Logga in

Olov Abrahamsson

Ledarbloggen

Han nådde inte ända fram


Linus Glanzelius (till höger på bilden) befinner sig steget efter utrikeshandelsminister Ann Linde. I Europavalet fick han totalt 4994 personkryss. FOTO: TT

 

På NSD:s ledarsida 14 maj drog jag en lans för Linus Glanzelius, SSU:s kandidat i Europavalet och politiskt sakkunnig hos utrikeshandelsminister Ann Linde.  

I EU-valet 26 maj fick han sammanlagt 4994 kryss från S-väljarna i Sverige. Tyvärr var det inte tillräckligt för att ungdomskandidaten skulle ta sig hela vägen till Europaparlamentet.

Det krävs minst fem procent av ett partis totala röstetal för att en kandidat ska kunna rubba partiets rangordning. Glanzelius 4994 kryss motsvarade bara 0,51 av S-rösterna i riket.

Överhuvudtaget har det visat sig vara svårt för lägre rankade kandidater att ta sig förbi partiets toppnamn när hela landet är samma valkrets som i Europavalet. I valet 2019 var det ingen lägre rankad kandidat som lyckades med konststycket.

Därför finns skäl att fundera på om en lägre personvalsspärr (låt säga på tre procent) skulle kunna vara värd att pröva i Europavalet 2024. Kanske en sådan förändring även skulle kunna medverka till att öka intresset och höja valdeltagandet i Europavalet.

Valdeltagandet i årets Europaval ökade visserligen till 55,3 procent i Sverige. Men det är ändå en bedrövligt låg siffra jämfört med riksdagsvalen (goda 87,2 procent 2018) och med tanke på allt viktigt som står på spel i EU-valen.

Tack och hej, Björklund!


Jan Björklund (L) gör sin sista partiledardebatt i riksdagen. FOTO: TT

 

Under onsdagen är det dags för den sista partiledardebatten i riksdagen före sommaruppehållet. Det blir säkert en del vass polemik. Men vi kan räkna med att partiledarkollegorna också kommer att säga några vänliga ord till Jan Björklund (L) som gör sin sista partiledardebatt.

Efter tolv år som Liberalernas partiledare har Björklund bestämt sig för att kliva åt sidan och vid ett extra landsmöte 28 juni väljs en ny partiordförande.

Arvet efter Björklund handlar så klart mycket om Januariavtalet. Björklund, som under många år framstått som en stenhård kritiker av svensk socialdemokrati, blev till sist en politiker som gick i bräschen för att bryta den sterila blockpolitiken.

För den insatsen ska han hedras och hyllas. Stridstuppen Björklund blev slutligen en samarbetsingenjör i samma goda socialliberala anda som historiska föregångare som Nils Edén, Gunnar Helén, Ola Ullsten och Bengt Westerberg.

Det har hittills inte gett någon utdelning för L i opinionsmätningarna. Men det är en hållning som tveklöst är bra för Sverige.

Det är inte konfrontation och ytterkantspolitiker som gjort Sverige till en framstående industri- och välfärdsnation utan breda samarbeten i politikens mittfält.

Kom ihåg Edéns och Hjalmar Brantings samarbete för demokratin i Sverige 1917-1920. Minns Tage Erlanders och Gunnar Hedlunds koalition 1951-1957. Eller hur Olof Palme och Helén gjorde upp om den ekonomiska politiken i ett knepigt parlamentariskt läge 1973-1976. Eller Ingvar Carlssons och Westerbergs uppgörelse om den stora skattereformen 1990-1991. Eller Göran Perssons och Per-Ola Erikssons handslag om budgetsaneringen 1995-98.

Sådana breda samarbeten mellan socialdemokrater, liberaler och centerpartister har gjort Sverige till ett bättre land ­– och i framtidens historieböcker kommer Januariavtalet 2019 mellan S, C, L och MP att nämnas som ännu ett sådant exempel.

Jan Björklund har varit med om att skriva historia.

En skogens man i Bryssel

En bra sak med årets EU-val är att Erik Bergkvist (S), Umeå, blir ny ledamot av Europaparlamentet. Det betyder att skogslänen kommer att få en stark talesperson i Bryssel och Strasbourg.

För den breda allmänheten är Erik Bergkvist inget känt namn. Men han har massor av politisk erfarenhet och kunskaper i sitt bagage.

Som regionråd i Västerbotten har han jobbat med regional utvecklingspolitik under många år. Han har ingått i styrelserna för både Norrlandsfonden och Almi företagspartner, vilket innebär att han har god inblick i det regionala näringslivet.

Till detta ska läggas uppväxten i lilla Norsjö, som gör att Erik Bergkvist vet allt som behöver vetas om de norrländska basnäringarnas betydelse. I Norsjö lärde han sig vikten av att norrländska gruvor, skogsföretag och träindustrier har ett fungerande handelsutbyte med övriga Europa.

Youtube-klippet talar han om vikten av ett aktivt skogsbruk och om vilken enorm tillgång som de norrländska skogarna är för hela Europa – icke minst för att utveckla miljövänliga bränslen.

”Vi kan även göra höga hus och låga hus av skogen – och till och med snaps och efterrätter”, berättar han.

Det är perspektiv som tål att påminnas om i Europaparlamentet men även i riksdagsdebatterna. Skogen är en fantastisk resurs – och ett mer aktivt skogsbruk är förenligt med miljö- och naturvårdsintressen.

Varje år är tillväxten i de svenska skogarna 120 miljoner kubikmeter. Men Sverige avverkar bara cirka 85 miljoner kubikmeter skog.

Det betyder att det finns förutsättningar att plocka ut mer från de svenska skogarna (för möbler, byggvirke, pappersprodukter, biobränslen och annat) och att det ändå kommer att finnas kvar en massa skogsmark som kan användas för rekreation, jakt, bärplockning och annat.

Jobb-, regional-, tillväxt- och miljöpolitiska ambitioner är kompatibla.

Det röda Norrbotten

Norrbotten har länge varit ett av socialdemokratins starkaste fästen. Den bilden bekräftas även efter Europavalet 26 maj. Fem av länets kommuner återfinns på tio-i-topp-listan över de kommuner där S gör sina bästa valresultat.

  1. Munkfors (Värmland) 45,81
  2. Piteå (Norrbotten) 44,95
  3. Överkalix (Norrbotten) 44,26
  4. Kalix (Norrbotten) 43,75
  5. Skellefteå (Västerbotten) 42,58
  6. Hagfors (Värmland) 42,48
  7. Malå (Västerbotten) 42,06
  8. Älvsbyn (Norrbotten) 41,51
  9. Örnsköldsvik (Västernorrland) 40,24
  10. Arvidsjaur (Norrbotten) 40,10

 

Det betyder dock inte att länets socialdemokrater kan luta sig tillbaka och känna sig nöjda. S har tappat mark även i det röda Norrbotten. I Arjeplog, Gällivare och Haparanda har Sverigedemokraterna numera stöd från mer än var femte väljare.

Därför finns att göra för att utveckla både politik och organisation. En av nycklarna, tror jag, är att stärka det facklig-politiska samarbetet.

Samarbetet med IF Metall, Kommunal, Handels, Seko, Transport och andra LO-förbund ger socialdemokratin en direktkontakt med vanliga löntagare som inget annat parti har.

Sannolikt är det också en förklaring till att de socialdemokratiska partierna i Norden, trots allt, lyckas bätte än partikollegorna i andra delar av Europa. Det facklig-politiska samarbetet ger dem en bättre folklig förankring.

På NSD:s ledarsida 29 september 2018 gav jag ett exempel på hur det går att stärka och utveckla det facklig-politiska samarbetet på lokal nivå. Det kan visa vägen för socialdemokratin i andra delar av Sverige och Norrbotten.

Ojämlik tandhälsa


Valaffisch från 1973.

 

Under mandatperioden 2014-2018 tog S/MP-regeringen ett par viktiga initiativ i tandvårdspolitiken. Åldersgränsen för fri tandvård höjdes till 24 år och tandvårdsbidraget för äldre fyrdubblades.

Fortfarande finns dock stora socioekonomiska skillnader i tandhälsa. 28 maj presenterade SVT en kartläggning som visar en mycket tydlig skillnad mellan de med höga inkomster och de med lägre. Tandhälsan är alltjämt en klassfråga i Sverige. 

Socialminister Lena Hallengren (S) är inte nöjd med situationen och utlovar fler insatser för att skapa en mer jämlik tandvård. Tidigare S-riksdagsledamoten Veronica Palm har därför fått i uppdrag att utreda frågan. Ett betänkande ska vara klart senast 1 mars 2020.

Det bästa skulle vara en genomgripande reform som jämställer tand- och sjukvård. Tänderna är en del av kroppen och borde följaktligen behandlas i samma system som utslitna höftleder eller benbrott. 

Men det är en oerhört dyr reform. Enligt beräkningar från LO:s välfärdsutredare Kjell Rautio handlar det om minst 20 miljarder kronor per år – det vill säga en betydande del av det statsfinansiella reformutrymmet ­i ett läge när det även finns stora behov av att stärka äldreomsorgen, sjukförsäkringen och polisväsendet.

Den långsiktiga inriktningen för tandvårdspolitiken borde emellertid vara klar. God tandvård ska ses som en allemansrätt och inte hänga på plånbokens tjocklek.

Det behövs ytterligare steg för att skapa en mer jämlik tandhälsa. I LO:s rapport ”Klassamhällets dolda leende” finns en del tips på möjliga åtgärder.

Olov Abrahamsson bloggar om politik i allmänhet och socialdemokrati i synnerhet.


Fakta om Olov
Född: 1963
Bor: I Luleå
Yrke: Politisk chefredaktör
Gillar: LO, Luleå Hockey och LBBK. 
Kuriosa: Ingick i SSU:s förbundsstyrelse 1987-1990
Kontakt: olov.abrahamsson@nsd.se


Twitter: @OlovAbrahamsson

  • Twitter

Bloggar