Logga in
Logga ut

Olov Abrahamsson

Ledarbloggen

Nära mat

 

Häromdagen fick jag en fin present från Jenny Karlsson, ordförande för LRF i Norrbotten, och Jenny Bucht, koordinator för projektet Nära Mat – en tygväska för att kunna bära hem maten i och samtidigt visa att jag stödjer arbetet för mer norrbottnisk mat på tallrikarna (bilden).

De vill på det sättet lyfta den regionala livsmedelsproduktionen i valdiskussionen 2018 – och det tycker jag är helt rätt.

Livsmedelssektorn kan bli en växande framtidsnäring i Norrbotten.

Nyhléns & Hugosson, Polarica, Polarbröd och Norrmejeriet är stora och kända aktörer. Men det finns även ett stort antal små och medelstora livsmedelsföretag. Totalt finns 129 arbetsställen och drygt 1 000 anställda inom livsmedelssektorn i Norrbotten.

Det visar att det finns traditioner, kompetens, innovationsförmåga och entreprenörsanda. Norrbotten har dessutom redan ett antal starka flaggskepp - Kalix löjrom, renkött, pitepalt, mandelpotatis, hjortron, tunnbröd, Kallax surströmming och annat som förknippas med regionen.

Med andra ord: Det borde finnas goda förutsättningar att stärka och utveckla den regionala livsmedelsproduktionen.

LRF, Region Norrbotten, Kommunförbundet och länsstyrelsen har lagt en grund genom att ta fram en regional livsmedelsstrategi. Men nu gäller det att alla är med på noterna.

Sverige är ingen planekonomi där landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) kan stå och kommendera fram en ökad livsmedelsprodution i norra Sverige. Istället handlar det om att en rad olika aktörer måste samverka och dra åt samma håll.

Som konsumenter kan vi köpa mer närproducerat. Kommunerna och regionen kan bidra till att stärka de lokala företagen när de handlar mat till skolor, sjukhus och äldreboenden. Branschen och enskilda näringsidkare måste utveckla, marknadsföra och synliggöra sina produkter.

Kort sagt: Lokala krafter, näringsliv och enskilda människor måste alla ta sitt ansvar för att förverkliga alla goda intentioner i den regionala livsmedelsstrategin. Då kan norrbottnisk livsmedelsindustri se framtiden an med tillförsikt.

IF Metall reagerar


Buller är alltjämt ett problem på många arbetsplatser. FOTO: TT

 

På ledarplats i NSD 23 oktober skrev jag om två unga arbetare som förlorat sina liv på jobbet i Svappavaara respektive Kurravaara. Hittills i år har sammanlagt 39 människor dött på sina arbetsplatser, enligt Arbetsmiljöverket.

Dödsolyckorna är dramatiska händelser som skapar rubriker och berättigade reaktioner. Men det finns även andra allvarliga arbetsmiljöproblem som förtjänar att uppmärksammas. 

Till exempel är buller, trots alla arbetsmiljöföreskrifter, fortfarande ett stort problem på många arbetsplatser.

Hela 80 procent av IF Metalls medlemmar i Norrbotten besväras av buller varje dag eller ett par dagar i veckan, enligt en stor arbetsmiljöenkät som Novus utfört på uppdrag av fackförbundet. Det är över riksgenomsnittet på 71 procent.

Vidare visar undersökningen att många av fackförbundets medlemmar får otillräcklig introduktion om riskerna på sina jobb, att de upplever stress samt känner oro för att drabbas av ohälsa eller olycksfall på jobbet.

”Det är tyvärr nedslående resultat. Arbetsgivarna är ytterst ansvariga för arbetsmiljön, men den här undersökningen bekräftar att allt för många inte tar arbetsmiljöarbetet på tillräckligt stort allvar. Vi i facket vill samarbete med arbetsgivarna för att få en så bra arbetsmiljö som möjligt", säger Rickard Engström, ordförande för IF Metall Norrbotten.

Det är ett samarbete som borde välkomnas av både enskilda företag och branschorganisationer. Moderna och framtidsinriktade företag bör alltid se god arbetsmiljö, säkerhet och omsorg om sina anställda som konkurrensfördelar – inte som potentiella besparingsobjekt.

Hultqvist regerar


Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist och hans norska kollega Frank Bakke-Jensen besökte svenska soldater under den stora Nato-övningen Trident Juncture 18 i slutet av oktober. 13-14 november träffas de och övriga nordiska försvarsministrar på nytt i Oslo. Foto: TT

 

Det var ju inte så att det plötsligt blev tomt i regeringskansliet när riksdagen gjorde tummen ned för Stefan Löfven (S) i statsministeromröstningen 25 september.

Samma statsminister och statsråd som förlorade riksdagens förtroende fortsätter att styra riket till dess att en ny regering är på plats.

Teoretiskt kan denna regering också föreslå i princip vad som helst. I regeringsformen finns bara en begränsning: den får inte utlysa extraval till riksdagen.

Dock har det utvecklats en praxis (nedskriven i en sjusidig PM i statsrådsberedningen från 1990-talet). I den framgår att en övergångsregering inte bör lägga propositioner som är politiskt kontroversiella eller har en tydlig partipolitisk inriktning. Högre utnämningar av politisk betydelse bör också undvikas. Interpellationer och frågor bör normalt inte besvaras i riksdagen.

Det är även i linje med författningsutredningens ursprungsidéer. Författningsutredningen ville på 1960-talet att övergångsregeringens behörighet skulle vara begränsad till ”löpande ärenden och sådana ärenden, vilkas avgörande icke kan uppskjutas utan betydande olägenhet”.

Statsråden är dock i tjänst hela tiden. De bereder rutinärenden, tar emot uppvaktningar och utredningar samt deltar på internationella möten och andra sammankomster.

Till exempel åker försvarsminister Peter Hultqvist (S) till Oslo under tisdagen för att träffa de nordiska försvarministrarna och diskutera den fortsatta utvecklingen av det nordiska försvarssamarbetet Nordefco (Nordic Defence Cooperation).

”Ett nära försvarssamarbete i Norden och ett solidariskt agerande med de baltiska länderna bidrar till att höja tröskeln för militära incidenter och därmed till säkerheten i vår del av världen”, säger Hultqvist i ett uttalande inför mötet.

Om denna hållning finns dessutom en bred uppslutning i riksdagen. En bred riksdagsmajoritet delar den rödgröna regeringens bedömning att det nordiska samarbetet bidrar till Försvarsmaktens operativa förmåga och till att motverka kriser, konflikter och incidenter i Sveriges närområde.

Därför är det rimligt och logiskt att den svenske försvarsministern deltar i samtalen för att utveckla Nordefco. Det är en liten illustration av hur regeringsarbetet löper på även i väntan på en ny regering.

Så röstade Handels medlemmar

 

För ett par veckor sedan skrev jag om en undersökning som visar att en klar majoritet (nästan 7 av 10) av medlemmarna i Kommunalarbetareförbundet röstade rödgrönt i valet 2018.

Bilden är likartad i Handelsanställdas förbund.

Novus har på uppdrag av Handels gjort en undersökning om vad medlemmarna röstade på i valet. De rödgröna partierna får tillsammans 64 procent av rösterna i mätningen.

”Det är en bekräftelse på att våra medlemmar vill ha en socialdemokratiskt ledd regering, vilket också var vårt mål i valrörelsen", säger Elisabeth Brandt Ygeman, 2:e vice ordförande i Handels, i en intervju i tidningen Handelsnytt.

Det är också ett tydligt besked till alla borgerliga opinionsbildare som vill att facket ska sluta stödja det socialdemokratiska partiet. Stödet har alltjämt mycket stark uppbackning bland medlemmarna.

Skälen till den borgerliga upprördheten är dock lätt att se. Det nära samarbetet mellan fack och parti är en avgörande förklaring till den svenska arbetarrörelsens långvariga styrka.

Följaktligen har det länge varit ett strategiskt borgerligt intresse att slå in en kil mellan facket och S. Det skulle minska arbetarrörelsens politiska inflytande.

Hittills har splittringsförsöken misslyckats. Om inte annat så blev det borgerliga styret 2006-2014 en ordentlig påminnelse om att det spelar roll för facket  vem som styr.

Allianspolitiken 2006-2014 slog hårt mot fackföreningsrörelsen och löntagarnas intressen. A-kassan urholkades. Sjukförsäkringen försämrades. Arbetsmiljöverket drabbades av stora neddragningar. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken rustades ned och ersattes med besynnerligheter som Fas 3.

Således var det en självklarhet för LO och LO:s medlemsförbund att ta strid för en S-ledd regering 2014. Den gångna mandatperioden är dessutom ett kvitto på att det var helt rätt. Den rödgröna regeringen har levererat i linje med kraven från fackligt håll.

Det har investerats i välfärdspolitik, bostadsbyggande och infrastruktur. Taket i A-kassan har höjts. Arbetsmiljöverket har fått ökade resurser. Lex Laval har skrotats.

I EU har regeringen drivit på för en revidering av utstationeringsdirektivet. Fas 3 har skrotats och ersatts med extratjänster, gröna jobb och moderna beredskapsarbeten. Fackföreningsavgiften har blivit avdragsgill.

Därför är det inte konstigt att Handels, Kommunal, IF Metall och andra fackliga organisationer hellre ser Stefan Löfven  (S) som statsminister än Ulf Kristersson (M) även 2018. Att inte göra det vore snarare tjänstefel.

Kort sagt: Facklig-politisk samverkan fyller sin funktion även i det moderna samhället.

Glöm inte bilbränderna!


Utbrunna bilar på parkeringen vid Frölunda torg 14 augusti 2018. FOTO: TT 

 

I mitten av augusti blev bilbränderna i Västsverige en stor nyhet i TV, radio och tidningar. Det brann på flera ställen i Göteborgsområdet, men även i Trollhättan, Lysekil och Falkenberg. Cirka 100 bilar brann i regionen, uppgav polisen.

Det blev så klart ett hett debattämne i en redan uppskruvad och polariserad valdebatt. Många politiker och partier talade helt riktigt om behovet av fler poliser och mer kameraövervakning i utsatta områden.

Det var dock inte lika populärt att tala om vikten av socialt förebyggande arbete. Men det behövs också.

”Det som ofta glöms bort i debatten är att det förebyggande sociala arbetet under lång tid har prioriterats alldeles för lågt. Det är alltför vanligt att kommunerna av besparingsskäl drar ner på det uppsökande sociala arbetet som till exempel fältassistenter. Politikerna måste inse att det är besparingar som leder till otrygghet och ökade kostnader på sikt. Den frågan borde vara högt på dagordning”, sa Heike Erkers, ordförande för Akademikerförbundet SSR, i ett pressmeddelande 14 augusti.

Fackförbundet pekade bland annat på situationen i stadsdelen Askim-Frölunda-Högsbo i Göteborg, där de flesta av bilbränderna inträffade. Där drogs fältassistenterna in för några år sedan.

”Vi vet också att skolkuratorerna i stadsdelen har ansvar för över 600 elever i genomsnitt. Det visar på behovet av ökade resurser för både socialtjänsten och elevhälsan”, sa Pia Björking Petersson, ordförande för Akademikerförbundet SSR i Göteborgs stad.

Tyvärr försvann sådana stillsamma påpekanden under den upphetsade valdebatten, där många försökte vinna snabba och enkla poänger på bilbränderna. Men nu ­– i ett läge när det finns tid för en smula eftertanke och analys ­­­– borde det gå att ha åtminstone två tankar i huvudet samtidigt.

Det behövs bättre polisiär närvaro i förorterna, liksom stränga straff för dem som förstör så mycket för andra och sina bostadsområden. Men det behövs även sociala insatser (exempelvis fler fältassistenter och anställda i skolhälsovården) för att fånga upp barn och ungdomar som är på glid och riskerar att hamna snett.

Det är en fråga om både-och, inte antingen-eller.

Nytt kaos i Jokkmokk  


Robert Bernhardsson (S) har bestämt sig för att hoppa av. FOTO: TT

 

Under mandatperioden 2002-2006 var det stökigt i Jokkmokkspolitiken. En brokig allians bestående av åtta olika partier bestämde sig för att peta Socialdemokraterna från makten.

Det slutade med att kristdemokraten Sune Berg blev kommunalråd. Men det dröjde inte länge förrän det började knaka i fogarna i samarbetet mellan de åtta partierna.

Delar av den nya maktkartellen krävde förändringar bland tjänstemännen i kommunhuset – oklart på vilket sätt och på vilka grunder – men Sune Berg vägrade att tillgodose kraven. I stället började han söka samarbete med S.

Sune Berg blev till sist omöjlig för kartellen, som genomdrev omval i alla nämnder och styrelser 2004.

Turbulensen slutade med att Anna Hövenmark (V) blev kommunalråd under några månader 2004. Redan i juni 2004 återtog emellertid S ledningen i kommunen. Sixten Eriksson, Porjus, utsågs till nytt kommunalråd, dock inte utan debatt i det egna partiet.

Efter valet 2006 fick dock Eriksson lämna posten och Anna Hövenmark (V) kunde återvända till kommunledningskontoret. Hon tog stort ansvar för att skapa lugn och arbetsro i lokalpolitiken. Men hon hade också god hjälp av en socialdemokratisk opposition som bidrog till att hyfsa debattklimatet.

Sedan dess har det känts som att Jokkmokk varit på rätt väg. Politiken har präglats av sans och balans. Det har varit fokus på framtidsfrågor och utvecklingsprojekt ­– inte infekterade personbråk. Men nu känns det som att Jokkmokk är på väg in i ett nytt politisk kaos.

Det blev rejäl turbulens under måndagens kommunfullmäktigemöte. Ett nytt block bestående av Miljöpartiet, Moderaterna, Samernas väl, Framtid i Jokkmokk och Sverigedemokraterna petade socialdemokraten Sven Holmqvist från posten som kommunfullmäktiges ordförande.

Samtidigt lyckades detta gäng genomdriva en återremittering av förslaget att bygga ett nytt hus för Vattenfalls verksamhet i kommunen.

Följaktligen tar kommunalrådet Robert Bernhardsson (S) konsekvenserna.

”Alliansen har tagit majoriteteten i Jokkmokk tillsammans med SD. Det innebär att vi och vänstern inte har majoritet och vi kommer att lämna posten som kommunstyrelsens ordförande vid årsskiftet”, säger han till SVT Norrbotten.

Vilken politik som den nya sammanslutningen har tänkt sig att bedriva är dock höljt i dunkel. Det förenade kittet tycks vara antipatin mot socialdemokratin och V.

Det är ingen god grund för en kommun som vill locka till sig investerare och etableringar. Jokkmokk kan få betala ett högt pris för den nya röran.

Olov Abrahamsson bloggar om politik i allmänhet och socialdemokrati i synnerhet.


Fakta om Olov
Född: 1963
Bor: I Luleå
Yrke: Politisk chefredaktör
Gillar: LO, Luleå Hockey och LBBK. 
Kuriosa: Fick utmärkelsen ”Stor grabb” i Munksund/Skuthamn SK 2006.

Kontakt: olov.abrahamsson@nsd.se


Twitter: @OlovAbrahamsson

  • Twitter

Bloggar