. Intressant är att flera av de som började tävla redan på sjuttiotalet fortfarande finns med. Det har liksom smittat av sig, kan man säga. Pimpelfisket har också funnits med på skolan i byn som en av flera viktiga fritidsaktiviteter.  Eldsjälarna har verkligen dragit sitt strå till stacken, ingen nämnd och ingen glömd. Tävlingsfisket har för några kommit som en del av där allt började, med vanligt pimpelfiske på skolschemat utan resultatinriktning. Roligt var att media hade hakat på och att bland andra Luleå kommun så välvilligt bidragit med ekonomisk hjälp.

En liten minnesvärd händelse var utan tvekan den där dagen i mitten på sjuttiotalet då en viss Stig Granström kom ut till oss pimpelfiskare, där vi satt på Råneträsket en vacker vårvinterdag. Han var intresserad av vad vi gjorde och ville följa med på nästa pimpeltävling. Sagt och gjort. Jag hade hållit på i några år och kände mig ganska rutinerad. När tävlingen var klar och prisfördelningen hade iordningställts, visade det sig att Stig hade kommit 2;a i sin första tävling och jag 8;a?!! Idag är Stig en av flera SM-mästare från Råneå, en kille som idag är ett begrepp i gebitet. gunnar@westrin.se    

Resultaten hittar du på Sportfiskeklubben i Luleå. http://nya.sportfiskeklubben.nu/

 

Bilden/  Jonny Storelv från Jämtön är trots sin ungdom en rutinerad och synnerligen medaljtyngd tävlingsfiskare. Här tillsammans med fiskepolare en flugbindarafton på Fritids i Råneå.

Minnesmärke eller runa?

Råneå Minnesmärke eller dödsruna?

Varje morgon brukar jag gå in på Fiskejournalens hemsida och kolla in eventuella nyheter. En rapport var att konstnären Dan ”Huge” Fahlström har målat en fantastisk bild på en hoppande lax, detta på en plåtvägg i Kramfors, en enorm målning, både till storleken och till konstnärskapet. En hyllning till laxen, ett minnesmärke på en plåtvägg i Kramfors, som ligger vid stranden av totalutbyggda fd laxparadiset Ångermanälven. Jag får inte riktigt ordning på alla vibbar som drar genom huvudet, men kan väl konstatera att konstnärens intention att skapa ett minne, eller ge en fanfar åt laxen är helt ok, men att för mig blev det mer en dödsruna över en förr så viktig och intressant organism som just laxen.

Jag kan ju inte påstå att utbyggnaderna av de flesta av våra laxförande stora älvar på något sätt har gynnat laxen, inte heller långrevsfisket som fortfarande existerar hos vissa länder i Östersjökomplexet, för att nu inte nämna den allmänna destruktionen av våra innanhav med överfiske, övergödningar, sjukdomar och fiskdöd. Det känns lite lurt med minnestavlan eftersom det också skapar en - det var bättre förr känsla, kanske en hyllning till en fiskart som har betytt så mycket för oss, framför allt innan älvutbyggnaderna kom till. Men som sagt, estetiskt är konstverket en total fullträff. Den skapar känslor, vilket jag tror och hoppas att även konstnären önskar. 

 

www.fiskejournalen.se                 gunnar@westrin.se    

Schysst vattenstånd

Råneå Normalt vattenstånd.

I skrivande stund kan konstateras att Råneälven flyter fram vackert med ett normalt vattenstånd, möjligtvis något högre än gängse för årstiden. Med tanke på torkan i fjol känns det befriande att vi har fått så pass mycket regn under sommaren att situationen känns normal, ett ord som vi tyvärr snart har glömt bort att använda. Den här hösten känns därför sällsamt ljuvlig och trygg i det hänseendet.

När det gäller torrsommaren i fjol så destruerades en hoper med åar och bäckar i skogslandet. Mina favoritjokkar i Tornedalen blev i fjol ganska så fort ofiskbara med fisk- och svältdöd som följder. Trots årets bättre flöden var de i stort sett fortfarande fisktomma, beroende bland annat på kraschad lek i fjol. Det tar några år för fisken att komma tillbaka, både som yngel och som vuxna. Blir sommaren normal även nästa år finns stora chanser att vattendragen ”befiskas” igen. Riskerna som jag nämnt blir inte lika dramatiska vid större vatten som exempelvis Råneälven, eftersom vattenmängden har mer volym. Vi håller tummarna och ser tiden an med viss tillförsikt.

 

BILD; Råneälven i Råneå 25 augusti 2018.

gunnar@westrin.se

Hösten 1969

Råneå LULEÅ.  Hösten (september-oktober) 1969.

Några axplock från året 1969, för femtio år sedan, med anledning av att NSD i år fyller 100 år. Mitt sätt att fira jubilaren med åtminstone den halva tidsresan.  Under året kommer notiser tagna från dagbok 7 för året 1969. Skriver fortfarande årsdagbok, i år 2019 nummer 57 i ordningen.

1969 var ett delvis dramatiskt år med bland annat en spännande månlandning då den första människan satte fotavtryck på vår ståndige följeslagare.  Det mesta av det bästa fisket företogs fortfarande i Jämtland, eftersom jag under min korta tid i Luleå knappast hade hittat fram till de hägrande fjällvattnen, förutom de jag fick lära känna under lumpen i Kiruna. Kriget i Vietnam fortsatte för fullt, allt eftersom FNL-grupperna i Sverige växte. Kriget fortsatte ända fram till maj 1975, då Saigon föll. Trots eländets elände var sextiotalet en säregen epok för alla musikälskare, rocken blommade ut ordentligt, Beatles och Rolling Stones klev fram som de verkliga giganterna. Det blev lite som på femtiotalet med Tommy Steele och Elvis Presley, för eller emot. Jag var och förblev ett Stones-fan och är det fortfarande .

Jag hade gjort några månader på lärarhögskolan i Luleå och hade fått många nya vänner för livet. Den 14 september står att IFK Luleå förlorade mot Domsjö i fotboll med 1-0. Kommentaren var; en otroligt dålig match.  Några år senare gick IFK upp i allsvenskan och fotbollsfebern grasserade å det väldigaste.  I slutet på månaden dängde Ricky Brush 68,06 i diskus, svenskt och europeiskt rekord och bara 34 cm från världsrekordet. Den 27 september var det sista dagen som Tage Erlander satt kvar som statsminister, han avgick tydligen av egen vilja efter 23 år. Det var en härlig människa med en stor personlighet, en stor trygghetsfaktor den tiden.  Den 1 oktober klev Olof Palme på och resten är historia. Till och från i dagboken kan jag läsa att vi var några som ganska ofta gästade Ambassadör (Ambassadeur) i Luleå. Jag kan faktiskt inte minnas var den krogen/restaurangen låg i stan? Minns du? Meddela mig i så fall på nedanstående email.

Den 13 oktober skickade ryssarna upp fem kosmonauter med Sojus 6 och Sojus 7. Enligt tillförlitliga journalistiska kanaler ämnade ryssarna bygga en rymdstation. En ny era i rymden hade randats.  En raketuppskjutning till och nu var ryssarna sju i rymden.  Under året var det också VM-kval i fotboll och den 15 oktober vann Sverige över Frankrike med 2-0. En stor grej det året var Röda Fjädern med Lennart Hyland i toppform/TV.

Filmer som ”Borta med vinden”, ”Repulsion” och ”Kärlekens språk” var populära den hösten.     

Något om hösten 1969;

September.

  1. Sångerskan Anita Lindblom och boxaren Bosse Högberg smet från landet.
  2. Nordvietnams store ledare Ho Chi Minh avled.
  3. Bluesmannen Josh White gick ur tiden.
  4. Älgjakten började.
  5. Skådespelaren Åke Grönberg avled.
  6. Ricky Brush satte diskusrekord.
  7. Tage Erlanders sista dag som statsminister.

Oktober.

O1.                Olof Palme ny statsminister.

  1. Skådespelaren Lars Ekborg gick bort.
  2. Ryssarna skickade upp ett gäng astronauter i rymden.

 

                      gunnar@westrin.se

 

 

Bilden/ Min favoritradio (Philips) från slutet av 60-talet funkar ännu.  

Treriksröset lockar.

Råneå Treriksröset påminner mig om grannländerna.

På höstkanten tog vi tag i en sak vi snackat om i åratal…att äntligen tsa på sig skorna och ta sig till Treriksröset. Lite konstigt är det hur som helst att många av oss som bor i norr aldrig har varit framme till röset mellan de tre nordliga länderna, men att många turister söderifrån och folk utomlands ifrån har varit dit. Det kanske ligger för nära?

Kontentan blev i alla fall att hustru Gun och svåger och världsresenären Bengt Enbuske (som naturligtvis hade varit dit en gång för många år sedan) och jag hoppade i bilen i Siekasjärvi norr om Övertorneå och styrde norrut. Det blev en bilresa fram till Kilpisjärvi på den finska sidan och tillbaka på snudden 90 mil, för att gå inalles 6 km, dvs 3 km enkel vandring mot röset. Låter lite knäppt, men så har vi det med avstånden i norr. Båten över sjön styrdes som vanligt med den äran av skeppare Kalle, en kul kille med rävar bakom bägge öronen.

Vandringen mot röset är lättgången, bred är turiststigen med få knappt märkbara backar, vare sig upp eller ner. För min egen del kan det vara så att jag inte har gästat röset pga av mitt intresse för sportfisket. Däremot har jag fiskat mig norrut från Råstojaure, på en trakt som brukar kallas Toipal.

Men det var trots utelämnat spö en trevlig dag med familjemedlemmarna, skönt avslappnad verksamhet, lite fotografering över trevliga vyer, matsäck och en del botaniska lvningar. Ingen nedskräpning på hela sträckan. Vackert.

Kilpisjärvi har verkligen blommat upp av den allt mer ökande turismen. Nya kåkar och affärer tycks ha vuxit upp som svampar ur marken, kommersen var livlig.

                                                                                                                    gunnar@westrin.se

   

 Bilden; Klassiska Treriksröset lockar många turister varje år.

Lofoten tjusar

Råneå Lofoten-vackert så man kan gråta.

Några dagar in i september bestämde vi oss för att äntligen göra en mer gedigen resa till Lofoten, dvs min fru Gun och svåger Bengt. Efter en del funderingar körde vi bil till Bodö, via Älvsbyn, Arvidsjaur, Arjeplog, Merkenes, Saltdal och slutligen färjan i Bodö. Överfarten till Lofoten gick på cirka 3,5 timme i lugnt väder, innan vi kunde kliva av på den yttersta ön Moskenesöy intill samhället Å. Lite häftigt är att E10 slutar just i Å. Vi övernattade i en finfin rorbuer, ett litet fint timrat hus vid havet. Över huvud taget är boendet på Lofoten fantastiskt och vill man ha det lite extra mysigt ska man just hyra en rorbuer (Vanligt förekommande runt öarna).

Å är så tjusigt och genuint pittoreskt så man baxnar. Höga berg, mysiga gränder, bagerier, fiskhus. Om man känner sig överstressad ska man absolut besöka Å. Inte så långt från Å ligger en annan naturskön plats vid namn Reine, uppbyggd på ett antal mindre öar. Det är på den trakten som något av det häftigaste en turist kan uppleva, nämligen bestigningen av berget Reinebringen. Här har sherpas byggt en stentrappa modell jättelång, från landsvägen ända upp på toppen. Trappor tänkte jag, va fuskigt? Men så var inte fallet, det tog på krafterna ska jag säga, en väldigt annorlunda och superhärlig upplevelse. Belöningen kom så småningom, detta i form av den mest vidunderliga utsikten, framför allt över samhället Reine. Man kunde faktiskt få svindel för mindre. Trappstegen lär vara hela 1566 stycken och det är inte små stenblock som har använts. Jag tror man behöver planera för cirka 4 timmar för den strapatsen, inräknat upp- och nergången och fikapaus och vynjutning på toppen. Åker ni till Lofoten så glöm för all del inte Reine och Reinebringen. Jag kommer att återkomma till Lofoten i en framtida krönika i NSD. Jag har tillbringat många dagar i Norge genom alla åren och då har det varit fisket som har gällt. Men tänk så trevligt det var på Lofoten, utan fiskespö…                                                               gunnar@westrin.se

 

BILDEN; Hustru Gun med den makalösa utsikten från toppen av Reinebringen, med samhället Reine i bakgrunden.

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

Bloggar