Logga in
Logga ut

Olov Abrahamsson

Ledarbloggen

Finland visar att det finns alternativ


Socialdemokraten Jutta Urpilainen och samlingspartisten Jyrki Katainen ingick i samma regering. FOTO: TT

 

Jag gissar att det är med höjda ögonbryn som politiker, ledarskribenter och statsvetare i Finland ser på svårigheterna att lösa regeringsfrågan i Sverige. Finland har ett mer avspänt och pragmatiskt förhållande till sina regeringsbildningar.

Tag socialdemokraten Paavo Lipponens två regeringar 1995-2003. De rymde Socialdemokraterna, Samlingspartiet (motsvarigheten till Moderaterna), Svenska folkpartiet (det liberala partiet), Vänsterförbundet och Gröna förbundet.

31 maj 2002 sprack visserligen regeringen. De gröna klev av i protest mot ett beslut att bygga ny kärnkraft. Men Lipponen kunde ändå regera vidare tack vare bredden i koalitionen.

Elller titta på centerpartisten Matti Vanhanens regering 2003-2007. Centerpartiet, Socialdemokraterna och Svenska Folkpartiet samregerade och delade på statsrådsposterna.

För att inte tala om samlingspartisten Jyrki Katainens styre 2011-2014. Till en början bestod regeringen av hela sex partier från höger till vänster.

Efter en kort tid lämnade i och för sig vänstern. Samlingspartiet, Socialdemokraterna, Gröna förbundet, Svenska folkpartiet och Kristdemokraterna fortsatte emellertid att regera tillsammans.

2014 tog Samlingspartiets Alexander Stubb över som regeringschef efter Katainen.

Efter några månader klev de gröna av. Även denna gång hade de finska miljöpartisterna svårt att svälja ett kärnkraftsbeslut. Men socialdemokrater, liberaler och kristdemokrater fortsatte att hålla ihop med Samlingspartiet ända till mandatperiodens slut.

Jag säger inte att de finländska erfarenheterna är problemfria eller går att överföra direkt till Sverige. Men de visar det finns väl fungerande alternativ till blockpolitiken. 

De finska partierna har inte låst in sig i rödgröna eller borgerliga blockbildningar. Samlingspartister, centerpartister och socialdemokrater har inte bara samarbetat och kompromissat i parlamentet utan också samregerat under långa perioder.

Det är en samarbetskultur som inte varit negativ för den ekonomiska utvecklingen i Finland.

Mot den bakgrunden tror jag inte heller att det var en tillfällighet att samförståndsmannen Stefan Löfven (S) efterlyste finska pinnar när han drack kaffe med riksdagens talman. Jag tror det var en signal om att fler i Sverige borde höja blicken och studera de politiska samarbetsformerna i Finland.

Bloggen minns 2018 (del 10)


Leif Mettävainio, Maritha Meethz, Mustafa Tokalic och Anders Öberg bjöd på mat och prat i Socialdemokraternas verksamhetslokal i Luleå.

 

I slutet av maj besökte jag Socialdemokraternas nya verksamhetslokal i bostadsområdet Örnäset i Luleå. Jag skrev om det i NSD 26 maj.

Där berättade valombudsmannen Leif Mettävainio om de aktiviteter som S planerat för att öka det politiska intresset och höja valtemperaturen i området.

Under mötet på Örnäset blev jag också bjuden på en smarrig bosnisk kyckligsoppa - tillagad av Mustafa Tokalic, medlem i Luleå Östra S-förening.

 

Efteråt bad jag att få receptet av Tokalic. Här följer det:  

Kycklingsoppa (Begova Corba, 4-5 portioner)

400 g kycklingfiléer

2 morötter

30-40 g okra

1 st selleri

1 msk hackad persilja

1 dl ris

Vegeta/salt

1,5 l kallt vatten

Topping:

1 dl crème fraiche (krydda efter smak)

Lägg kyckling, morötter, selleri och persilja i en kastrull med 1 1/2 l kallt vatten. Krydda med vegeta ock koka till en buljong. Sila av buljongen när grönsakerna känns mjuka. Tärna kyckling och grönsaker.

Okra kokas mjuk i buljongen. Riset kokas separat. Blanda sedan ihop alla övriga ingredienser och låt det bli varmt. Servera med topping i tallriken.

Smaklig måltid! 

Bloggen minns 2018 (del 9)

 

Arbetarrörelsens 1 maj-demonstrationer genomfördes för första gången 1890. 128 år senare fortsätter LO och Socialdemokraterna att manifestera runtom i hela Sverige.

Själv lyssnade jag på landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (i mitten av bilden) som var huvudtalare i Luleå och Boden.

I ledarbloggen samma dag citerade jag Bucht och en del andra av årets 1 maj-talare.

Bloggen minns 2018 (del 8)


26 april drog styrelseordföranden Göran Persson (i mitten på bilden) igång gruvjätten LKAB:s bolagsstämma i Vetenskapens Hus i Luleå.

Den forne statsministern kunde konstatera att Malmfälten fortsätter att vara till stor glädje för hela Sverige.

Vid stämman klubbades en utdelning på hela 2,8 miljarder kr till ägaren staten – viktiga pengar för vård, skolor och omsorg.

Glädjande är också gruvbolagets växande engagemang för klimat- och miljöfrågorna. Tillsammans med SSAB och Vattenfall har LKAB initierat projeket Hybrit med syfte att lösa koldioxidfrågan i stålindustrin.

”Vi arbetar nu intensivt för att utveckla ett liknande samarbete som syftar till autonom och koldioxidfri gruvproduktion”, berättade vd:n Jan Moström (t v på bilden ovan) på stämman.

Det säger något om vikten av att LKAB fortsätter att vara samhällsägt. LKAB genererar inte bara stora inkomster till statskassan; bolaget är också ett viktigt verktyg i omställningen till ett hållbart samhälle.

Bloggen minns 2018 (del 7)


S-distriktets ordförande Fredrik Lundh Sammeli välkomnade näringsminister Mikael Damberg till Piteå Havsbad 14-15 april.

 

Näringsminister Mikael Damberg (S) har hunnit besöka Norrbotten många gånger under sin tid i regeringen. Han fanns även på plats när Socialdemokraterna i Norrbotten kongressade i Piteå 14-15 april.

Där talade han om de skillnader som finns mellan Moderaterna och Socialdemokraterna i den regionala utvecklingspolitiken.

Ett exempel: Den rödgröna regeringen satsade 200 miljoner kr extra på Norrlandsfonden i budgeten för 2018 - ett glädjande besked för näringslivet i norr. Moderaterna gjorde emellertid tummen ned för satsningen i sin skuggbudget.

Sannolikt är sådana direkt Norrlandsfientliga förslag en av förklaringarna till att Moderaterna har en svagare ställning i norra Sverige än i övriga delar av landet.

Årets val är tankeväckande. I samtliga Norrlandslän noterade M sämre valresultat än i riket i sin helhet.

Bloggen minns 2018 (del 6)


Idrottsminister Annika Strandhäll, kommunalrådet Niklas Nordström och tidigare statsrådet Aida Hadzialic var några av dem som fanns på plats under seminariet i Stadshotellet i Luleå. 

 

I samband med skridskotävlingen KPN Grand Prix i slutet av februari hamnade jag på ett seminarium i Stadshotellet i Luleå. Det handlade om idrottens roll som motor för jobb och lokal tillväxt.

Jenny Hellman, vd för Visit Luleå, exemplifierade med KPN Grand Prix.

”250 nederländare bor på hotell och äter under tre dagar. En del av dem stannar dessutom ännu längre. Det betyder 1-2 miljoner kronor för staden”, sa Hellman.

Det regnar dock inte manna från himlen. Det krävs lokal kraft och energi för att locka besökarna till Norrbotten.

webbtidningen Idrottens Affärer konstaterar Dan Persson, som arbetar med kommersiell utveckling av idrott, att det var ”en progressiv kommunledning” som höll sig framme och såg till att KPN Grand Prix hamnade i Luleå.

Det nederländska skridskoförbundet behövde en plats med bra is- och tävlingsförhållanden för att kunna genomföra tävlingen. Kanalerna i Nederländerna fryser inte till längre – och då blev de fina isbanorna i Luleå ett alternativ för de skridskotokiga nederländarna.

Isarna i norr – som länge varit rekreation och friskvård för lokalbefolkningen – blev plötsligt något som även genererade jobb och inkomster för hotell, restauranger och affärer.

Det säger något om värdet av den här typen av idrottsarrangemang – och att det finns en lokal evenemangsstrategi och engagemang hos kommunpolitikerna.

Olov Abrahamsson bloggar om politik i allmänhet och socialdemokrati i synnerhet.


Fakta om Olov
Född: 1963
Bor: I Luleå
Yrke: Politisk chefredaktör
Gillar: LO, Luleå Hockey och LBBK. 
Kuriosa: Var lagledare för Lira BK:s damlag 2006-2009.

Kontakt: olov.abrahamsson@nsd.se


Twitter: @OlovAbrahamsson

  • Twitter

Bloggar