Logga in
Logga ut

Olov Abrahamsson

Ledarbloggen

En stinkande dypöl


Stefan Löfven (S) och Anna Kinberg (M) har ett extra stort ansvar för att samhällsdebatten inte förvandlas till en stinkande dypöl. FOTO: TT

 

I torsdags sparkade Moderaterna en centralt placerad tjänsteman som kallat socialförsäkringsminister Annika Strandhäll för ”hora”. Det var bra och resolut agerat. Men, som liberala Expressen skriver i en ledare 17 november, handlar det inte bara om en enstaka händelse eller enskild person. 

Killen har varit verksam i en miljö som triggat honom att bli allt grövre i retoriken.

Aftonbladets ledarblogg gav en lång rad exempel redan 27 april.  Ingen ledande M-företrädare sa heller stopp och belägg när statsministern framställdes som ett fyllo i maj. Och så sent som för ett par dagar sedan kallade en partistyrelseledamot en journalist för ”ärkesopa”.

Alltför länge har partiledaren Anna Kinberg Batra (M) och partisekreteraren Tomas Tobé bara tittat på när deras kommunikationsavdelning vandrat allt längre ut i träskmarkerna och använt sig av ett allt hårdare språkbruk. De sa inte ett ord när kommunikatörerna drog igång ett drev där Annika Strandhäll framställdes som motståndare till manlig rösträtt.

Det betyder verkligen inte att det saknats dumheter och plumpheter från S- och vänsterhåll – till exempel infama rubriker på Aftonbladets ledarsida om att ”högeråsikter kan vara en dold sjukdom”. Men det kommer, som jag skriver i NSD:s ledare 18 november, att vara totalt meningslöst för S och M att diskutera vem som är värst eller började bråket i den politiska sandlådan.

Till att börja med borde var och en besinna sitt eget ansvar och försöka uppträda som vuxna människor. Oavsett om vi är ledarskribenter, riksdagsledamöter, kommunikatörer eller något annat har vi ett ansvar för hur vi uttrycker oss om våra politiska motståndare.  

Ett extra stort ansvar åvilar dessutom de etablerade partierna och deras kommunikationsavdelningar. 

De kan välja mellan att medverka till att förvandla det politiska samtalet till en stinkande dypöl, där det är okej med sårande och kränkande kommentarer, eller försöka göra något annat.

Jag hoppas Anna Kinberg Batra (M) och Stefan Löfven (S) som företrädare för de två största partierna gör det sistnämnda och medverkar till att hyfsa debatten.

                                                         ***

Uppdatering 16.12: Under eftermiddagen meddelade Moderaternas partisekreterare Tomas Tobé att kommunikationschefen blivit omplacerad och att tre medarbetare fått arbetsrättsliga varningar (till detta ska läggas den tjänsteman som fick lämna jobbet under torsdagen). Jag hoppas att det blir starten för en schysstare, vuxnare och sakligare ton i debatten mellan de stora partierna i svensk politik.

 

 

 

 

Skribenter som pratar


"God morgon, världen!" är ett av Sveriges Radios mest populära program. På bilden syns SR-huset i Stockholm. FOTO: TT

 

Under söndagsmorgonen tog jag en promenad till Sveriges Radios lokaler på Nygatan 3 i Luleå för att delta i panelen i P1:s veckomagasin ”God morgon, världen!”.

Programledaren Lasse Johansson hade förberett gäng frågor till mig, Amanda Sokolnicki, Dagens Nyheter, och PJ Anders Linder, Axess. Den här gången kretsade samtalet kring migration, brittisk politik och värdeladdade ord.

Lyssna gärna på våra svar och inslaget i efterhand!

NSD i radion


Programmet "God morgon, världen!" sänds i P1 varje söndag.

 

Klockan 09.45 på söndag är jag en av panelisterna i P1:s veckomagasin ”God morgon, världen!”.

I panelen ingår ledarskribenter av olika politisk färg som diskuterar några aktuella frågor. Övriga panelister denna gång är Amanda Sokolnicki, Dagens Nyheter,  och PJ Anders Linder, Axess. Programledaren Lasse Johansson håller i trådarna. 

”God morgon, världen!” sändes första gången i september 1986 och har under mer än tre decennier gett lyssnarna två timmar internationell utblick och analyser till söndagsfrukosten.

Stående  programinslag är krönikan och panelen sist i första timmen, och satirgrgruppen Public Service som hörs ungefär tio minuter in i andra timmen. Varje program slutar med ett kåseri och en agenda för veckan som kommer.

Tronskifte i HBT-S


Riksdagsledamoten Daniel Andersson föreslås som ny ordförande för HBT-S.

 

Under helgen samlas HBT-S, en av de socialdemokratiska sidoorganisationerna, till kongress på Sunderby Folkhögskola utanför Luleå.

Medlemmarna i HBT-S beskriver sig själva som feministiska socialdemokrater som ställer klasskamp och hbtq-kamp sida vid sida. De arbetar för att belysa diskriminerande normer och maktordningar som motverkar alla människors möjligheter att leva sina liv i demokrati och frihet. 

Under kongressen i Sunderbyn väntar ett tronskifte. Mångårige ordföranden Sören Juvas lämnar. Som ny ordförande föreslår valberedningen Daniel Andersson, vikarierande riksdagsledamot från Lindesberg.

Bland ledamöterna i styrelsen föreslås omval av Ewelina Edenbrink, tidigare Norrbotten, numera Stockholm.

På HBT-S webbplats finns mer information om kongressen, organisationens politik med mera.

Kamp för likaberättigande


Luleå Pride har utvecklats till en tradition. FOTO: Göran Ström.

 

Luleå Pride arrangerades för första gången 2012 och sju år senare är festivalen ett självklart inslag i sommar-Norrbotten.

I år arrangeras Luleå Pride 14-16 juni i och runt Stadsparken. I vanlig ordning blir det musik, mat, seminarier, parad och en massa trevligheter under festivalhelgen.

Bland de många utställarna i Stadsparken finns LO. Det är en markering om att Prides budskap om allas lika rätt och värde även är fackföreningsrörelsens paroll.

Även LO och LO:s medlemsförbund motsätter sig alla former av diskriminering i arbets- och samhällslivet oavsett om det handlar om sexuell läggning, könstillhörighet, religion, etnicitet eller något annat.

På sin webbplats beskriver, som ett exempel, Kommunal hur förbundet arbetar för att förebygga och motverka diskriminering på arbetsplatserna.

Sverige hör till de länder som nått långt i arbetet för sexuellt likaberättigande. Men det betyder inte att tillvaron är problemfri.

Under 2016 anmäldes 550 hatbrott i Sverige med sexuell läggning som motiv. Bland dessa anmälningar var olaga hot och ofredande den vanligaste brottskategorin. Olaga hot kan vara allt från trakasserier till dödshot och kan ske via internet, telefon, sms, på allmän plats eller i anslutning till hemmet. Andra brottskategorier är till exempel ärekränkning, skadegörelse, våldsbrott.

Därför finns behov av att fortsätta manifestera och demonstrera för människors likaberättigande.

Vi har fortfarande en lång väg att vandra innan alla kan leva som de vill utan att behöva bli utsatta för hat, hot och hån. Prides budskap är angeläget även 2019.

Tack och hej, Björklund!


Jan Björklund (L) gör sin sista partiledardebatt i riksdagen. FOTO: TT

 

Under onsdagen är det dags för den sista partiledardebatten i riksdagen före sommaruppehållet. Det blir säkert en del vass polemik. Men vi kan räkna med att partiledarkollegorna också kommer att säga några vänliga ord till Jan Björklund (L) som gör sin sista partiledardebatt.

Efter tolv år som Liberalernas partiledare har Björklund bestämt sig för att kliva åt sidan och vid ett extra landsmöte 28 juni väljs en ny partiordförande.

Arvet efter Björklund handlar så klart mycket om Januariavtalet. Björklund, som under många år framstått som en stenhård kritiker av svensk socialdemokrati, blev till sist en politiker som gick i bräschen för att bryta den sterila blockpolitiken.

För den insatsen ska han hedras och hyllas. Stridstuppen Björklund blev slutligen en samarbetsingenjör i samma goda socialliberala anda som historiska föregångare som Nils Edén, Gunnar Helén, Ola Ullsten och Bengt Westerberg.

Det har hittills inte gett någon utdelning för L i opinionsmätningarna. Men det är en hållning som tveklöst är bra för Sverige.

Det är inte konfrontation och ytterkantspolitiker som gjort Sverige till en framstående industri- och välfärdsnation utan breda samarbeten i politikens mittfält.

Kom ihåg Edéns och Hjalmar Brantings samarbete för demokratin i Sverige 1917-1920. Minns Tage Erlanders och Gunnar Hedlunds koalition 1951-1957. Eller hur Olof Palme och Helén gjorde upp om den ekonomiska politiken i ett knepigt parlamentariskt läge 1973-1976. Eller Ingvar Carlssons och Westerbergs uppgörelse om den stora skattereformen 1990-1991. Eller Göran Perssons och Per-Ola Erikssons handslag om budgetsaneringen 1995-98.

Sådana breda samarbeten mellan socialdemokrater, liberaler och centerpartister har gjort Sverige till ett bättre land ­– och i framtidens historieböcker kommer Januariavtalet 2019 mellan S, C, L och MP att nämnas som ännu ett sådant exempel.

Jan Björklund har varit med om att skriva historia.

Olov Abrahamsson bloggar om politik i allmänhet och socialdemokrati i synnerhet.


Fakta om Olov
Född: 1963
Bor: I Luleå
Yrke: Politisk chefredaktör
Gillar: LO, Luleå Hockey och LBBK. 
Kuriosa: Fick utmärkelsen ”Stor grabb” i Munksund/Skuthamn SK 2006.

Kontakt: olov.abrahamsson@nsd.se


Twitter: @OlovAbrahamsson

  • Twitter

Bloggar