Logga in
Logga ut

Olov Abrahamsson

Ledarbloggen

Den röda tråden


Stefan Löfven, Susanna Gideonsson och Ylva Johansson har en plan. FOTO: TT

 

1889 grundades Sveriges socialdemokratiska arbetareparti. Som en röd tråd genom arbetarpartiets långa historia löper också kampen för löntagarnas rättigheter - åtta timmars arbetsdag, lagstadgad semester, medbestämmande, tryggheten vid sjukdom, arbetslöshet och ålderdom. 

Socialdemokraternas karaktär som löntagarparti är tydlig även 2018. I onsdags presenterade statsminister Stefan Löfven, Handels ordförande Susanna Gideonsson och arbetsmarknadsminister Ylva Johansson partiets handlingsplan för trygga jobb.

Uppenbarligen går den också hem i de breda leden i arbetarrörelsen. Kommentarerna är överlag mycket positiva.

”Det är en efterlängtad injektion i svensk politik. Här finns de frågor om lön, arbetstrygghet och bra arbetsmiljö som är avgörande för människors liv”, skriver Martin Klepke på ledarsidan i tidningen Arbetet.

”Stefan Löfven har hittat sin vinnarfråga”, framhåller ledarskribenten Ingvar Persson i Aftonbladet (ob S).

”Med handlingsplanen kan nu fackliga förtroendemän och kvinnor gå ut på sina arbetsplatser och förklara vad Socialdemokraterna konkret menar med mer ordning och reda på arbetsmarknaden”, konstaterar Hans Bülow i Sydöstran (S) i Karlskrona.

”Det här är reformer som rejält kommer stärka den anställdes position och utveckling på arbetsmarknaden”, säger Marie Nilssonordförande i IF Metall.

"Att våra politiker lyssnar är en stor framgång för Sveriges byggnadsarbetare", säger Byggnads ordförande Johan Lindholm.

Grunden för att S-förslagen ska kunna bli verklighet är emellertid att Stefan Löfven och hans parti får fortsatt förtroende att leda Sverige även efter höstens val. Skillnaden mellan S och oppositionsalliansen (inklusive SD) är som natt och dag.

Tag bara hanteringen av Lex Laval, som jag skriver om i dagens ledare i NSD. Eller de borgerliga förslagen om att luckra upp LAS, som jag bloggade om 12 maj.

Det gör skillnad för löntagarna vem som styr. Ett regeringsskifte i höst blir inget lyft för arbetsrätten.

Minns Anna Lindh!


Anna Lindh var SSU:s förbundsordförande 1984-1990. NSD:s Olov Abrahamsson var ordförande för SSU Norrbotten 1984-1987 och ingick i SSU:s förbundsstyrelse 1987-1990. På bilden syns de tillsammas i ett klassrum på gamla Midskogsskolan i Luleå 1985. FOTO: NSD Arkiv

 

I dag, tisdag 19 juni 2018, skulle Anna Lindh ha fyllt 61 år om hon fått leva. Det uppmärksammas av Anna Lindhs minnesfond och Olof Palmes Internationella Center som arrangerar ett seminarium i Kulturhuset i Stockholm med rubriken ”Praktisk feminism i en globaliserad värld”.

Det är ett tema som ligger helt i linje med Anna Lindhs liv och politiska gärning. Dagens utrikesminister Margot Wallström prisas med all rätt för Sveriges feministiska utrikespolitik av FN-organet UN Women. Men det var Anna som röjde väg och tog de första stegen för att vässa den feministiska profilen i Sveriges internationella arbete.

Som utrikesminister 1998-2003 lyfte Anna ständigt demokrati, jämställdhet och kvinnors rättigheter, vilket väckte respekt även bland politiska motståndare.

”Som feministisk förebild var Anna Lindh ovärderlig”, framhöll till exempel liberalen Birgitta Ohlsson i ett inlägg hos SVT Opinion 2013.

Under dagens seminarium kommer årets Anna Lindh-pris att delas ut till Eren Keskin, turkisk människorättsadvokat som leder organisationen The Association of Legal Aid Against Sexual Violence. Hon arbetar med att hjälpa våldsutsatta flickor och kvinnor liksom HBTQ-personer och syriska skyddsbehövande i Turkiet.

Det känns helt i överensstämmelse med Anna Lindhs eget engagemang för att stärka och stötta utsatta grupper i världen. Keskin är en värdig mottagare av Anna Lindh-priset.

Nödvändig manifestation


Robin Rydehäll, Elias Sundberg och Nils Harnesk välkomnar människor till LO:s och Socialdemokraternas monter i Stadsparken i Luleå.

 

Under hela helgen pågår Luleå Pride i Stadsparken. Även LO och Socialdemokraterna finns på plats.

Det är en markering om att Prides budskap om allas lika rätt och värde även är arbetarrörelsens paroll. Även LO och Socialdemokraterna motsätter sig alla former av diskriminering i arbets- och samhällslivet oavsett om det handlar om sexuell läggning, könstillhörighet, etnicitet eller något annat.

Sverige hör till de länder som nått långt i arbetet för sexuellt likaberättigande. Men det betyder inte att tillvaron är problemfri.

Ett exempel: 2016 skedde 6145 hatbrottsanmälningar i Sverige. Liksom tidigare år var de främlingsfientliga/rasistiska motiven vanligast, följt av hatbrott på grund av sexuell läggning. 553 av hatbrottsanmälningarna handlade om sexuell läggning.

Därför finns det sannerligen behov av att fortsätta manifestera och demonstrera för människors likaberättigande.

Vi har fortfarande en lång väg att vandra innan alla människor kan leva som de vill utan att behöva bli utsatta för hat, fördomar och kränkningar. Prides budskap är angeläget även 2018.

Tid för självrannsakan

 

Den sociala bostadspolitiken har länge stått i fokus för Socialdemokraterna. Den första riktigt stora reformen var Barnrikehussatsningen som tillkom efter ett riksdagsbeslut 1935. Den bidrog till att radikalt förbättra bostadssituationen för barnrika och ”mindre bemedlade” arbetarfamiljer under 1930- och 1940-talen.

Idag är bostadssituationen en annan än då. Men det betyder verkligen inte att det saknas problem i dagens Sverige.

De senaste decennierna har Sverige fått en allt mer tudelad och ojämlik bostadsmarknad där unga, ekonomiskt svaga och äldre med låga pensioner tillhör förlorarna. Något som ger anledning till självkritik och självrannsakan för såväl Socialdemokraterna som de borgerliga partier som styrt Sverige under denna period. De sociala ambitionerna har urholkats.

"Unga kan inte köpa bostad även om de sparar. Ny statistik visar att de flesta tjänar för lite för att köpa bostadsrätt i landets 20 största kommuner", konstaterade till exempel Svenska Dagbladet på nyhetsplats häromdagen.

Därför är det välkommet att en socialdemokratisk expertgrupp nu presenterar ett förslag till en ny social bostadspolitik. Alla ska ha råd att bo till en rimlig kostnad.

Bland gruppens idéer märks inrättandet av ett barnbobidrag, startlån för unga förstagångsköpare samt sänkt reavinstskatt på bostadsförsäljning. Vidare vill gruppen ha statliga stöd för byggande av både hyresrätter och bostadsrätter.

”Sverige och Estland är de enda länder vi sett som inte på något sätt stöttar unga förstagångsköpare”, säger gruppens ordförande Lennart Weiss, kommersiell direktör vid bygg-, anläggnings- och bostadsutvecklingsföretaget Veidekke, i en DN-intervju.

Jag hoppas att gruppens förslag leder fram till konstruktiva samtal mellan Socialdemokraterna och allianspartierna efter höstens val. 

Sverige behöver en genomgripande bygg- och bostadspolitisk reform. Men inget av de politiska partierna är i närheten av ett styrkeförhållande för att genomdriva en sådan på egen hand.

Det behövs ett handslag över den gamla blockgränsen för att Sverige ska få en bostadspolitik värd namnet.

Mettävainio stiger i graderna

Under helgen har organisationen Socialdemokrater för tro och solidaritet (gamla Broderskap) hållit sin kongress i Jönköping, noga bestämt i Södra Vätterbygdens folkhögskola.

Statsvetaren Ulf Bjereld, Göteborg, och tidigare riksdagsledamoten Mariam Osman Sherifay, Sundbyberg, fick förnyat förtroende som ordförande respektive vice ordförande i STS.

En norrbottning tog också plats i förbundsstyrelsen: Leif Mettävainio (bilden), som till vardags jobbar som S-ombudsman i Luleå och har en bakgrund som internationellt ansvarig i GS Facket.

Vid helgens kongress antogs även ett uttalande om miljöpolitiken.

”Frågan om en lyckad miljöpolitik är i grund och botten en fråga om en lyckad omställning till en hållbar ekonomi”, skriver STS bland annat.

STS har cirka 2500 medlemmar, ett 80-tal lokalgrupper runtom i landet och är en av Socialdemokraternas fem sidoorganisationer. De övriga är SSU, S-kvinnor, S-studenter och HBT-S.

Fackligt aktiva lever farligt


ITUC:s rättighetsindex säger mycket om tillståndet i världen.

 

Den senaste tiden har de fackliga kongresserna i Sverige avlöst varandra. Elektrikerna, Byggnads, Fastighets, Pappers samt Hotell- och restaurangfacket har varit samlade i olika delar av landet.

Det är kongresser som avlöpt lugnt och stilla, som en naturlig del av vardagen i Sverige. De fackligt aktiva i Sverige verkar fritt och driver sina krav.

I stora delar av världen är emellertid situationen för fackligt engagerade en helt annan – i många länder är aktiviteten förknippad med direkt livsfara.

Varje år sammanställer världsfacket ITUC (International Trade Union Confederation) en rapport om läget för de fackliga rättigheterna i världen.

Den visar att fackligt aktiva har mördats i nio länder – enbart i år. Under 2017 mördades 19 fackligt aktiva i Colombia, vilket är den högsta siffran i hela världen.

Hela Sydamerika är hårt drabbat av våld mot arbetstagare. Varje år sker flest mord på fackligt aktiva i Sydamerika, enligt ITUC:s index.

Länderna där arbetstagare utsätts för våld och dödshot har ökat från 59 till 65 stycken, enligt ITUC. Dessutom har 81 procent av länderna inskränkt rätten att förhandla kollektivt. Och i över hälften av dem, 65 procent, är det överhuvudtaget inte tillåtet att organisera sig fackligt.

”Situationen är ytterst upprörande. Det är en mänsklig rättighet att organisera sig fackligt, att ta ställning och öppet redovisa sina åsikter. Fackliga rättigheter är en mänsklig rättighet”, säger Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande för LO, i ett pressmeddelande.

Tio länder pekas ut som de absoluta värsta för arbetstagarna: Algeriet, Guatemala, Bangladesh, Kambodja, Colombia, Kazakstan, Egypten, Saudiarabien, Filippinerna och Turkiet.

Sverige framhålls, å andra sidan, som ett av de 13 länder med bäst förutsättningar för löntagare och fackligt arbete. En grupp där också övriga nordiska länderna ingår.

ITUC:s rapport visar betydelsen av LO:s, TCO:s och Sacos internationella solidaritetsarbete och stöd till facket i andra länder, liksom av Stefan Löfvens initiativ ”Global deal”  (satsningen för social dialog och bättre villkor på arbetsmarknaden i hela världen). 

Det är angeläget att Sverige i sin utrikes- och biståndspolitik fortsätter att stödja facklig organisering och rättvisare arbetsförhållanden i alla delar av världen.

Starkare fackliga organisationer är en av nycklarna till en bättre och mer anständig jord för oss alla. Ju mer de fackliga rättigheterna respekteras av stater och arbetsgivare, desto rättvisare och mer jämlikt blir samhället – och ITUC:s rapport påminner om att det återstår massor att göra i det avseendet.

Olov Abrahamsson bloggar om politik i allmänhet och socialdemokrati i synnerhet.


Fakta om Olov
Född: 1963
Bor: I Luleå
Yrke: Politisk chefredaktör
Gillar: LO, Luleå Hockey och LBBK. 
Kuriosa: Var lagledare för Lira BK:s damlag 2006-2009.

Kontakt: olov.abrahamsson@nsd.se


Twitter: @OlovAbrahamsson

  • Twitter

Bloggar