Logga in

Gunnar Westrin

Fiskebloggen

Varför vattenskoter?

Råneå Varför vattenskoter?

Hörde nyss på nyheterna (28/4) att det skall bli en åldersgräns på 15 år för att köra en vattenskoter.  Jag får kalla kårar på ryggen när jag tänker på den typen av maskiner och ställer mig naturligtvis frågan vad de kan vara bra för?  Jag ser inget samband mellan en snöskoter och en vattenskoter. Snöskotern är ju också en leksak för vissa, men nyttomaskiner för andra och oumbärliga för exempelvis renskötseln och fjällborna. Så är det inte riktigt med vattenskotern, om den nu inte används till ”fiskebåt” eller för att lägga ut nät?

Jag har under de senaste åren fått påringningar om att folk använder vattenskoter för att ta sig upp efter älvarna? Första gången jag hörde detta trodde jag faktiskt inte mina egna öron. Kunde det verkligen vara sant?  Inte nog med det. Riktigt betänksam blev jag när ett gäng vattenskoterburna människor styrde uppströms i en av våra lax- och havsöringsförande älvar, precis i den tiden då fiskarterna simmade uppströms till sina lekplatser.  

Nu känner jag inte till regelverket bakom användandet av vattenskoter, mer än att det kommer att bli åldersbegränsat till 15 år. Jag har själv en gång kört en vattenskoter, men det var på en frekventerad badort i Australien, där man kunde hyra vattenskotrar för det höga nöjets skull. Det var faktiskt ganska så svårt, tyckte att det var problem med att hålla balansen?

Jag ställer direkt en fråga rakt ut i etern;

  1. Vilken praktisk nytta har man av en vattenskoter?
  2. Är det tillåtet att köra i strömmande vatten?

Skicka gärna dina svar till gunnar@westrin.se

Månadens fluga

Höstens vassaste fluga.

Juni månads fluga här i NSD var den oförliknelige myrimitationen SL-Stekel. En gång i tiden kreerad av min forne fjällfiskekompis Sveneric Loodh från Hassela i Hälsingland. Tyvärr finns han inte med oss längre, men finns alltid med på mina fjällturer. Efter ett mer eller mindre misslyckat höstfiske efter harr, satte vi oss ner vid flugbindarbordet för en fortsättning. Nu gällde det att få till något som skulle kunna fungera om hösten.

Höstfisket kan vara helt annorlunda mot sommarfisket, med spetsiga vindar och kallare vatten. Vi vet att allehanda myrimitationer kan vara godis, framför allt för harren, men även öringen kan attraheras. Jag har till och med haft fantastiska rödingfisken på en myrimitation.

Motiveringen kan vara som följer; Under en av mina många fiskafängen efter jokkarna i Tornedalen, blev det höst även den gången. Den första stormen hade bedarrat och vattnet i jokken var relativt högt. Det var då jag märkte att harrarna vakade ganska ordentligt, även om där inte fanns några flygande insekter. Efter en kortare studie visade det sig att massor av myror hade blåst ut på vattnet och drunknat. Halvt flytande, halvt sjunkande var de attraktiva för harrarna. Det var under de premisserna Sveneric och jag band upp en SL-Stekel med kopparskalle. Helt enkelt en myrimitation med förtyngning, den gången med en kopparskalle.

Man kan till och med binda in lite koppartråd på kroken innan kroppen binds in. Sedan dess är den här flugan min absoluta favorit om höstarna, framför allt gällande harrfisket.

Fisketekniken är lite annorlunda mot sommarvarianten av SL-Stekel, eftersom fridriften är viktig. Man bör alltså inte ta hem den som en streamer. Den ska med rätta flyta med strömmen som en död myra, även om flugan hamnar några centimeter under vattenytan.

SL-stekel med kopparskalle.

Upphovsmän; Sveneric Loodh/Gunnar Westrin.

Imitation;      Myra eller annan stekel. 

Krok;            Krok i storlekarna 12-18.

Bindtråd;      Svaret bindsilke.

Kropp;          Börja med att trä på kopparskallen. Kroppen består alltid av tre delar för en insekt, bakkroppen, mellankroppen och framkroppen (huvudet). Hela kroppen skall bindas in med svart material, exempelvis Fly-Rite #2 Black. Det går naturligtvis bra att även dubba kroppen eller helt enkelt använda sig av svart tråd. Vill man förtynga mer kan man binda in lite koppartråd innan kroppen binds in.                  

Hackel;         Midjehacklet kan vara brunt, svart eller rött.  

Huvud;          Lämpligt stor kopparskalle.   

Tidsresan

Råneå Nostalgitrippen..

Häromsistens åkte jag söderut, stannade i Sorsele och hade en föreläsning, innan jag morgonen efter styrde kosan mot Republiken Jämtland. Vi jämtlänningar har tydligen en faslig förmåga att längta hemåt ibland, trots att Råneå och Norrbotten är toppen. Jag passerade Strömsund och fick naturligtvis emotionell ståpäls. Gamla gymnasiet står kvar, likaså elevhemmet där jag bodde under gymnasieåren. En inte fullt så bekväm känsla som infann sig var att jag kände mig lite som en främling i eget land.

Resan för målet den här gången var den vackra byn Ottsjön utanför Föllinge, där min mångårige vän Thord Stattin med familj bor, mannen som på sextiotalet gav mig fjällfiskepulsen, då boende i byn Valsjöbyn mot den norska gränsen. Under många år framåt lade vi under oss ett stort fjällområde, som på den tiden kallades Hotagsfjällen. Han blev naturligtvis något av en återkommande person i många av mina böcker. Mitt senaste alster, mina memoarer kallad ”Älven kallar” är naturligtvis dedikerad till honom.

Minnesbanken tycktes svälla under de här dagarna och nätterna. Självklart mindes vi alla våra fjälltjärnsvandringar, eller ”tjennsvängar” som dialekten påkallar. Men som vanligt var det intressant att vi mindes olika när det gällde de mindre detaljerna. En sommar blev vi förföljda av synnerligen små fotspår, något som fortfarande förbryllar. Den historien finns också att höra på Creepypodden.

Det finns några viktiga hörnpelare i mitt livslånga sportfiske. Vildmark och tystnad, kampen om de kvarvarande fria älvarna, men framför allt kamratskapet är viktiga komponenter.  

Bild/// Thord Stattin och jag hade en hel del att prata om, minnas och skratta.

gunnar@westrin.se   

Hasse och jag

Råneå Hasse och jag.

I början på februari 1994 ringde Hasse Alfredsson till mig i Råneå, då som varande chef för Skansen. Han hade planerat en heldag med författarföreläsningar för allmänheten på Skansen, det vill säga föreläsare som skulle berätta om författare som hade gjort påverkan på deras egna författarskap. Jag blev naturligtvis smickrad och bestämde mig genast för att avhålla mitt föredrag om Hans Lidman, vår meste fiskeboksförfattare.

Fredagen den 4 mars 1994 stegade jag in på Skansen och möttes av Hans. För mig var han en legend varför jag kände mig en aning nervös. Han mötte mig som den chef han var, strikt men inte byråkratiskt återhållsam, med naturligtvis ett och annat passande skämt.

När jag stegade upp på podiet satt Hans på den främre raden. Nervositeten gjorde sig påmind, men släppte när orden började komma. Till saken hörde att den mysiga hörsalen var smockad med folk och att stämningen var så där gemytligt avslappnad. Efteråt kom chefen upp till mig och tackade för en intressant föreläsning, vilket naturligtvis kändes långt in i hjärteroten.

-Mycket av det du har berättat idag hade jag faktiskt ingen aaaaaaaning om, sa Alfredsson och rev ner stående applåder.

gunnar@westrin.se      

Sptemberflugan

Råneå Den dykande flugan - Européa 12 med guldskalle.

Nattsländeimitationen Européa 12 ( E12) är förmodligen en av våra mest kända flugmönster. Den är framför allt en måstefluga för alla som gillar att fiska fluga på harr. Flugan kallas Européa 12, inte med tanke på krokstorleken utan, därför att den en gång it iden var den 12;e flugan i en serie som gjordes av fransmannen Tony Burnand.

När jag studerade insekter fann jag att det fanns en drös med olika typer/arter av nattsländor, som många hade lite olika strukturer på fortplantningen. Där fanns bland annat de mer vanliga äggläggande honorna, som doppade bakkroppen ner i vattnet och lade några ägg. Andra simmade omkring som små båtar, men det intressantaste var de dykande nattsländehonorna, de som fäste sina ägg på någon sten eller på någon undervattensväxt. Ovan nämnda exempel är lindrigt uttryckt livsfarliga för sländorna, eftersom fiskarna gärna tar de. Då bildas ett vak. Det var då jag undrade om man inte kunde binda en dykande nattslända, dvs en normal bunden Européa 12 med guldskalle, dvs där guldskallen skulle vara tyngden som fick ner den under vattenytan. Det går självklart lika bra att förtynga flugan med koppartråd, vilken lindas på kroken innan själva kroppen binds in.

Jag har haft rent orgiastiska fisken med denna den dykande nattsländan, framför allt när sländorna lägger sina ägg senare i juli.

 

Européa 12 med guldskalle.

Upphovsmän; Tony Burnand/Gunnar Westrin.

Imitation;      Äggläggande, dykande nattslända. 

Krok;            8-12.

Bindtråd;      Svaret, brunt eller gult bindsilke. Vinrött är också snyggt.

Kropp;          Innan kroppen binds trär du på en passande guldskallekula. Därefter påbörjas dubbingarbetet, dvs man binder in med hår eller ull som man formar mellan tummen och pekfingret. Själv föredrar jag en kropp i gult och brunt. Bra dubbingmaterial är Fly-Rite. Katt- eller hundhår går också bra. Vill man få ner flugan ännu snabbare kan man innan dubbingjobbet linda på några varv med koppartråd.

Vinge;           Gängse material för alla former av material, helst bröstfjäder från gräsandshona. Vingen ska vara hustaksformad och följa kroppen.                 

Hackel;         Ljusbrunt kraghackel som binds kragformat (se bilden). Bra är ett något längre och mjukare hackel, eftersom den ska dyka.   

Huvud;          Lackas efter behov med klarlack.

Info;              Den flytande Européa 12 fanns i NSD som månadens fluga för mars 2017

 

                                            gunnar@westrin.se                       -Gunnar Westrin-  

Svårfiskat

Råneå  

Som vanligt rasade sommaren iväg med en blixtens hastighet. Höga vattenflöden och instabilt väder har gjort sommarfisket till ett stundtals nagelbitande vågspel. Men som vanligt fanns det små glimtar av perfekt väder, vakande fisk och skrattande kompisar. Första fjällresdan blev en sådan eskapad, där de flesta fiskarna togs under den första dagen. Det var i början på juli som det mesta av det bästa hände, innan nya högvatten spolierade de drömmer vi bar med oss. En bild jag inte glömmer är när kompisen Halvor släppte tillbaka en gigantisk röding. Men som sagt, fiske är inte bara att fiska, det är så mycket annat. Fiskade man med de rätta polarna spelade det ingen roll om det tokregnade resten av veckan. Nu har Westrin hur som helst landat och bloggen kommer genast att få ett nytt liv.   

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

Bloggar