Logga in
Logga ut

Olov Abrahamsson

Ledarbloggen

För Sverige - i rymden


Den S-ledda regeringen har presenterat en nationell rymdstrategi. FOTO: TT

 

I februari 2013 - under den tidigare borgerliga regeringen - sågade riksrevisionen Sveriges rymdverksamhet. Efter regeringsskiftet 2014 har det därför varit en högt prioriterad fråga för nya rymdministern Helene Hellmark Knutsson (S) att formulera en samlad nationell rymdstrategi - icke minst betydelsefullt för rymdbasen Esrange i Kiruna.

Nu är denna strategi klar. I skrivelsen ”En strategi för svensk rymdverksamhet” (2017/18:259) presenterar regeringen en plattform för Sveriges långsiktiga arbete med rymdverksamheten.

Bland annat trycker regeringen och Hellmark Knutsson på värdet av verksamheten i Kiruna.

”Ett strategiskt mål bör vara att infrastrukturen på Esrange ska dimensioneras för att förbli en viktig nationell och europeisk strategisk resurs för nationell och internationell forskning, utveckling, demonstration, testverksamhet och annan rymdrelaterad verksamhet”, skriver regeringen.

Riksdagsledamoten Mathias Sundin (L) har argumenterat för att Sverige borde ha ambitionen att sätta en svensk på planeten Mars på 2030-taletRegeringen har dock en mer jordnära – och i mitt tycke mer realistisk – strategi.

Hellmark Knutsson vill att Sverige har en god innovations- och forskningsförmåga när det gäller att ta tillvara satellitdata om tillståndet på jorden, i haven och atmosfären som ett led i arbetet för att hantera de globala miljö- och klimatutmaningarna.

Det låter kanske inte lika häftigt som att skicka folk till Mars. Det känns emellertid som en rimligare prioritering att försöka lösa våra miljöproblem här och nu – inte börja planera för att mänskligheten ska dra iväg från Moder Jord.

Rymdpolitiken är en viktig och spännande framtidsfråga men den får inte förväxlas med science-fiction.

Bilens dag


En elbil laddas i i ett så kallat mobilitetsgarage i Gamla stan i Stockholm. FOTO: TT

 

Idag är det Bilens dag. Den instiftades för åtta år sedan av bland annat Motorbranschens Riksförbund för att uppmärksamma bilens betydelse för människan och samhället, vilket kan behövas.

För många människor är bilen en viktig frihetssymbol. Göran Persson (statsminister 1996-2006) talade ofta om vilken betydelse bilen fick för vanligt folk när han växte upp i Södermanland på 1950- och 1960-talen.

Den skapade nya möjligheter för arbetarfamiljen i Vingåker. Den kunde snabbt och enkelt ta sig till Katrineholm, Örebro och andra metropoler i Mellansverige.

WC, TV och PV representerade det nya och framåtskridande.

Även i dagens samhälle är bilen viktig. Varje dag använder 1,7 miljoner svenskar bilen för att ta sig till jobbet.

För många människor ­– icke minst i glesbygden och på landsbygden, där det saknas välutbyggd kollektivtrafik ­– är tillgången till bil ofta själva förutsättningen för att vardagslivet ska fungera.

Därför bör politiker och partier, som vill komma åt miljöskadliga utsläpp, akta sig för att attackera bilen och bilisterna som företeelser.

Inriktningen måste istället vara att ställa om så att fler bilar drivs av förnybara drivmedel och elektricitet – inte slå undan benen för människors möjligheter att transportera sig med bil.

Intresset för elhybrider och laddhybrider har, glädjande nog, ökat i Sverige. Men det går långsamt. Till exempel går det mycket snabbare i jämförbara länder som Nederländerna och Norge.

I en artikel i Aftonbladet tycker Bertil Molden, tidigare vd för BIL Sweden, att Sverige ska ta intryck av norsk politik. 

”Utan importmoms, ingen fordonsskatt, ingen trängselavgift, gratis parkering, gratis el och gratis färd på färjorna. Klart intresset ökar hos gemene man”, säger han.

Oavsett vilken regering som så småningom tillträder är det idéer som beslutsfattarna bör ta fasta på.

De flesta svenskar begriper vikten och värdet av ställa om till en mer miljövänlig fordonspark. Men den nya politiken får inte uppfattas som angrepp på vanligt folks vardagsliv, frihet och mobilitet.

Bilpolitiken måste bygga på statliga morötter och stimulanser, inte piska.

PIF-damerna skriver historia

 
Piteå IF är bäst i Sverige 2018. FOTO: Robert Nyholm/TT

 

2006 var PIF-damerna Emelie Lövgren och Lena Blomkvist med och skrev norrbottnisk idrottshistoria. För första gången blev Norrbotten slutsegrare i Cup Kommunal, turneringen för distriktsflicklag.

I finalen besegrades Dalarna med 2-0 efter två mål av Antonia Göransson (som senare i livet representerat Sverige i 50 A-landskamper).

Nu, denna underbara oktoberkväll 2018, har Lövgren och Blomkvist varit med och skrivit historia på nytt.

Piteå IF är svenska mästare i fotboll. För första gången kan ett norrbottniskt fotbollslag titulera sig som svenska mästare. 

Det är fantastiskt för Piteå och Norrbotten. Jag gläds dock extra mycket över framgången för Lövgren och Blomkvist.

En gång i tiden (när jag var ledare för Munksund/Skuthamns lag för flickor födda 1990) upplevde jag dem som talangfulla motståndare i flicklagen i Storfors AIK respektive Rosviks IK och FC Norrsken.

Nu har deras talang - i kombination med massor av engagemang och hårda träningspass under många år - burit dem hela vägen till ett SM-guld.

Det är bara att gratulera dem och hela laget till en otrolig prestation!

Återigen bevisas också att Norrbotten är ett mycket starkt idrottslän. Trots ett begränsat befolkningsunderlag vinner Norrbotten ständigt framgångar på idrottsarenorna.

Norrbotten har bara 2,5 procent av Sveriges befolkning. Men just nu rymmer länet de regerande svenska mästarna på damsidan i såväl ishockey och basket som fotboll. Plus OS-guldmedaljörerna Charlotte Kalla och Hanna Öberg. Bara för att nämna några exempel.

Det är ett gott betyg åt idrottsrörelsen och alla engagerade idrottsledare i norr. 

Hjältar i arbetslivet


Skyddsombuden värnar om arbetstagarnas säkerhet och hälsa. Om de inte kan utföra sina uppgifter ökar riskerna i arbetslivet. FOTO: TT

 

24 oktober är ”Skyddsombudens dag”. Under dagen uppmärksammar de fackliga organisationerna på olika sätt de insatser som görs av landets omkring 100 000 skyddsombud. 

Det är ingen överdrift att tala om skyddsombuden som hjältar i det svenska arbetslivets vardag.

På uppdrag av sina arbetskamrater bevakar skyddsombuden såväl fysisk som psykisk och social arbetsmiljö. Det handlar om allt från belysning, ventilation, möblering och buller till frågor som rör diskriminering, mobbning, konflikter och stress.

Det är inte sällan ett otacksamt uppdrag. LO visade i en rapport för ett par år sedan att så många som en tredjedel av alla skyddsombud hindras i sitt uppdrag. 

Det är givetvis allvarligt. Skyddsombuden har en central roll. Deras uppgift är att värna om arbetstagarnas säkerhet och hälsa.  Om de inte kan utföra sina uppgifter ökar riskerna i arbetslivet.

I och för sig är ett korrekt att de flesta arbetsgivare är schyssta och månar om sina anställda. Men det finns alltför många arbetsgivare som tar för lätt på arbetsmiljöfrågorna.

Statistiken över antalet dödsolyckor från Arbetsmiljöverket, som jag skrev om i NSD 18 oktober, visar att det finns allvarliga brister.

Arbetsmiljön handlar dessutom inte bara om dödliga olyckor. Det finns även alamerande statistik om kvinnliga arbetare med ständig värk i axlar, armar och rygg. Många orkar inte arbeta fram till sin pensionering. 

Även många tjänstemannayrken har en tuff arbetssituation. Socialsekreterare, kuratorer, psykologer och diakoner tillhör yrkesgrupper som toppar sjukskrivningsstatistiken.

Enligt en rapport från Arbetsmiljöverket har lärare mer besvär på grund av stress eller andra psykiska påfrestningar än andra yrkesgrupper.

Därför kan inte fack, arbetsgivarorganisationer eller politiker luta sig tillbaka. Fortfarande finns många arbetsplatser som rymmer stora risker för människors liv och hälsa.

Skyddsombudens insatser är och förblir viktiga även i det moderna arbetslivet - och det tål sannerligen att påminnas om denna dag.

FN är det vi har

 

I morgon, 24 oktober, är det FN-dagen. I en kort film berättar Svenska FN-förbundet om organisationens betydelse och om de frågor som Sverige driver i säkerhetsrådet 2017-2018

Den som vill kan naturligtvis hitta många fel och brister i FN-systemet. Men som det sägs i filmen: FN är inte perfekt men det är det vi har. 

Till exempel behöver man inte gilla att de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet (Kina, USA, Ryssland, Storbritannien och Frankrike) har vetorätt och kan blockera viktiga förändringar. Men det betyder ju inte att Sverige ska ge upp sina idéer, gå hem och dra täcket över huvudet. Snarare stärker det ju betydelsen av att landet höjer rösten för folkrätt, jämställdhet, demokrati, humanitära perspektiv och andra frågor som ligger Sverige varmt om hjärtat.

Vi får aldrig ge upp tron på att det går att påverka världen i en bättre riktning. Då är vi illa ute. Men det gäller så klart att ha realistiska förväntningar.

Som Dag Hammarskjöld (FN:s generalsekreterare 1953-1961) så klokt uttryckte saken: ”FN har inte skapats för att föra mänskligheten till himlen utan för att rädda den från helvetet.”

Det är en samarbetsorganisation som är värd att både fira och vårda.

Ledamöterna tar debatten


Emilia Töyrä, Linus Sköld och Ida Karkiainen deltar i riksdagens allmänpolitiska debatt. FOTO: Linda Danhall

 

Allt i svensk inrikespolitik handlar inte om regeringsfrågan. Vardagsarbetet i riksdagen pågår för fullt.

Under tisdagen sammanträder en rad riksdagsutskott och under eftermiddagen inleds riksdagens allmänpolitiska debatt.

De norrbottniska S-riksdagsledamöterna deltar och lyfter ett antal viktiga frågor för norra Sverige.

Linus Sköld, Älvsbyn, har anmält sig med ämnet lands- och glesbygdspolitik.

”Vi bor i ett län som täcker nästan 25 procent av landets yta men bara har 2,5 procent av landets befolkning. Det skapar speciella förutsättningar. Marknaden klarar inte av att tillgodose behovet av samhällsservice eller välfärd i vårt hörn av världen utan ett gott liv i hela landet kräver politiska ambitioner. Detta tycker jag är värt att rikta ljuset på i riksdagens allmänpolitiska debatt,” säger Sköld.

Ida Karkiainen, Haparanda, talar om behovet av lokal journalistisk närvaro i hela landet.

”Vi har sett hur de så kallade vita fläckarna spridit ut sig på Sverigekartan, där det finns kommuner som inte har någon eller minimal journalistisk bevakning. Vi behöver journalistik i hela Sverige, det är ett fundament i demokratin”, säger hon.

Emilia Töyrä, Kiruna, sätter fokus på villkoren i gruvnäringen.

”I en värld där det är viktigt med en hållbar omställning är det också viktigt med en mineralframställning som är det. Här ligger Norrbotten i framkant och jag ska prata om hur vi kan fortsätta vara ledande”, säger Emilia Töyrä.

Fredrik Lundh Sammeli, Luleå, nyvald ordförande i justitieutskottet, tar chansen att lyfta trygghets- och kriminalpolitiken.

”För att skapa ett tryggare samhälle behöver vi fler poliser, knäcka gängkriminaliteten och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Rättsväsendet ska alltid vara starkare än brottsligheten”, säger han.

Ett konkret förslag, som han och S-ledamöterna från Norrbotten borde driva, är att formulera ett tydligt krav på hur långa insatstiderna ska vara i olika polisdistrikt. Ett sådant system finns redan i Norge.

Genom att införa krav på insatstid blir det tydligt för invånarna i landets olika delar vad de kan förvänta sig av polisen vid en akut händelse. Det ger samtidigt Polismyndigheten ett klart och mätbart mål att förhålla sig till.

Jag utvecklade resonemanget på NSD:s ledarsida 30 november 2017. Varför inte lyfta kravet i en motion under riksdagens allmänna motionstid? Det behövs initiativ för att stärka den polisiära närvaron i hela landet.

Olov Abrahamsson bloggar om politik i allmänhet och socialdemokrati i synnerhet.


Fakta om Olov
Född: 1963
Bor: I Luleå
Yrke: Politisk chefredaktör
Gillar: LO, Luleå Hockey och LBBK. 
Kuriosa: Fick utmärkelsen ”Stor grabb” i Munksund/Skuthamn SK 2006.

Kontakt: olov.abrahamsson@nsd.se


Twitter: @OlovAbrahamsson

  • Twitter

Bloggar