Logga in
Logga ut

Olov Abrahamsson

Ledarbloggen

Finland visar att det finns alternativ


Socialdemokraten Jutta Urpilainen och samlingspartisten Jyrki Katainen ingick i samma regering. FOTO: TT

 

Jag gissar att det är med höjda ögonbryn som politiker, ledarskribenter och statsvetare i Finland ser på svårigheterna att lösa regeringsfrågan i Sverige. Finland har ett mer avspänt och pragmatiskt förhållande till sina regeringsbildningar.

Tag socialdemokraten Paavo Lipponens två regeringar 1995-2003. De rymde Socialdemokraterna, Samlingspartiet (motsvarigheten till Moderaterna), Svenska folkpartiet (det liberala partiet), Vänsterförbundet och Gröna förbundet.

31 maj 2002 sprack visserligen regeringen. De gröna klev av i protest mot ett beslut att bygga ny kärnkraft. Men Lipponen kunde ändå regera vidare tack vare bredden i koalitionen.

Elller titta på centerpartisten Matti Vanhanens regering 2003-2007. Centerpartiet, Socialdemokraterna och Svenska Folkpartiet samregerade och delade på statsrådsposterna.

För att inte tala om samlingspartisten Jyrki Katainens styre 2011-2014. Till en början bestod regeringen av hela sex partier från höger till vänster.

Efter en kort tid lämnade i och för sig vänstern. Samlingspartiet, Socialdemokraterna, Gröna förbundet, Svenska folkpartiet och Kristdemokraterna fortsatte emellertid att regera tillsammans.

2014 tog Samlingspartiets Alexander Stubb över som regeringschef efter Katainen.

Efter några månader klev de gröna av. Även denna gång hade de finska miljöpartisterna svårt att svälja ett kärnkraftsbeslut. Men socialdemokrater, liberaler och kristdemokrater fortsatte att hålla ihop med Samlingspartiet ända till mandatperiodens slut.

Jag säger inte att de finländska erfarenheterna är problemfria eller går att överföra direkt till Sverige. Men de visar det finns väl fungerande alternativ till blockpolitiken. 

De finska partierna har inte låst in sig i rödgröna eller borgerliga blockbildningar. Samlingspartister, centerpartister och socialdemokrater har inte bara samarbetat och kompromissat i parlamentet utan också samregerat under långa perioder.

Det är en samarbetskultur som inte varit negativ för den ekonomiska utvecklingen i Finland.

Mot den bakgrunden tror jag inte heller att det var en tillfällighet att samförståndsmannen Stefan Löfven (S) efterlyste finska pinnar när han drack kaffe med riksdagens talman. Jag tror det var en signal om att fler i Sverige borde höja blicken och studera de politiska samarbetsformerna i Finland.

Nordström tar täten


Kommunalråden Niklas Nordström och Helena Stenberg föreslås som ordförande respektive vice ordförande i Norrbottens kommuner. FOTO: NSD Arkiv

 

Det blir av allt att döma stora förändringar när Norrbottens kommuner (samarbetsorganisationen för de 14 kommunerna i landets nordligaste län) håller sitt årsmöte 24 april. 

S-distriktet och valberedningen föreslår Niklas Nordström (S), Luleå, som ny ordförande och Helena Stenberg (S), Piteå, som ny vice ordförande.

Tidigare ordföranden Britta Flinkfeldt, Arjeplog, föreslås som ledamot i styrelsen samt som rapportör i EU-frågor, ett uppdrag som hon delar med Anders Josefsson (M), Luleå.

Det väntar ett viktigt arbete för dem och övriga norrbottniska företrädare under hela mandatperioden.

Länets kommuner är inga stora aktörer på den nationella eller internationella arenan. Tillsammans har de 14 kommunerna i Norrbotten bara 2,5 procent av rikets befolkning. 

Därför gäller det att samverka och hålla ihop för att ge röst åt Norrbottens krav och intressen. Det blir svårt att få genomslag för de regionala utvecklingsidéerna på nationell nivå eller inom EU om det finns olika delar av länet som drar åt olika håll.

I NSD 14 februari skriver Mats Taavenikku, Socialdemokraterna i Kiruna, klokt om farorna med att bryta sig ur de regionala samverkansorganen. 

”Ensam är inte stark, bara ensam”, lyder han slutsats.

Det är ord som separatister av alla kulörer bör begrunda. Inomregionala ställningskrig är inget som bär Norrbotten framåt.

Idéernas vapensmedja

 
Olof Palme var SSU:s studieledare 1955-1961. Hans föreläsningar på Bommersvik om "Plomgrens mekaniska verkstad" är legendariska.

 

Under fredagen har jag besökt Bommersvik, som ligger vackert beläget vid sjön Yngern i Södermanland. Kurs- och konferensanläggningen har varit i SSU:s ägo sedan 1937 och fortsätter att spela en central roll för utbildningsverksamheten inom arbetarrörelsen även 2019. 

Själv har jag en speciell relation till kursgården. Under mina folkhögskolestudier gjorde jag en praktikperiod på Bommersvik våren 1986. Jag plockade fram underlag och gjorde intervjuer till Bommersviks mäktiga 50-årshistorik som kom ut 1987. Tidigare Europaparlamentarikern Göran Färm, Norrköping, var huvudförfattare.

Färms mastodontverk säger en hel del om Bommersviks betydelse för svensk arbetarrörelse och socialdemokrati. Bland annat rymmer boken berättelsen om Olof Palmes föreläsningar om Plomgrens mekaniska verkstad som var en höjdpunkt på Bommersvikskurserna i slutet av 1950-talet och början på 1960-talet.

I boken berättade Palme själv (i en intervju som gjordes en kort tid för hans bortgång 1986) om föreläsningen: 

”Det var unga klubbister som kom hit och då ritade jag upp den här verkstan. Plomgren var ägaren, sedan ritade jag ett antal personer på tavlan, vad de hade i lön, pension och arbetstid. Det var helt fascinerande på 1950-talet. Ni kan tänka er den tid då man hade liten pension, kort semester och stora löneskillnader. Det illustrerade klassamhället. Sedan kom en föreläsning om makten över verkstaden. Det var gamla fröken Krikonkvist som ägde en massa aktier och hade makten över företaget. Det var innan MBL och allt det där. Det fanns ingen styrelserepresentation, ingen makt alls för de anställda.”

När SSU gjorde en studiecirkel 1963 tog författaren Leif Andersson även med ett kapitel om verkstaden. Palmes föreläsningsanteckningar utgjorde förlaga. 

En hel generation av SSU:are inspirerades av Palme och hans ideologiska föreläsning.

Säkert hade det betydelse för den arbetslivspolitiska offensiv som socialdemokratin inledde på 1970-talet.  De unga SSU:are som lyssnade på Palmes föreläsning om rättvisorna i arbetslivet blev så småningom tongivande S-politiker som tog initiativ till MBL, LAS, lagen om styrelserepresentation och andra reformer för att stärka löntagarnas rättigheter.

Det är även ett av skälen till att Bommersvik brukar kallas idéernas vapensmedja. Bommersvik har varit och är viktigt för arbetarrörelsens idé- och politikutveckling.

Det som diskuteras på Bommersviksakademien, Aftonbladets och Bommersviks utbildning för unga opinionsbildare eller andra kurser under den här helgen kan mycket väl bli morgondagens politik.

Ensam är inte stark


LO-TCO Rättsskydd stöttar enskilda fackföreningsmedlemmar som fått problem av olika slag. Det kan handla om arbetsskador, sänkt sjukpenning, indragna förmåner, felaktiga uppsägningar eller lön som inte betalats ut.
  

 

På NSD:s ledarsida 12 februari skriver jag om farorna med att den fackliga organisationsgraden sjunker.

tidningen Kommunalarbetaren läser jag samma dag ett reportage om en kvinna som fick fackets hjälp efter att Försäkringskassan nekat henne hel sjukersättning (som motsvarar den gamla sjukpensionen).

”Det här var en kvinna som verkligen var sjuk. Hon klarade inte av att arbeta”, säger Aryanne Bezitcheva, som är försäkringsansvarig på Kommunals sektion i Kristianstad.

Med hjälp av Kommunal och juristerna hos LO-TCO Rättsskydd överklagades Försäkringskassans beslut och i januari kom domen. Förvaltningsrätten ger kvinnan rätt. Hon beviljas 940 000 kr, som portioneras ut varje månad fram till pensionsdagen.

Det säger en del om vikten och värdet av det fackliga medlemskapet. Det är en fördel för enskilda löntagare att ha uppbackning från en stark facklig organisation som kan ge hjälp när det behövs.

Ensam är sannerligen inte alltid stark. Vi kan alla hamna i olyckliga lägen i livet där vi behöver både fackets och samhällets stöd.

Från ord till handling


Den polisiära närvaron behöver stärkas i hela landet. FOTO: TT

 

Regeringen har utsett S-riksdagsledamoten Fredrik Lundh Sammeli, Luleå, till ledamot i polisens nationella insynsråd. Dessutom har tidigare riksdagsledamoten Leif Pettersson, Boden, och f d kommunalrådet Lotta Åman, Arvidsjaur, utsetts till ledamöter i Regionpolisråd Nord.

Förordnandena gäller till och med sista december 2022.

Det finns att göra för dem och övriga ledamöter i råden. I början av 2017 hade tidningen Land en tankeväckande artikel om den statliga närvaron runtom i Sverige.

Enligt en undersökning så finns det systembolag i samtliga kommuner i landet. Men i 72 kommuner saknas polisstationer – och i ytterligare 55 kommuner är personalstyrkan mindre hos Polisen än på Systembolaget!

Utredningen säger en del men inte allt. Till exempel är det ju naturligt att det finns fler poliser där det bor många människor och där kriminaliteten är större. Men det känns en smula bakvänt att det satsas mer på statlig spritförsäljning än polisiär närvaro i lands- och glesbygdskommunerna.

Tveklöst är det även källa till osäkerhet och otrygghet för människor på landsbygden när närmaste polispatrull kan befinna sig flera timmar bort.

27 september 2018 skrev till exempel NSD om en dramatisk natt i lilla Orrbyn i Norrbotten. Under kvällen huserade biltjuvar i trakten. Byborna larmade polis vid flera tillfällen men det dröjde ända till kl 03.00 på natten innan polis prioriterades till byn. Då hade byborna själva redan brottat ned en av tjuvarna …

Så kan det inte fungera. Människor i glesbygden betalar skatt precis som alla andra. De förväntar sig att det ska finnas polis när de behöver det.  Det är en självklar del av det så kallade samhällskontraktet. 

30 november 2017 skrev jag om landsbygdskommittén som föreslår ”maximal insatstid för polisärenden där ingripanden måste ske omedelbart” – en modell som redan finns i Norge och kan vara värd att pröva även i Sverige.

Den senaste socialdemokratiska partikongressen var dessutom tydlig om att den polisiära närvaron behöver stärkas i hela landet.

Nu gäller det för Lundh Sammeli, Pettersson, Åman och andra S-politiker att gå från ord till handling och se till att den goda ambitionen också blir verklighet.

Debatten inom L har börjat


Under Almedalsveckan 2018 morsade Jan Björklund på sin företrädare Bengt Westerberg (partiledare 1983-1995). Under 2019 avgörs vem som ska bära den liberala stafettpinnen in i framtiden. FOTO: TT

Diskussionen om vem som ska efterträda Jan Björklund är nu i full gång på de liberala ledarsidorna.

”Riksdagsplatsen och att hon var på den vinnande sidan i partistriden i regeringsfrågan är två tunga argument för Maria Arnholm som nästa partiledare”, tycker Alex Voronovliberala Eskilstuna-Kuriren som hör till dem som backat upp Januariavtalet.

En helt annan linje förfäktar Carolin Dahlmanliberala tidningskollegan Kristianstadsbladet.

”Med en ny partiledare kan L åter vända tillbaka högerut”, hoppas Dahlman.

Någon given favorit finns inte hos spelbolagen. Unibet ger följande odds på några av de namn som förekommer i spekulationerna:

Nyamko Sabuni 4.50
Cecilia Malmström 4.75
Mats Persson 4.75
Birgitta Ohlsson 5.00
Johan Pehrson 5.00
Gulan Avci 5.50
Maria Arnholm 10.00
Erik Ullenhag 15.00

Själv föredrar jag så klart en anständig socialliberal på partiledarposten – en person som står upp för Januariavtalet, samarbetet med regeringen och en mittenorienterad politik. Som jag påpekat tidigare på NSD:s ledarsida så är det blocköverskridande lösningar – inte  högjudd retorik och ytterkantspolitik – som burit Sverige framåt.

Inte sällan har det skett i samverkan mellan socialdemokrater och liberaler.

Glöm aldrig Nils Edéns och Hjalmar Brantings insatser för demokratin i Sverige. Minns Gunnar Heléns och Olof Palmes uppgörelser på Haga slott 1973-1974. Kom ihåg Bengt Westerbergs och Ingvar Carlssons stora skattereform.

Samarbete mellan socialdemokrater och liberaler har medverkat till att göra Sverige till ett bättre samhälle. Det borde vara en lärdom även för dagens partiaktivister.

 

 

Olov Abrahamsson bloggar om politik i allmänhet och socialdemokrati i synnerhet.


Fakta om Olov
Född: 1963
Bor: I Luleå
Yrke: Politisk chefredaktör
Gillar: LO, Luleå Hockey och LBBK. 
Kuriosa: Fick utmärkelsen "Stor grabb" i Munksund/Skuthamn SK 2006.

Kontakt: olov.abrahamsson@nsd.se


Twitter: @OlovAbrahamsson

  • Twitter

Bloggar