Logga in
Logga ut

Olov Abrahamsson

Ledarbloggen

Risk för konfrontation

  

 

I politiskt mörka stunder brukar jag söka tröst och hopp i ”Diktatorn” – Charlie Chaplins klassiska film som gjordes 1940 i en tid när totalitära ideologier, hat, våld och krig bredde ut sig i världen och Europa.

Den handlar om en fattig judisk barberare som till utseendet liknar diktatorn och råkar få hans plats.

Chaplins tal i slutet av filmen är ett av de starkaste som hållits för demokrati, humanism och människovärde.

Det är principer som är lika viktiga att stå upp för nu som då.  Även i vår tid finns de som odlar hat, rasism och antidemokratiska idéer.

Nordiska motståndsrörelsen (NMR), som fått tillstånd att demonstrera i Boden under första maj, är en sådan organisation.

- ”Vår bedömning är att det är en organisation som har förmåga att begå allvarliga brott som skulle kunna klassas som ett terrorattentat”, sammanfattar Säpo.

Sveriges Radio rapporterar att hälften av de mest kända NMR-aktivisterna dömts för brott – våldsbrott i en tredjedel av fallen.

- I det aktuella SVT-programmet ”Länge leve demokratin!” utsätts journalisten Jan Scherman för grova antisemitiska påhopp av representanter för NMR.

Det är med andra ord ingen vanlig intresseorganisation som begärt och fått tillstånd att ordna allmän sammankomst i Boden första maj 2018.

För mig är det svårförståeligt att Polisen gett NMR detta tillstånd – i synnerhet när arrangemanget genomförs i geografisk och tidsmässig närhet av arbetarrörelsens förstamaj-firande.

På sin egen hemsida beskriver Polisen demonstrationsfriheten på följande sätt: ”Det innebär inte att man överallt eller vid alla tidpunkter har rätt att demonstrera. Rätten att mötas och demonstrera får begränsas i lag, men bara om det är nödvändigt, till exempel om två demonstrationer ska äga rum nära varandra och polisen bedömer att det är risk för sammandrabbningar mellan demonstranterna, kan den ena demonstrationen få flytta till en annan plats.”

I mina ögon är faran för sådana störningar uppenbar i Boden 2018. Fredliga förstamaj-demonstranter riskerar att konfronteras med extremister som är ute efter att bråka och provocera.

NMR-demonstrationen 30 september 2017 i Göteborg visar hur det kan gå. Aktivisterna varken höll sig till den planerade färdvägen eller hörsammade polisens order.

22 personer från NMR anhölls på sannolika skäl misstänkta för våldsamt upplopp efter demonstrationen.

Då krävdes stor polisiär närvaro för att upprätthålla ordningen – och vid en presskonferens i torsdags meddelade Polisen att den även mobiliserar stora resurser för att möta eventuella oroligheter i Boden första maj 2018. 

Det är sorgligt att utvecklingen nåt dithän.

Själv kollar jag än en gång på Chaplins tal och hoppas att ljuset ska vara starkare än mörkret första maj 2018.

Debatten inom L har börjat


Under Almedalsveckan 2018 morsade Jan Björklund på sin företrädare Bengt Westerberg (partiledare 1983-1995). Under 2019 avgörs vem som ska bära den liberala stafettpinnen in i framtiden. FOTO: TT

Diskussionen om vem som ska efterträda Jan Björklund är nu i full gång på de liberala ledarsidorna.

”Riksdagsplatsen och att hon var på den vinnande sidan i partistriden i regeringsfrågan är två tunga argument för Maria Arnholm som nästa partiledare”, tycker Alex Voronovliberala Eskilstuna-Kuriren som hör till dem som backat upp Januariavtalet.

En helt annan linje förfäktar Carolin Dahlmanliberala tidningskollegan Kristianstadsbladet.

”Med en ny partiledare kan L åter vända tillbaka högerut”, hoppas Dahlman.

Någon given favorit finns inte hos spelbolagen. Unibet ger följande odds på några av de namn som förekommer i spekulationerna:

Nyamko Sabuni 4.50
Cecilia Malmström 4.75
Mats Persson 4.75
Birgitta Ohlsson 5.00
Johan Pehrson 5.00
Gulan Avci 5.50
Maria Arnholm 10.00
Erik Ullenhag 15.00

Själv föredrar jag så klart en anständig socialliberal på partiledarposten – en person som står upp för Januariavtalet, samarbetet med regeringen och en mittenorienterad politik. Som jag påpekat tidigare på NSD:s ledarsida så är det blocköverskridande lösningar – inte  högjudd retorik och ytterkantspolitik – som burit Sverige framåt.

Inte sällan har det skett i samverkan mellan socialdemokrater och liberaler.

Glöm aldrig Nils Edéns och Hjalmar Brantings insatser för demokratin i Sverige. Minns Gunnar Heléns och Olof Palmes uppgörelser på Haga slott 1973-1974. Kom ihåg Bengt Westerbergs och Ingvar Carlssons stora skattereform.

Samarbete mellan socialdemokrater och liberaler har medverkat till att göra Sverige till ett bättre samhälle. Det borde vara en lärdom även för dagens partiaktivister.

 

 

Exit Björklund


Jan Björklund (L) har bestämt sig för att lämna posten som partiledare. FOTO: TT

 

”Januariavtalet (JA) ligger fast och jag känner partiet tillräckligt väl för att veta att det har ett starkt stöd.”

Det sa Jan Björklund (L) när han under onsdagseftermiddagen meddelade att han inte ställer upp för omval som partiledare vid landsmötet i höst.

Röstsiffrorna var också klara och tydliga när Liberalernas partiråd röstade om JA 13 januari. 62 ombud röstade för, 30 nej. Två tredjedelar gav klartecken till den blocköverskridande uppgörelsen mellan S, MP, C och L.

Därför förefaller det som att JA, trots allt, har ett starkt stöd bland en ganska bred majoritet hos Liberalerna. Men det går inte att komma ifrån att det finns tunga kritiker som kommer att göra allt vad de kan för att underminera avtalet. 

Både Mats Persson, ekonomisk-politisk talesperson, och riksdagsledamoten Gulan Avci, som bägge nämnts som tänkbara tronpretendenter, har varit öppet kritiska mot JA.

”Jag tror inte på det projektet”, sa Persson när partirådet tog ställning till frågan.

”Vi lovade dem att Stefan Löfven inte skulle få fyra år till vid makten”, framhöll Avci.

Av röstsiffrorna i partirådet att döma representerar Persson och Avci en minoritet. Men denna röststarka minoritet kommer knappast att sitta tyst under den partiledardiskussion som nu väntar hos Liberalerna.

De kommer göra allt vad de kan för att ta ledningen och makten i partiet - och det kan få konsekvenser för Januariavtalet.

Noterbart är att Jan Björklund knappt han meddela sin avgång innan opinionsbildare på högerkanten började hoppas på att det ska leda till att partiet nu släpper socialliberalismen och går åt höger.

Sannolikt blir det en stentuff strid om ledarskapet hos L.

De representerar Norrbotten

 
Ellinor Söderlund, Kalix, och Ulrica Hammarström, Pajala, är två av dem som representerar Norrbotten på S-kongressen i Örebro. FOTO: NSD Arkiv

 

22-24 mars genomför Socialdemokraterna sin 40:e ordinarie kongress. Plats: Conventum i Örebro.

350 medlemsvalda ombud från hela landet ska diskutera utbildning, kompetensförsörjning, omställning på arbetsmarknaden samt partiet som folkrörelse. Kongressen blir dessutom en viktig samling och uppladdning inför det viktiga valet till Europaparlamentet 26 maj i år.

S-medlemmarna i Norrbotten har utsett följande 17 ombud till Örebrokongressen:

Niklas Nordström, Luleå 

Lenita Ericson, Luleå

Anders Öberg, Luleå  

Jenny Ahlman, Luleå                                             

Claes Nordmark, Boden

Evelina Harr, Boden                 

Anna-Carin Aaro, Boden                                      

Birgitta Larsson, Gällivare                                   

Britta Flinkfeldt, Arjeplog                                   

Anders Lundkvist, Piteå

Emmeli Persson, Piteå

Frida Söderberg, Piteå          

Anna Lundberg, Älvsbyn                                     

Nina Pörhölä, Haparanda                                    

Ulrica Hammarström, Pajala

Adam Dahlberg, Kalix

Ellinor Söderlund, Kalix

Sossar så in i Norden


28-29 januari höll arbetarrörelsens nordiska samarbetsorganisation (SAMAK) sitt årsmöte i Helsingfors. Det var ett gäng med gott självförtroende som samlades.

SAMAK har gjort en sammanställning (se bilden!) som visar att socialdemokratin fortfarande har en stark ställning i Norden. Enligt opinionsmätningarna är Socialdemokraterna större än sina konservativa konkurrenter i samtliga nordiska länder utom Island.

Både Mette Frederiksen i Danmark och Antti Rinne i Finland har bra slaglägen inför de val som väntar i de nordiska grannländerna senare i år. Om det vill sig väl kan Stefan Löfven ha sällskap av ytterligare två S-märkta statsministerkollegor på EU:s toppmöten i höst.

Idémässigt står den nordiska socialdemokratin dessutom starkare än på mycket länge. Den nordiska modellen, som i hög grad bär socialdemokratins signum, är en förebild för hela världen.

Höga skatter, en välutbyggd välfärdspolitik och en stark arbetsrätt har inte varit hinder för utveckling och modernitet. Tvärtom toppar de nordiska länderna en rad internationella jämförelser.

Tilll exempel rankas Sverige som världens femte bästa land av den välrenommerade amerikanska tidningen US News & World Report. Bland annat framhålls att landet är bra för barn, att det är lätt att leva miljövänligt i Sverige och att de medborgerliga rättigheterna är starka.

I det globala innovationsindexet parkerar Sverige på en stark tredjeplats och enligt Reputation Institute är Sverige det land som har allra bäst rykte i hela världen.

När de nordiska statsministrarna träffade Barack Obama i Vita Huset 13 maj 2016 talade den dåvarande amerikanska presidenten med stor beundran om den nordiska modellen.

Han framhöll att det typiska nordiska samhället präglas av pålitlighet, jämställdhet, generositet, ansvarstagande och individuell lycka.

”Var mer som skandinaverna!”, manade Barack Obama.

Det borde leda till viss besinning hos dem som ständigt svartmålar och baktalar Sverige i den inrikespolitiska debatten. Sverige och övriga Norden är alltjämt en mycket bra bit av världen.

S förnyar i Bryssel


Johan Danielsson är LO-förbundens gemensamma kandidat inför valet till Europaparlamentet 26 maj.

 

17 januari lanserades tidigare migrationsministern Heléne Fritzon som Socialdemokraternas nya toppnamn inför vårens val till Europaparlamentet. Resten av partiets valsedel har dock varit höljd i dunkel.

Men enligt vad Ledarbloggen erfar finns nu ett färdigt förslag som kommer att beslutas inom kort. De sju första namnen på listan ser ut så här, enligt uppgifter till bloggen:

  1. Heléne Fritzon, Kristianstad
  2. Johan Danielsson, LO
  3. Jytte Guteland, Stockholm
  4. Erik Bergqvist, Umeå
  5. Evin Incir, Uppsala
  6. Ilan de Basso, Jönköping
  7. Carina Ohlsson, S-kvinnor

 

Om detta också blir det slutgiltiga beslutet återstår nu att se. Som alltid ska demokratin ha sin gång.

Under alla omständigheter förefaller det att bli en rejäl förnyelse i S-gänget i Bryssel under den kommande mandatperioden. Jytte Guteland är den enda av de sju toppkandidaterna som tidigare suttit i Europaparlamentet.

Socialdemokraterna har för närvarande fem av de totalt 20 svenska mandaten i Europaparlamentet.

De svenska socialdemokraterna ingår i partigruppen ”Progressiva förbundet av socialdemokrater” i Europaparlamentet.  Det är den näst största partigruppen med 187 av de sammanlagt 751 ledamöterna i Europaparlamentet.

På Europaparlamentets hemsida och valmyndighetens webbplats finns mer fakta och information om valet.

Olov Abrahamsson bloggar om politik i allmänhet och socialdemokrati i synnerhet.


Fakta om Olov
Född: 1963
Bor: I Luleå
Yrke: Politisk chefredaktör
Gillar: LO, Luleå Hockey och LBBK. 
Kuriosa: Fick utmärkelsen "Stor grabb" i Munksund/Skuthamn SK 2006.

Kontakt: olov.abrahamsson@nsd.se


Twitter: @OlovAbrahamsson

  • Twitter

Bloggar