Logga in

Olov Abrahamsson

Ledarbloggen

Ministern gästade Kiruna


Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) har ett lika starkt regionalpolitiskt engagemang som norrbottningen Curt Boström (som var kommunikationsminister 1982-1985).

 

Under måndagen och tisdagen hade Kiruna politiskt finbesök. Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) besökte gruvkommunen för att träffa företrädare för både politik och näringsliv. 

Så klart blev det mycket tal om lokaliseringen av den nya järnvägsstationen. Som förväntat hänvisade till Eneroth till att Trafikverket nu studerar olika alternativ och att han utgår från att det statliga verket har en bra dialog med de lokala företrädarna.

Själv betvivlar jag inte att Eneroth kommer att göra allt vad han kan för att frågan ska lösas på ett tillfredsställande sätt. I både ord och handling har han visat att han är en politiker som förstår behovet av satsningar på infrastrukturen i hela landet.

Som uppvuxen i lilla Kosta i Småland och med en bakgrund som industriarbetare vet Eneroth vikten av att kommunikationerna fungerar för folk och företag även i landets gles- och landsbygdskommuner.

Regeringens infrastrukturplan för perioden 2018-2029, som Eneroth presenterade våren 2018, är ett synbart bevis. Planen innehåller en rad betydelsefulla satsningar för Norrbotten – igångsättandet av Norrbotniabanan, investeringar i Malmporten, en ny E4-bro över Kalix älv, fortsatta förbättringar längs E10 och E4 plus extrapengar till de mindre vägarna.

Den S-ledda regeringens infrastrukturplan innehåller totalt 100 miljarder kr mer än den tidigare regeringens plan – och en del av de pengarna bör rimligen även kunna användas till bygget av en ny järnvägsstation i Kiruna.

Grattis, S-kvinnor!


Även statsminister Stefan Löfven gratulerar det socialdemokratiska kvinnoförbundet. Till vänster S-kvinnors ordförande Carina Ohlsson. FOTO: TT

 

Idag är det inte bara Alla Hjärtans Dag. Idag fyller också S-kvinnor, det socialdemokratiska kvinnoförbundet, prick 100 år.

Det är en organisation som kan se med stolthet på sin historia. Under 100 år har S-kvinnor drivit på för jämställdhet och de har nått fantastiska resultat.

Allmän och lika rösträtt. Slopandet av sambeskattningen 1971. Lagen om fri abort 1975. Omvandlingen av den gamla moderskapspenningen till en modern föräldraförsäkring för både män och kvinnor. Utbyggnaden av förskolor och fritids. Sexköpslagen. ”Varannan-damernas” i politiken.

I alla dessa frågor är det S-kvinnor som gått i bräschen.

Även under den gångna mandatperioden gjorde S-kvinnor flera tydliga avtryck i den politiska parketten. Sverige fick bland annat en feministisk utrikespolitik, en ny sexualbrottslag, en tredje öronmärkt månad i föräldraförsäkringen, en ny jämställdhetsmyndighet samt gratis mammografi och livmoderhalsscreening i hela landet.

Vid en internationell jämförelse står sig den svenska politiken också mycket stark. Enligt det europeiska institutet EIGE är Sverige det EU-land som är absolut bäst på jämställdhet.

Det betyder inte att allt är bra 2020. #MeToo har fäst uppmärksamheten på de sexuella trakasserier som drabbar kvinnor även i det moderna Sverige. Likaså finns exempel på hedersförtryck, löneorättvisor och mycket annat. Kort sagt: Det finns mycket kvar att göra.

Men vi kan också konstatera att reformer och politiska beslut gjort skillnad och att S-kvinnor spelat en central roll för att göra Sverige till ett bättre och mer jämställt land.

Förbundets medlemmar runtom i landet har all anledning att sträcka på ryggen och känna sig ganska nöjda en stund denna februaridag.

Linde håller kursen


Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger fast och vår militära alliansfrihet tjänar oss väl, markerar utrikesminister Ann Linde (S). FOTO: TT

 

Utrikesminister Ann Linde håller fast vid en klassisk svensk och socialdemokratisk linje i utrikes- och säkerhetspolitiken. I sin första utrikespolitiska deklaration trycker hon på att Sverige ska fortsätta att vara en röst som står upp för diplomati, dialog, samarbete, demokrati och mänskliga rättigheter i världen.

Särskilt hårt markerar hon EU:s betydelse för Sverige. Hon betonar att ingen annan aktör i så stor utsträckning är en garant för svensk ekonomi, säkerhet och fred.

”EU är vår viktigaste utrikes- och säkerhetspolitiska arena”, framhåller Linde.

Men Linde understryker även vikten av att Sverige fortsätter att vara aktivt och pådrivande i FN, OSSE, IAEA, Nordiska Rådet och andra internationella samarbetsorgan.

För en norrbottning är det dessutom kul att notera att Linde lyfter samarbetet i Arktis. Den nordliga dimensionen i utrikes- och säkerhetspolitiken är inte bortglömd. En förnyad Arktisstrategi ska presenteras under året.

I det stora hela handlar det inte om några stora förändringar eller kursändringar jämfört med företrädaren Margot Wallström. Och det är gott så.

Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik ska inte präglas av tvära kast och oförutsägbarhet. Det är bra för oss alla att politiken präglas av stabilitet och att Sverige förblir ett land som har ett gott i rykte i hela världen.  

Det är bättre att Sverige är känt som ett land som står för fred, demokrati, diplomati, miljöengagemang och mänskliga rättigheter än motsatsen.

Splittrat i Nederländerna

 

Hos Europe Elects, som har järnkoll på väljarbarometrarna i EU-länderna, studerar jag den senaste opinionsmätningen från Nederländerna.

Snacka om fragmentiserat politiskt landskap! Störst i mätningen är det liberala regeringspartiet VVD med 12,7 procent och högerextrema PVV som lockar lika många procent. Därefter följer socialdemokratiska PvdA med 12,0 procent.

Nationalkonservativa FvD backas upp av 11 procent och mittenhögerpartiet CDA får stöd från 9 procent. Sedan följer ytterligare sex mindre partier i spannet mellan fem och nio procent!

Efter det nederländska parlamentsvalet 2017 tog det hela 225 dagar innan den liberale premiärministern Mark Rutte lyckades förhandla fram en ny regering med liberaler, kristdemokrater och värdekonservativa.

Det blev den längsta och mest komplicerade regeringsbildningen i landets historia – och inget tyder på att det kommer att bli lättare efter nästa val 2021.

Med 12-13 relativt små partier i parlamentet (Nederländerna har ingen procentspärr för att begränsa antalet småpartier) så lär det vänta ett nytt invecklat regeringspussel. Mark Rutte och hans partiledarkollegor har ingen enkel resa framför sig.

Things can only get better

 

Dagens Nyheter skriver Katrine Marçal intressant om Storbritannien efter Tories och Boris Johnsons jordskredsseger i parlamentsvalet i december. Johnson förutspås prägla brittisk politik lika starkt och länge som Margaret Thatcher (landets premiärminister 1979-1990).

”De flesta bedömare tror att Johnson kommer att regera i minst tio år”, konstaterar Marçal.

För Labour är läget inte lika muntert. Den tvära vänstersvängen med Jeremy Corbyn blev inte lyckad. Det brittiska arbetarepartiet gjorde sitt sämsta val sedan 1930-talet.

Labour får trösta sig med att lyssna på ”Things can only get better”, låten som ackompanjerade Tony Blairs och partiets framgångsrika valrörelse 1997 (se Youtube-klippet ovan).

Blairs politiska linje borde för övrigt kunna fungera som inspiration under återuppbyggnaden av Labour.

Jag är den förste att säga att Blairs utrikespolitik och stöd till kriget i Irak solkar bilden av hans ledarskap. Det var en katastrofal felbedömning. Men hans inrikespolitik var lyckosam och föredömlig.

Efter tio år som premiärminister kunde Blair redovisa en lång rad viktiga resultat på hemmaplan: God ekonomisk tillväxt, lägre arbetslöshet, höjda reallöner, minskad brottslighet, stärkta rättigheter för homosexuella, ökad kvinnorepresentation och minskad fattigdom. Skottland och Wales fick utökat självstyre och Nordirland fick äntligen ett fredsavtal.

En sådan S-politik som tar sikte på att utveckla jobb, trygghet, generell välfärd, jämställdhet och mänskliga rättigheter borde också kunna bli ett vinnande koncept inför framtiden.

Man kan – och ska – kritisera Blair för de utrikespolitiska äventyrligheterna. Men det går samtidigt inte att bortse från att Blair är den mesta framgångsrike labourledaren genom tiderna.

Blair blev inte bara vald 1997; han lyckades även bli återvald 2001 och 2005. Någon lärdom borde väl Labour dra av detta när partiet ska staka ut sin politiska kurs inför framtiden.

Nu väntar en spännande och avgörande tid för det brittiska arbetarpartiet. Efter valdebaclet har Corbyn ställt sin plats till förfogande.

21 februari startar omröstningen om ny partiordförande bland Labours medlemmar. 4 april meddelar partiet vem som valts till ny ordförande.

Låt det bli början på en nystart för brittisk socialdemokrati. Saker och ting borde kunna bli bättre än de varit de senaste åren.  

Hultqvist besöker Arvidsjaur


ÖB Micael Bydén och försvarsminister Peter Hultqvist deltar vid medaljceremonin i Arvidsjaur. FOTO: TT

 

Efter ungefär sex månader är soldaterna i den internationella insats som kallas IRAK SWECON 02 tillbaka på svensk mark.

Under fredagen kommer de dessutom att medaljeras vid en ceremoni vid Arméns Jägarbataljon i Arvidsjaur. På plats finns bland andra försvarsminister  Peter Hultqvist, överbefälhavare Micael Bydén, insatschefen Jan Thörnqvist och arméchefen Karl Engelbrektson.

Glädjande är också att försvarsministern gett klart besked om att han vill uppgradera verksamheten i Arvidsjaur.

”Jag kommer att föreslå regeringen att återupprätta regementsstatus för Jägarbataljonen i Arvidsjaur. Vi har i dag 200 anställda och 140 värnpliktiga där och jag anser att det är ett naturligt steg att ta”, meddelade Peter Hultqvist i TV4 13 januari.

Troligtvis kommer regementet att återfå sitt gamla namn - Norrlands dragonregemente (K4).

Beskedet ligger helt i linje med arbetet för att stärka den svenska försvarsförmågan. Men det har dessutom positiva regionalpolitiska effekter för en liten norrländsk inlandskommun. Försvarsjobben i Arvidsjaur är även ett viktigt underlag för handel, service och annat lokalt näringsliv.

Försvarsmakten ska självfallet inte användas för att bedriva arbetsmarknads- och regionalpolitik. Men det går inte att bortse från att investeringarna i försvaret innebär ökad ekonomisk aktivitet i ett antal mindre kommuner i vårt avlånga land.

Rimligtvis bidrar också denna ökade militära närvaro i Norrbotten, Småland, på Gotland och i andra delar av landet till att försvaret får en starkare folkligare förankring.

Fler människor och regioner blir involverade i försvaret – och det torde ju inte vara negativt för försvarsviljan och försvarsförmågan i händelse av kriser och konflikter. Det ena ger det andra, så att säga.

EDIT: Under fredagsmorgonen 31 januari kom besked om att Peter Hultqvist i sista stund tvingats ställa in sitt besök i Arvidsjaur.

 

 

Olov Abrahamsson bloggar om politik i allmänhet och socialdemokrati i synnerhet.


Fakta om Olov
Född: 1963
Bor: I Luleå
Yrke: Politisk chefredaktör
Gillar: LO, Luleå Hockey och LBBK. 
Kuriosa: Ingick i SSU:s förbundsstyrelse 1987-1990
Kontakt: olov.abrahamsson@nsd.se


Twitter: @OlovAbrahamsson

  • Twitter

Bloggar