Logga in

Olov Abrahamsson

Ledarbloggen

Risk för konfrontation

  

 

I politiskt mörka stunder brukar jag söka tröst och hopp i ”Diktatorn” – Charlie Chaplins klassiska film som gjordes 1940 i en tid när totalitära ideologier, hat, våld och krig bredde ut sig i världen och Europa.

Den handlar om en fattig judisk barberare som till utseendet liknar diktatorn och råkar få hans plats.

Chaplins tal i slutet av filmen är ett av de starkaste som hållits för demokrati, humanism och människovärde.

Det är principer som är lika viktiga att stå upp för nu som då.  Även i vår tid finns de som odlar hat, rasism och antidemokratiska idéer.

Nordiska motståndsrörelsen (NMR), som fått tillstånd att demonstrera i Boden under första maj, är en sådan organisation.

- ”Vår bedömning är att det är en organisation som har förmåga att begå allvarliga brott som skulle kunna klassas som ett terrorattentat”, sammanfattar Säpo.

Sveriges Radio rapporterar att hälften av de mest kända NMR-aktivisterna dömts för brott – våldsbrott i en tredjedel av fallen.

- I det aktuella SVT-programmet ”Länge leve demokratin!” utsätts journalisten Jan Scherman för grova antisemitiska påhopp av representanter för NMR.

Det är med andra ord ingen vanlig intresseorganisation som begärt och fått tillstånd att ordna allmän sammankomst i Boden första maj 2018.

För mig är det svårförståeligt att Polisen gett NMR detta tillstånd – i synnerhet när arrangemanget genomförs i geografisk och tidsmässig närhet av arbetarrörelsens förstamaj-firande.

På sin egen hemsida beskriver Polisen demonstrationsfriheten på följande sätt: ”Det innebär inte att man överallt eller vid alla tidpunkter har rätt att demonstrera. Rätten att mötas och demonstrera får begränsas i lag, men bara om det är nödvändigt, till exempel om två demonstrationer ska äga rum nära varandra och polisen bedömer att det är risk för sammandrabbningar mellan demonstranterna, kan den ena demonstrationen få flytta till en annan plats.”

I mina ögon är faran för sådana störningar uppenbar i Boden 2018. Fredliga förstamaj-demonstranter riskerar att konfronteras med extremister som är ute efter att bråka och provocera.

NMR-demonstrationen 30 september 2017 i Göteborg visar hur det kan gå. Aktivisterna varken höll sig till den planerade färdvägen eller hörsammade polisens order.

22 personer från NMR anhölls på sannolika skäl misstänkta för våldsamt upplopp efter demonstrationen.

Då krävdes stor polisiär närvaro för att upprätthålla ordningen – och vid en presskonferens i torsdags meddelade Polisen att den även mobiliserar stora resurser för att möta eventuella oroligheter i Boden första maj 2018. 

Det är sorgligt att utvecklingen nåt dithän.

Själv kollar jag än en gång på Chaplins tal och hoppas att ljuset ska vara starkare än mörkret första maj 2018.

Vind i seglen för Lööf


Annie Lööf (C) kan känna sig nöjd med resultaten. FOTO: TT

 

Under torsdagen samlas centerpartister från hela landet till stämma i Karlstad. Det är ett gäng med gott självförtroende som möts.

Valet 2018 blev en succé.

Centerpartiet gjorde sitt bästa riksdagsval på 30 år. Landstings- och kommunvalen var dessutom stora framgångar för partiet. Centerpartiet sitter nu i ledningarna i majoriteten av kommunerna och i alla regioner utom två.

Genom Januariavtalet mellan regeringen har dessutom Centerpartiet fått genomslag för vissa hjärtefrågor. Det har inte talats så mycket om de landsbygds- och regionalpolitiska delarna i dokumentet. Men jag skulle vilja påstå att det är en viktig, för att inte säga avgörande, förklaring till att Januariavtalet tagits emot så väl bland Centerpartiets aktivister och väljare.

16 januari i år skrev jag om hur regionalpolitiken fick stå tillbaka under Centerpartiets regeringsår med Moderaterna 2006-2014. Det jäste bland gräsrötterna, vilket också märktes i partiets svaga valresultat 2014.

Nu – via Januariavtalet och samarbetet med S – är dock landsbygds- och regionalpolitiken ett högprioriterat område. I en ledare 1 februari pekade jag på att överenskommelsen innehåller ett rejält och genomarbetat avsnitt under rubriken ”Hela landet ska växa”. I budgeten för 2020 finns även ett särskilt landsbygdspaket.

Annie Lööf kan därför känna sig rätt nöjd med resultaten när hon möter ombuden under överläggningarna i Karlstad.

Som Ingvar Persson påpekar i Aftonbladet (ob S) bör dock Lööf ta tillfället att predika en smula återhållsamhet för de ”mest övermodiga skattesänkarna och avreglerarna” i partiet.

Den stora utmaningen under mandatperioden kommer att vara att se till att finns pengar och personal för vård och omsorg runtom i landet, icke minst i gles- och landsbygdskommunerna.

Det kommer att behövas minst 90 miljarder kr mer fram till 2026 enbart för att klara dagens kvalitet i vård och omsorg, enligt Finansdepartmentets beräkningar.

Därför borde slutsatsen vara given när samarbetspartierna snickrar ihop statsbudgetarna de kommande åren.

Ökade statsbidrag till vård och omsorg måste gå före nya stora skattesänkningar, som jag skrev på NSD:s ledarsida häromdagen.

Kriminalpolitiken kommenteras


Kriminalpolitiken är ämnet för många ledarskribenter denna dag. FOTO: TT

 

Många ledarsidor kommenterar samtalen om kriminalpolitiken, som i helgen fick ett abrupt slut sedan M, KD och L beslutat att lämna förhandlingarna. 

”Just ordet statsbärande använder inte Ulf Kristersson (M) särskilt ofta. Vuxen är i stället hans favoritglosa. Är man det smäller man inte igen dörren för att man inte får allt man pekar på. Man stannar kvar i rummet och ser till att jobbet blir gjort”, skriver Dagens Nyheter (ob lib).

Daniel Swedin i Aftonbladet (ob S) konstaterar att den S-ledda regeringen nu går fram med eget åtgärdsprogram – 34 punkter – som innehåller allt från skärpta straff för brott kopplade till gängkriminalitet, en utredning om användning av kronvittnen, nationellt avhopparprogram, skärpta straff för den som överlåter narkotika till avskaffad ungdomsrabatt vid grova brott.

”Allt är inte oproblematiskt ur rättssäkerhetsperspektiv, men det är en politik som sannolikt kommer bli verklighet ändå. För även om Kristdemokraterna, Liberalerna och Moderaterna nu hoppat av samtalen så finns det ju inte en enda punkt på regeringens lista som inte kommer kunna samla en riksdagsmajoritet”, framhåller Swedin.

I Dalademokraten (ob S) anser Robert Sundberg att det blivit ”en tråkig träta” om gängvåldet.

Själv påminner jag om Moderaternas ansvar för dagens polisbrist i en text på NSD:s ledarsida.

Lyssna på IF Metall!


Marie Nilsson, ordförande i IF Metall, ger ris och ros till statsbudgeten. FOTO: TT

 

Fackförbundet IF Metall välkomnar de flesta förslagen i statsbudgeten för 2020. Förbundsordföranden Marie Nilsson gör bland annat tummen upp för satsningarna på industrins klimatomställning (det så kallade Industriklivet), utbyggnaden av arbetsmarknadsutbildningen, Kunskapslyftet och etableringsjobben.

Hon är dock kritisk på ett par punkter. I likhet med många andra LO-företrädare ogillar hon slopandet av värnskatten.

”De pengarna hade gjort mycket större i välfärden, utöver de välfärdssatsningar som redan sker i budgeten”, konstaterar hon med rätta.

Marie Nilsson fäster dessutom uppmärksamheten på att en viktig punkt från Januariavtalet saknas i budgeten för 2020.

”Statligt stöd för korttidsarbete,  som gör att industriarbetare kan gå ner i arbetstid istället för att förlora jobbet vid ekonomiska kriser, är punkt nummer 2 i Januariavtalet. Ändå saknas en konkret satsning i budgeten. Jag förväntar mig att regeringen agerar snabbt i frågan”, säger hon.

Det är ett i alla högsta grad befogat krav.

Just nu sker en ekonomisk avmattning – en del talar till och med om inbromsning – och det får effekter på hela arbetsmarknaden. Korttidsarbete är en modell för att möta nedgången.

Korttidsarbete innebär att anställda, istället för att sägas upp vid en djup kris, får gå ned i arbetstid. Företagen får statligt stöd för att kunna behålla personalen och satsa på kompetensutveckling.

Det betyder att industrin kan behålla personal vid djupa kriser, samtidigt som de anställda (istället för att bli arbetslösa) får stärkta och uppdaterade kunskaper som är bra att ha när konjunkturerna återigen vänder uppåt.

En sådan modell borde inte heller behöva bli ett stridsämne i riksdagen. Det är ju bara smart politik att satsa på kompetensutveckling och medverka till att människor blir kvar i arbetslivet istället för att de slängs ut i arbetslöshet och otrygghet.

Därför finns goda skäl för finansminister Magdalena Andersson (S) och hennes samarbetspartners inom C, L och MP att lyssna på IF Metall.

När det är lågkonjunktur på arbetsmarknaden ska det istället vara högkonjunktur i utbildningssystemen, som jag skrev på NSD:s ledarsida 15 oktober 2018.

Toppmöte i Haparanda


Talmannen Andreas Norlén öppnar Barentskonferensen i Haparanda. FOTO:TT

 

16-18 september är Haparanda platsen för ett politiskt toppmöte. Nordiska och ryska parlamentariker samlas till en Barentskonferens.

Talmannen Andreas Norlén står som värd och öppnar konferensen. På plats förutom parlamentarikerna finns också representanter för län, fylken och regioner i Barentsområdet samt urfolksorganisationer och en del andra.

I den svenska riksdagsdelegationen ingår två norrbottningar ­– Mattias Karlsson (M), Luleå, samt Birger Lahti (V), Pajala.

Temat för konferensen är hållbara transporter och infrastruktur, rubriker lyder ”Connecting the Barents region – infrastructure for a sustainable future”. Siktet är inställt på att deltagarna ska anta en gemensam resolution i slutet av konferensen.

Det är givetvis av stort värde att det finns sådana här mellanfolkliga utbyten i Barents.

Det handlar om både säkerhetspolitiska och ekonomiska aspekter. När människor, företag, föreningsliv, forskning och andra samhällsverksamheter vävs samman i nära och ömsesidiga samarbeten över gränserna minskar risken för krig och konflikter. Samtidigt stärks den ekonomiska och sociala utvecklingskraften.

Rysslands annektering av Krim och aggression mot Ukraina har skadat dessa samarbetssträvanden, vilket ska både påpekas och fördömas. Men parallellt med det måste finnas en politisk dialog och ett långsiktigt arbete för att uppmuntra Ryssland till samarbete istället för konfrontation med andra delar av Europa.

Konferensen i Haparanda är ett litet men viktigt led i det arbetet.

Starka fack = ökad jämlikhet

 

I onsdags presenterade LO (Landsorganisationen) sin stora jämlikhetsutredning. Jag skrev om den på ledarplats i NSD 12 september.

I utredningen finns också en bild som är väldigt talande (se ovan).

Den visar vad som är grunderna för ett jämlikare samhälle. Det handlar om tre fundament.

Först och främst handlar det om full sysselsättning och en högproduktiv ekonomi. Det måste helt enkelt finnas något att fördela för att man ska kunna bedriva fördelningspolitik.

För det andra behövs en generell välfärdspolitik. Stat, kommuner och regioner måste se till att det som skapas kommer folkflertalet till del.

För det tredje krävs facklig styrka. Ekonomisk jämlikhet främjas av facklig organisering och kollektivavtal. De sociala klyftorna är mindre i länder där många är med i facket.

Av det sistnämnda skälet är det djupt oroande att Sverige under en lång tid upplevt hur den fackliga organisationsgraden sjunker. 1995 var 88 procent av arbetarna fackligt organiserade. Nu är den fackliga organisationsgraden bland arbetare nere på 63 procent.

Det försvagar givetvis möjligheterna för facket att driva på för en mer rättvis fördelning av produktionsresultat.

Jämlikhetsutredningen föreslår därför en facklig offensiv för att organisera fler. Det handlar om ökad arbetsplatsnärvaro, att rusta de förtroendevalda, medlemsvärvning och medlemsvård.

Utredningen är även inne på något som liknar den gamla tanken på ett fackligt ungdomsmedlemskap för dem som saknar en fast punkt på arbetsmarknaden.

”För nytillträdande till arbetsmarknaden, men också för de som under längre perioder har tillfälliga påhugg, finns det behov av att utveckla en enkel och tydlig väg in till facket. Lösningen kan vara en gemensam ingång, en sorts ingångsförbund inom LO”, menar jämlikhetsutredningen.

Jag skulle dessutom vilja säga att det är bråttom att hitta en sådan lösning. Varningssignalerna tjuter högt.

I mitten av 1990-talet var 77 procent av de unga arbetarna (16–24 år) med i facket. I dag är samma siffra alarmerande låga 38 procent.

De unga lär sig dagligen att facket inte är något för dem – och det försvagar sakta men säkert fackets ställning och därmed en av grundpelarna i den svenska modellen.

Arbetsgivarna har visat stor uppfinningsrikedom när det gäller att skapa nya osäkra anställningsformer, vilket försvårar det fackliga organiseringsarbetet.

Men nu är det hög tid att också LO och LO:s medlemsförbund prövar nytt och är innovativa för att vinna nya generationer för de fackliga idéerna.

Det är en ren överlevnadsfråga.

Olov Abrahamsson bloggar om politik i allmänhet och socialdemokrati i synnerhet.


Fakta om Olov
Född: 1963
Bor: I Luleå
Yrke: Politisk chefredaktör
Gillar: LO, Luleå Hockey och LBBK. 
Kuriosa: Lagledare för Lira BK:s damlag 2006-2009.
Kontakt: olov.abrahamsson@nsd.se


Twitter: @OlovAbrahamsson

  • Twitter

Bloggar