Logga in

Olov Abrahamsson

Ledarbloggen

En skogens man i Bryssel

En bra sak med årets EU-val är att Erik Bergkvist (S), Umeå, blir ny ledamot av Europaparlamentet. Det betyder att skogslänen kommer att få en stark talesperson i Bryssel och Strasbourg.

För den breda allmänheten är Erik Bergkvist inget känt namn. Men han har massor av politisk erfarenhet och kunskaper i sitt bagage.

Som regionråd i Västerbotten har han jobbat med regional utvecklingspolitik under många år. Han har ingått i styrelserna för både Norrlandsfonden och Almi företagspartner, vilket innebär att han har god inblick i det regionala näringslivet.

Till detta ska läggas uppväxten i lilla Norsjö, som gör att Erik Bergkvist vet allt som behöver vetas om de norrländska basnäringarnas betydelse. I Norsjö lärde han sig vikten av att norrländska gruvor, skogsföretag och träindustrier har ett fungerande handelsutbyte med övriga Europa.

Youtube-klippet talar han om vikten av ett aktivt skogsbruk och om vilken enorm tillgång som de norrländska skogarna är för hela Europa – icke minst för att utveckla miljövänliga bränslen.

”Vi kan även göra höga hus och låga hus av skogen – och till och med snaps och efterrätter”, berättar han.

Det är perspektiv som tål att påminnas om i Europaparlamentet men även i riksdagsdebatterna. Skogen är en fantastisk resurs – och ett mer aktivt skogsbruk är förenligt med miljö- och naturvårdsintressen.

Varje år är tillväxten i de svenska skogarna 120 miljoner kubikmeter. Men Sverige avverkar bara cirka 85 miljoner kubikmeter skog.

Det betyder att det finns förutsättningar att plocka ut mer från de svenska skogarna (för möbler, byggvirke, pappersprodukter, biobränslen och annat) och att det ändå kommer att finnas kvar en massa skogsmark som kan användas för rekreation, jakt, bärplockning och annat.

Jobb-, regional-, tillväxt- och miljöpolitiska ambitioner är kompatibla.

Lööf och Löfven gör gemensam sak


Annie Lööf (C) och Stefan Löfven (S) är överens om mycket i landsbygds- och regionalpolitiken. FOTO: TT

 

I flera ledare – bland annat i NSD 19 februari – har jag argumenterat för ett särskilt glesbygdsavdrag. Jag har pekat på att det är rimligt att människor i vissa regioner, där bilen är i princip det enda realistiska transportalternativet, kompenseras för höjda drivmedelsskatter och annat som följer i spåren av den gröna skatteväxlingen.

Nu blir kravet verklighet. Från årsskiftet får cirka 900.000 människor i de 80 mest utsatta kommunerna en skattesänkning med ungefär 1.650 kr/per år. S, C, L och MP har förhandlat och är överens om att satsningen ska finnas med i den kommande statsbudgeten.

Det är ett steg i rätt riktning för landsbygds- och regionalpolitiken.

Mer är dessutom att vänta från S, C, L och MP. Januariavtalet innehåller ett rejält och genomarbetat avsnitt under rubriken ”Hela landet ska växa”.

Det handlar om bland annat utbyggnad av den digitala infrastrukturen i hela landet. Målet är att 95 procent av hushåll och företag ska ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/sekund redan år 2020.

Vidare utlovas fler statliga servicekontor runtom i Sverige, lättnader i strandskyddet, insatser för att främja skogsbruket, ett kraftfullt bondepaket och en massa annat för att stärka de gröna näringarna.

Glädjande är också de klara beskeden om Norrbotniabanan.

”Det ska ske fortsatt utbyggnad av järnvägen i norra Sverige och planeringen för att bygga Norrbotniabanan i sin helhet intensifieras”, understryker S, C, L och MP.

Det visar att det finns mycket att vinna för landsbygds- och regionalpolitiken när socialdemokrater och centerpartister sätter sig vid samma förhandlingsbord.

Partierna har en stark förankring i skogs- och landsbygdslänen, vilket nu även kommer till uttryck i den praktiska politiken.

Rymdministern besöker länet


Statsrådet Matilda Ernkrans inviger Polarforskningssekretariatets nya lokaler i Luleå. FOTO: TT

 

Under onsdagen åker Matilda Ernkrans (S), minister med ansvar för forskning och högre utbildning (plus rymdfrågor), till Norrbotten för att klippa bandet till Polarforskningssekretariatets nya lokaler i Luleå.

Som jag påpekade på NSD:s ledarsida 4 april är flytten av Polarforskningssekretariatet ett bra exempel på omlokaliseringspolitik och ett rödgrönt regeringsbeslut som bör följas av fler liknande initiativ.

I sitt slutbetänkande menade en bred politisk majoritet i landsbygdskommittén att det är fullt möjligt att omlokalisera ytterligare 10.000 statliga jobb från Stockholm till andra delar av landet. Det är ingen kompetensurlakning att flytta statliga verksamheter till Luleå eller Örebro.

Under besöket i Norrbotten borde Ernkrans även ta chansen att ge besked om Esranges verksamhet i Kiruna. Det finns en fantastisk möjlighet att ge rymdbasen kapaciteten för att bli först i Europa med att skjuta upp små satelliter – ett ämne som ledarsidan uppmärksammade 26 augusti.

Det handlar om en investering på omkring 400 miljoner kr under en femårsperiod och skulle betyda mycket för att stärka och utveckla Sverige som rymdnation.

En sådan satsning passar som hand i handske med statsminister Stefan Löfvens och regeringens klart uttalade ambition att Sverige ska vara ett ledande forsknings- och innovationsland. 

Kriminaliteten i fokus


Sveriges Radio sänder veckomagasinet "God morgon, världen" varje söndag.

 

Då och då – med någon sorts oregelbunden regelbundenhet ­– deltar jag i panelen i P1:s veckomagasin ”God morgon, världen!”. Redaktionen bjuder in tre ledarskribenter, av olika politisk färg, som vrider och vänder på aktuella ämnen.

Det brukar bli en handfull framträdanden per år. Någon enstaka gång har jag varit på plats i SR-huset i Stockholm men för det mesta sitter jag i en av SR:s studior i Luleå och kopplas upp till samtalet med övriga panelister.

Under söndagsförmiddagen var det dags för en ny diskussion i P1, som alltid på det förutbestämda klockslaget 09.45. Jag, Anna Dahlberg, Expressen, och Tor Gasslander, Flamman, fick svara på programledaren Sara Stenholm Pihls frågor.

Den här gången handlade det om kriminalpolitiken, försvarsöverenskommelsen samt Vänsterpartiets dumpning av Amineh Kakabaveh.

Lyssna gärna på inslaget i efterhand!

Folkhemmets soundtrack

 

22 mars 2017 kom det sorgliga beskedet att Sven-Erik Magnusson, sångare och gitarrist i bandet Sven-Ingvars, gått bort.

Sven-Ingvars och musiken, som Aftonbladets Ingvar Persson beskrivit som ”folkhemmets soundtrack”, lever dock vidare. Bandet har turnerat hela sommaren och fortsätter resa runt i Sverige även under hösten.

Det betyder att Sven-Ingvars nu funnits som band i 63 år.

Det började 1956 när Sven Svärd och Ingvar Karlsson värvade Sven-Erik Magnusson till en spelning på en SSU-dans i Segmons Folkets Hus. Tillsammans bildade de Sven-Ingvars. Bandet fick sitt stora genombrott 1961 och levererade sedan hit efter hit under hela 1960-talet.

Sven-Erik Magnusson jobbade till en början på bruket som laboratoriebiträde, plankstrykare och rostknackare. Men musiken tog allt mer av tiden och till sist tog han tjänstledigt för att kunna ägna sig åt Sven-Ingvars på heltid.

Under sina långa karriär släppte han dock aldrig kontakten med sina rötter och vanligt folk. Det kändes som att han alltid hade nära till sin publik.

Tag bara en låt som ”Byns enda blondin” - en fin liten skildring av en lantbrevbärares färd i en postbil med fakturor, postförskottsavier, tipsvinster och kärleksbrev. Det är vackert, vardagligt, tryggt och anständigt som många av oss vill leva våra liv.

Nu är det Oscar Magnusson som tagit över rollen som frontfigur i Sven-Ingvars – och han tål också att lyssnas på. I TV4:s ”Så mycket bättre” 2017 gjorde han en fantastisk postum duett med sin bortgångna pappa (se youtube-klippet).

Ge besked om gruvorna!


Gruvjätten LKAB har stor betydelse för statskassan. Det finns emellertid möjligheter för gruvnäringen att generera ännu större inkomster för svensk samhällsekonomi. FOTO: TT

 

Under torsdag och fredag får Malmfälten fint ministerbesök. Näringsminister Ibrahim Baylan (S) åker till Kiruna och Gällivare för att studera LKAB:s och Bolidens gruvverksamhet.

Förhoppningsvis blir det ett besök som inspirerar ministern och den rödgröna regeringen till en offensiv i mineral- och gruvpolitiken.

Som jag påpekar på ledarsidan i dagens NSD har gruvbolaget LKAB stor betydelse för svensk ekonomi. Vid vårens bolagsstämma delade LKAB ut 3,1 miljarder kr till ägaren staten. 2018 var utdelning 2,8 miljarder kr.

Gruvnäringen har dessutom potential att växa ytterligare. 2013 presenterade dåvarande näringsministern Annie Lööf (C) en nationell mineralstrategi, som även fick stöd från S. I den talas om det att det kan finnas uppemot 50 gruvor i produktion i Sverige år 2030.

Dessvärre går det trögt att förverkliga ambitionen. En rad planerade gruvsatsningar har hamnat i den politiska långbänken – däribland Laver i Älvsbyn och Kallak i Jokkmokk.

Bearbetningskoncessionerna för gruvorna har uppfattats som heta politiska potatisar och blivit liggande på regeringens bord.

Sådan senfärdighet håller inte om Sverige ska vara ett attraktivt gruvland för både inhemska och utländska investerare. Berörda företag och kommuner behöver få klara och tydliga besked. Det handlar om stora investeringar med långsiktig betydelse för den lokala utvecklingen.

I en debattartikel i Dagens Samhälle 2 januari 2018 – för 635 dagar sedan ­- efterlyste en grupp norrbottniska kommun- och regionpolitiker besked från regeringen. Det börjar vara hög tid att ge dem ett svar.

Olov Abrahamsson bloggar om politik i allmänhet och socialdemokrati i synnerhet.


Fakta om Olov
Född: 1963
Bor: I Luleå
Yrke: Politisk chefredaktör
Gillar: LO, Luleå Hockey och LBBK. 
Kuriosa: Lagledare för Lira BK:s damlag 2006-2009.
Kontakt: olov.abrahamsson@nsd.se


Twitter: @OlovAbrahamsson

  • Twitter

Bloggar