Logga in
Logga ut

Gunnar Westrin

Fiskebloggen

Tiaminbrist skrämmer

Råneå Tiaminbristen skrämmer.

Lennart Balk, professor i biokemisk toxikologi vid Stockholms universitet, dyker upp i min krönika onsdagen den 28 november. Han gjorde en minst sagt skrämmande och eftertänksam föreläsning om tiaminbrist, inte bara i Sverige utan även internationellt. Laxen dör, men bristen har även drabbat/och drabbar djur som älgar och fåglar som vissa andarter. Balk letar roten till det onda, men pengarna tryter. Tiamin = vitaminet B1. Frågan kvarstår om vi har råd att inte ha råd med slutforskningen?

gunnar@westrin.se 

 

Bilden; Professor Lennart Balk (höger) i glatt samspråk med fiskeguiden och laxfiskeexperten Bert-Erik Vestermark. 

Gäddtider

Råneå Snart dags för gäddan.

Åren går och gäddfiskepremiärerna tycks dugga allt tätare. Dags igen! När jag flyttade till Råneå i början på sjuttiotalet sa gubbarna som visste något att leken brukade vara klar kring den 20-25 maj. Så tycks det vara ännu idag, även om vissa varmare försomrar satte tidigare fart på leken. Några viktiga komponenter till perfekt lektid kan vara temperaturen och vattenståndet. För några år sedan upptäckte vi att gäddan hade lekt i byn (Råneå) redan den 20 maj, men att de var olekta på kustkanten vid Råneälvens mynning. Det berodde säkert på att vattnet var något kallare nedströms. I skrivande stund är det relativt kallt och regnigt, ett scenario som för mig känns normalt för årstiden.

Åren har gått på många olika sätt. Gäddan är en predator och tar för sig av allehanda småfiskar, undantagsvis åker även en och annan andunge ner i gäddkäftarna. Jag minns hur det var från början i byn, gäddorna skulle dödas och kastas in i skogen. En motivering var att gäddorna åt ”våra laxungar”. Förehavandet är något av mänsklighetens största fiaskon, den att försöka styra naturens gång utifrån den egna egoismen. Det fullkomligt ”regnar” sådana idéer nu för iden. En av de största krafterna vi lever med och i är ekologins och biologins inre styrkor, förhållanden som vi redan har rubbat för mycket på.

Om vi tittar på det här i det mer globala perspektivet, kan idag konstateras att fiskarter som abborrar och gäddor inte mår bra, framför allt inte i östersjökomplexet. Därför har framsynta organisationer som exempelvis Sportfiskarna börjat etablera ”gäddkläckningsplatser” runt om i landet, framför allt i de mellersta och södra delarna. För det mesta består en sådan av en mer uppdämd myr, gärna näraliggande kustkanten.

Det finns också en annan intressant företeelse i vår tid, den att fiskarter som gäddan och siken har börjat en större etablering av fjälltrakterna. Siken mår inte alls bra i Bottenviken, men tar för sig norrut, vilket till delar kan bero på ett varmare klimat. Idag finns gäddan exempelvis på Sandåslandet norr om Kiruna i allt större populationer.

Hur som helst, gäddfisket är på gång, detta på kanske den populäraste sportfisken i landet. Alla fiskar som inte behövs för snar spis ska och bör naturligtvis släppas tillbaka. För flugfisket gäller därför att använda sig av kraftigare spön. Nyss lekta gäddhonor orkar inte med den långa drillningen som annars krävs. Jag har hittat alltför många döda storgäddor efter kusten.  Skaffa en längre peang, det underlättar kroklossningen.  gunnar@westrin.se

 

Bilden; En fiskevårdande åtgärd är att släppa tillbaka gäddor som inte behövs på tallriken.  

Dags för iden

Råneå Nu är det dags för iden.

Iden är en märkvärdig fisk med ett intressant leverne som dessutom är en trevlig sportfisk. Den kan med fördel fiskas med flugspö. Trots att den i egentlig mening inte är vare sig tandförsedd eller rovfisk (predator) tar den under stundom även på stora drag och wobbler. Flugvalet bör ligga på sakta sjunkande nymfer eller mindre streamers. Min favorit är ett guldribbat haröra, bunden på krokstorlek 8, ganska stor med andra ord. Iden tycks äta även inför och under leken, vilket inte alla fiskarter gör, vilket bevisas av att agnade beten går bra, som maggots, havregryn mm.

Man bör fiska iden när de stiger upp från havet till lekplatserna, eller från en större sjö till lekområdena. Jag har en idé om idfiskets början, den att just den 10 maj och en tio dagar framåt är bästa tiden för just iden. I år var det alldeles perfekt, med ett ngt lägre vattenstånd än normalt. Den 11 maj fick jag om aftonen sju idar i Råneälven med toppvikt upp mot 1,70 kg. Nu kommer regnen men det är bara bra, både för fiskar och för grödan.

Så här års stiger iden ur norra Bottenviken för lek, gärna i en sidoå till storälvarna. Intressant är hur de ”reser” uppströms, lite lika som laxen, vilar bakom stenar, kan hoppa om så behövs. Efter leken stannar de kvar ett tag innan de återigen möter norra Bottenviken. Arten finns också som mer stationär i sjöar. Även där söker de sig till närmaste mindre strömvatten för lek.

Utveckligen av iden har varit lite som för harren, framför allt harrbestånden på fjället, dvs individerna har blivit fler med åren, men medelvikten har så till vida synbarligen sjunkit.  

Det nuvarande svenska rekordet ligger på 3,780 kg, en fisk som var 61,5 cm lång. Året var 2015 då Alexander Björk från Dalsjöfors satte rekordet. Syrran fick för några år sedan en praktfull id på dragrodd i hemmasjön Ströms Vattudal i norra Jämtland. Enligt både henne och en kusin som var med i båten, borde den ha vägt över 4 kilo. Den släpptes tillbaka. Ut och fiska! Iden hugger.     

gunnar@westrin.se

Igelkottens tid

Råneå Ekologiskt tänkande ger flera igelkottar!

I början på maj tittade två igelkottar fram efter vinterdvalan. Det visade sig vara två fjolårsungar som grannen hade märkt meden droppe nagellack på ryggen. Det betyder att de två nyvakna föddes på våra gårdar förra året och har övervintrat. För nga vintrar sedan byggde vi ett ”igelkottshotell” och den första vintern övernattade ett par med sina tre ungar. Fem kom ut den gången. De brukar kika ut för första gången just den här tiden, någonstans kring den 10 maj. Synd var det verkligen för den igelkott som i år tog minste på årstiden och var ute och pulsade snö i mars, under en av de där varmdagarna. Tveksamt om den klarade sig.

Igelkottar har många fiender, som majbrasorna men också hur den nya moderna trafiken har ”byggt fast” igelkottarna. Förutan att själva bilen är en fara har man idag på många ställen byggt på trottoarerna så att de har blivit högre, så pass höga att igelkottarna inte kan komma upp om de hamnat på gatan. Bland annat i Råneå är det så på många ställen. Bara i fjol hjälpte jag upp två som inte kom upp. Därför är de högre gångbanorna idag absolut en potent livsfara för igelkottar. Känns inte alls bra. Otänkt liksom.

En annan fara för igelkottadjuren är den snart totala frånvaron av rishögar på alla villatomterna. Vi är helt enkelt för ”renliga” av oss. Jag har en bamsehög på min gård och det har också en del av grannarna. Därför har vi också igelkottar. Därtill har jag en drös med stora träd, då har jag både ekorrar och gott om fåglar. Trivsamt ska det vara, plus att jag sparar alla de brännässlor som växer i häcken, blir både nässelsoppa och käk till nässelfjärilarna. Bara så. Lite ekologiskt tänk kan aldrig skada.

Rekommenderas är därför att läsa Peter Wohllebens fascinerande bok ”Trädens hemliga liv”. Då kanske vi blir lite mer rädda om våra fina träd.                    gunnar@westrin.se  

Luleå maj 69

Råneå  LULEÅ.  Maj 1969.

Några axplock från året 1969, för femtio år sedan, med anledning av att NSD i år fyller 100 år. Mitt sätt att fira jubilaren med åtminstone den halva tidsresan. I början på varje månad under året kommer notiser tagna från dagbok 7 för året 1969. Skriver fortfarande årsdagbok, i år 2019 nummer 57 i ordningen. 

Den här tiden för exakt femtio år hade jag just muckat från Jägarskolan i Kiruna och kommit in på lärarhögskolan i Luleå. Nya kliv i livet, nya erfarenheter och nya kompisar. En spännande tid med andra ord. Den nya tiden till trots så bodde jag faktiskt I Luleå under en tidigare period 1956-1962.  Detta berodde på att pappa fick jobbet som avdelningschef på Tempo i nybyggda Shopping. Under de åren hade jag legendaren Nils-Erik Thurfjell som lärare på mellanstadiet, min bästa lärare någonsin. Somrarna däremot var vi alltid hemma i byn i norra Jämtland. 1969 kom jag tillbaka till Luleå igen. När vi anlände 1956 fick vi en lägenhet i ”kråkslottet” på Storgatan 28, en minnesvärd kåk som så småningom revs.  Lika bra det! Efter några år hamnade vi på Hermelinsgatan 31 men flyttade till Lingonstigen 74 den 27 maj 1969. Där fanns ett extrarum och där bodde jag till och från genom de tre åren på lärarhögskolan. Intressant läsning i dagboken berättar om några faciliteter som fanns på den tiden, bland annat diskot ”Charlie” och restaurangen ”Ambassadör”. Har glömt var i stan de etablissemangen fanns? Sommarjobbade på en matvarubutik och tjänade 6 kronor timmen.  På söndagarna var det fotboll på Skogsvallen, IFK Luleå var på toppen i division två. Biografen Forellen visade onsdagen den 7 maj filmen ”Bullit” med Steve Mc Queen.  En annorlunda månad i mitt liv och inte en enda dags fiske?     gunnar@westrin.se

 

Något om maj 1969;

18/5 åker tre astronauter från USA mot Månen.

23/5 testar de månlandaren, men landar inte.

Steve Mc Queens bil; https://teknikensvarld.se/steve-mcqueens-akta-bullitt-mustang-funnen-430302/

 

Bild; Sista helgen på luckan, april 69.

Varför vattenskoter?

Råneå Varför vattenskoter?

Hörde nyss på nyheterna (28/4) att det skall bli en åldersgräns på 15 år för att köra en vattenskoter.  Jag får kalla kårar på ryggen när jag tänker på den typen av maskiner och ställer mig naturligtvis frågan vad de kan vara bra för?  Jag ser inget samband mellan en snöskoter och en vattenskoter. Snöskotern är ju också en leksak för vissa, men nyttomaskiner för andra och oumbärliga för exempelvis renskötseln och fjällborna. Så är det inte riktigt med vattenskotern, om den nu inte används till ”fiskebåt” eller för att lägga ut nät?

Jag har under de senaste åren fått påringningar om att folk använder vattenskoter för att ta sig upp efter älvarna? Första gången jag hörde detta trodde jag faktiskt inte mina egna öron. Kunde det verkligen vara sant?  Inte nog med det. Riktigt betänksam blev jag när ett gäng vattenskoterburna människor styrde uppströms i en av våra lax- och havsöringsförande älvar, precis i den tiden då fiskarterna simmade uppströms till sina lekplatser.  

Nu känner jag inte till regelverket bakom användandet av vattenskoter, mer än att det kommer att bli åldersbegränsat till 15 år. Jag har själv en gång kört en vattenskoter, men det var på en frekventerad badort i Australien, där man kunde hyra vattenskotrar för det höga nöjets skull. Det var faktiskt ganska så svårt, tyckte att det var problem med att hålla balansen?

Jag ställer direkt en fråga rakt ut i etern;

  1. Vilken praktisk nytta har man av en vattenskoter?
  2. Är det tillåtet att köra i strömmande vatten?

Skicka gärna dina svar till gunnar@westrin.se

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

Bloggar