Logga in
Logga ut

Olov Abrahamsson

Ledarbloggen

Världens bästa familjepolitik

 

I Dagens Nyheter den 27 februari i år läste jag en intervju med KD-ledaren Ebba Busch Thor som fick mig att höja på ögonbrynen.

”De svenska Socialdemokraterna har kommit att bli extremt familjefientliga i sin politik”, säger hon.

Verkligheten är emellertid fjärran från KD-ledarens förenklade valretorik.
I realiteten har svensk socialdemokrati byggt upp en familjepolitik i världsklass. Villkoren för barnfamiljerna har alltid stått i centrum för S.

- På 1930-talet satsades på barnrikehus för att förbättra bostadsförhållandena för ”mindre bemedlade” barnfamiljer.
- 1948 kom det första barnbidraget.
- 1974 omvandlades den gamla moderskapspenningen till en föräldraförsäkring för både mammor och pappor.
- Under 1970- och 1980-talen skedde en kraftig utbyggnad av dagis (det som utvecklats till dagens förskolor) samt fritids.
- 1 januari 2002 förverkligades beslutet om maxtaxa i barnomsorgen.
- Under decenniernas lopp har Sverige dessutom byggt upp en högklassig barn- och mödrahälsovård.

Många av dessa reformer har även backats upp av progressiva krafter på den borgerliga kanten. Till exempel var Liberalerna (eller Folkpartiet, som de hette förr) starkt engagerade för både utbyggnaden av barnomsorgen och en mer jämställd föräldraförsäkring.

Även i valrörelsen 2018 är familjepolitiken högprioriterad för Socialdemokraterna. När statsminister Stefan Löfven och finansminister Magdalena Andersson presenterade partiets valmanifest under tisdagen var den stora nyheten att S föreslår en så kallad "familjevecka".

Föräldrar som arbetar ska få fem lediga dagar var som de kan ta ut när barnen inte kan vara i skolan på grund av lov, planeringsdagar eller liknande. Förslaget gäller för föräldrar till barn mellan 4 och 16 år.

Det är en reform med stor betydelse för många vanliga arbetarfamiljer.

"En extra vecka ledigt när barnen växer upp är ett smart förslag som skulle göra skillnad för många medlemmar som pusslar med tuffa scheman och inte kan ta ledigt hur som helst", konstaterar helt riktigt Kommunalarbetareförbundets ordförande Tobias Baudin.

Även bland tjänstemannaorganisationerna får förslaget ett positivt bemötande.

"Jag konstaterar att S-förslaget liknar TCO:s förslag om föräldratidsdagar. Det syftar till att förenkla för alla vårdnadshavare att få ihop livspusslet under barnets uppväxt och samtidigt öka jämställdheten", twittrar TCO-utredaren Åsa Forsell.

Hur långt S-förslaget kommer att bära i valrörelsen är för tidigt att säga. Men det är knappast till nackdel för partiet under valspurten. Helt klart skulle det underlätta livet för många stressade mammor och pappor.

Enbart i Norrbotten skulle 19 600 barnfamiljer ha glädje av S-reformen.

Lantisarna samlas

 

Under fredagen samlas landsbygdsriksdagen för ett tre dagar långt möte i Örnsköldsvik. De flesta deltagarna kommer från byarörelsens cirka 5000 lokala utvecklingsorganisationer. Därutöver finns representanter från många delar av folkrörelse-Sverige, kommuner, regioner och myndigheter.

På plats under lördagen finns även samtliga partiledare för riksdagspartierna (utom KD-ledaren Ebba Busch Thor).

Det är en närvaro som visar landsbygdspolitikens växande betydelse. Fler och fler ledande politiker inser och talar om vikten av livskraft i hela landet.

Från regeringens sida är det dessutom inte bara snack. Landsbygds- och regionalpolitiken är en högt prioriterad fråga för statsminister Stefan Löfven och hans statsråd.

Statliga verksamheter omlokaliseras från Stockholm till andra delar av landet. Statsbidragen till kommuner och landsting höjs. Det blir fler utbildningsplatser för Komvux, Yrkesvux, yrkeshögskolan och folkhögskolor. Miljarder satsas på bredbandsutbyggnaden i hela Svea rike.  

Till detta ska läggas ”Hela Sverige”-satsningen i den senaste statsbudgeten ­- sammanlagt 1,2 miljarder kronor. Bland annat blev det mer pengar för Norrlandsfonden, en höjning av Norrlandsstödet för jordbruket, mer pengar till vägunderhåll, lokala lärcenter och extrapengar till särskilt utsatta småkommuner.

Det märks att Sverige har en regeringschef som är uppvuxen i lilla Sunnersta i Ångermanland. Löfven satsar på landsbygds- och regionalpolitiken på ett helt annat sätt än sin företrädare Fredrik Reinfeldt (M).

Något borde det betyda när människor runtom i Sverige ska göra sitt val i höst.

Många unga far illa


S-studenters Nasra Ali, SSU-basen Philip Botström, socialminister Annika Strandhäll och finansminister Magdalena Andersson presenterar ett åtgärdsprogram mot den psykiska ohälsan bland unga. FOTO: TT

 

På NSD:s ledarsida 30 april skrev Ida Harju Håkansson starkt och personligt om psykisk ohälsa.

”Enligt Folkhälsomyndigheten har den psykiska ohälsan bland ungdomar dubblerats i Sverige sedan 80-talet. Svenska ungdomar mår bara sämre och sämre, även jämfört med andra länders unga”, konstaterade hon.

Socialstyrelsens siffror pekar i samma riktning. Många femtonåriga tjejer känner sig nere varje vecka. Antalet självmord i åldern 16-24 år har ökat.

Det är förfärliga siffror. Mitt i välfärdssamhället Sverige är det många ungdomar som far illa. Ångest och depressioner drabbar unga människor som borde få vara glada och se framtiden an med tillförsikt.

Att vända utvecklingen blir ingen lätt uppgift. Det handlar om en massa faktorer som är svåra att påverka (sjuka skönhetsideal, nätmobbning, pressen att lyckas i skolan, med kärleken och allting annat i livet). 

Det är dock ett steg i rätt riktning att socialminister Annika Strandhäll, finansminister Magdalena Andersson, SSU-basen Philip Botström och S-studenters ordförande Nasra Ali nu lyfter frågan för diskussion i årets valrörelse.

”Att nästan 200 000 unga mår dåligt idag kan inte ses som ett individuellt problem, utan ett samhällsproblem som kräver politiska lösningar”, konstaterar helt riktigt Philip Botström. 

Under torsdagen presenterade S-kvartetten ett stort åtgärdspaket mot den psykiska ohälsan bland unga. Målet är att inga barn och unga ska må dåligt utan att snabbt få hjälp.

Förhoppningsvis kan SSU- och S-initiativet så småningom få bred uppslutning i riksdagen.

Det är svårt att se någon fråga som lika angelägen att diskutera i årets val. Ingen politisk uppgift kan vara viktigare än att ge alla barn och ungdomar en bra start i livet och bästa möjliga uppväxt.

Det kostar en slant men är en investering i en bättre framtid för oss alla.

Nordisk samling i Ö-vik


Den nordiska välfärdsmodellen förutsätter ett relativt högt skattetryck. FOTO: TT

 

22-23 maj genomförs ett nordiskt toppmöte i Örnsköldsvik.

Sverige basar för det nordiska samarbetet i år och statsminister Stefan Löfven tar chansen att visa upp sin hembygd för sina statsministerkollegor -­ Erna Solberg från Norge, Lars Løkke Rasmussen från Danmark, Juha Sipilä från Finland och Katrín Jakobsdóttir från Island.

De representerar olika partier men det finns en samsyn om ganska mycket i politiken. Till exempel är det noterbart att det borgerligt styrda Danmark har den högsta skattekvoten av alla OECD-länder (45,9 procent) och att Finland som leds av en centerpartist har samma skattekvot som det S-ledda Sverige (44,1 procent).

Det visar att de borgerliga partierna i Finland och Danmark förstått något som deras partikollegor i Sverige inte vill tala så högt om just nu.

Den nordiska välfärdsmodellen förutsätter relativt höga skatter. Den som vill ha fungerande infrastruktur, bra skolor och högklassig sjukvård för alla (i hela landet) får acceptera att det kostar en slant.

Om man sänker skatterna till genomsnittet för OECD-nivå (34,3 procent), som vissa borgerliga politiker i Sverige talar om, kommer att vi få en radikalt annorlunda samhällsmodell. Då styr vi bort från jämlikhetsidealen som präglar välfärdspolitiken i Norden.

Med lågskattepolitik blir det inte en välfärd ”lika för alla” - ett mål som till och med Moderaterna numera påstår sig eftersträva.

Tillbaka till 1970-talet

 

I tidningen Aktuellt i Politiken skriver reportern Ylva Säfvelin intressant om gamla valaffischer. I senaste numret handlar det om Socialdemokraternas valaffisch ”Lagfäst anställningstrygghet” från 1973 (bilden).

Affischen var en del av Socialdemokraternas arbetsrättsliga offensiv som gav Sverige bland annat LAS (Lagen om anställningsskydd) 1974, förtroendemannalagen 1974 och MBL (medbestämmandelagen) 1976. 

Sedan dess har dessa lagar varit hörnstenar på den svenska arbetsmarknaden. Nu - valåret 2018 - hotas emellertid dessa grundfundament.

Samtliga borgerliga partier går fram med förslag om att luckra upp LAS, vilket bland annat väckt starka reaktioner från samtliga medlemsförbund inom TCO och TCO-utredaren Samuel Engblom.

Det är en befogad kritik. Bakom Moderaternas fagra tal om att lagstiftningen behöver bli mer flexibel och moderniseras döljer sig i realiteten en politik som kommer att förpassa förhållandena tillbaka till 1970-talet.

Det kommer att bli lättare för arbetsgivarna att göra sig av med dem som reagerar mot missförhållanden på arbetsplatsen eller dem som inte längre anses vara tillräckligt produktiva. 

I ett inlägg i Aftonbladet 7 november har Camilla Frankelius, förhandlingschef hos fackförbundet Ingenjörerna (som verkligen inte är någon socialdemokratisk propagandaorganisation), påpekat att turordningsreglerna i LAS är det enda egentliga skyddet som finns mot godtyckliga uppsägningar.

”Sanningen är att arbetsgivaren i dag har en oinskränkt rätt att bestämma om det råder arbetsbrist – vilket i sig är grund för uppsägning. Och med dagens specialiserade roller innebär det allt oftare att uttalad arbetsbrist egentligen handlar om att flytta på eller få bort en specifik person. Sådan personlig arbetsbrist är särskilt vanlig bland akademiker och högre tjänstemän, något vi också sett på Sveriges Ingenjörer. Gränserna mellan uppsägningar på grund av arbetsbrist och personliga skäl suddas ut. Detta stavas godtycke och skyddet ligger i turordningsreglerna”, framhåller Frankelius.

Om dessa lagstadgade regler inte fanns så skulle facket helt enkelt inte ha något att förhandla om. Då äventyras omställningsavtalen och andra fackliga landvinningar. Då talar vi om svensk arbetsmarknad som den såg ut före 1974.

Därför finns sannerligen skäl att diskutera anställningstryggheten och arbetsrätten mer än vad som hittills skett valåret 2018. Allianspartiernas förslag kommer att få långtgående konsekvenser för miljontals arbetare, tjänstemän och akademiker.

För Sverige - i rymden


Den S-ledda regeringen har presenterat en nationell rymdstrategi. FOTO: TT

 

I februari 2013 - under den tidigare borgerliga regeringen - sågade riksrevisionen Sveriges rymdverksamhet. Efter regeringsskiftet 2014 har det därför varit en högt prioriterad fråga för nya rymdministern Helene Hellmark Knutsson (S) att formulera en samlad nationell rymdstrategi - icke minst betydelsefullt för rymdbasen Esrange i Kiruna.

Nu är denna strategi klar. I skrivelsen ”En strategi för svensk rymdverksamhet” (2017/18:259) presenterar regeringen en plattform för Sveriges långsiktiga arbete med rymdverksamheten.

Bland annat trycker regeringen och Hellmark Knutsson på värdet av verksamheten i Kiruna.

”Ett strategiskt mål bör vara att infrastrukturen på Esrange ska dimensioneras för att förbli en viktig nationell och europeisk strategisk resurs för nationell och internationell forskning, utveckling, demonstration, testverksamhet och annan rymdrelaterad verksamhet”, skriver regeringen.

Riksdagsledamoten Mathias Sundin (L) har argumenterat för att Sverige borde ha ambitionen att sätta en svensk på planeten Mars på 2030-taletRegeringen har dock en mer jordnära – och i mitt tycke mer realistisk – strategi.

Hellmark Knutsson vill att Sverige har en god innovations- och forskningsförmåga när det gäller att ta tillvara satellitdata om tillståndet på jorden, i haven och atmosfären som ett led i arbetet för att hantera de globala miljö- och klimatutmaningarna.

Det låter kanske inte lika häftigt som att skicka folk till Mars. Det känns emellertid som en rimligare prioritering att försöka lösa våra miljöproblem här och nu – inte börja planera för att mänskligheten ska dra iväg från Moder Jord.

Rymdpolitiken är en viktig och spännande framtidsfråga men den får inte förväxlas med science-fiction.

Olov Abrahamsson bloggar om politik i allmänhet och socialdemokrati i synnerhet.


Fakta om Olov
Född: 1963
Bor: I Luleå
Yrke: Politisk chefredaktör
Gillar: LO, Luleå Hockey och LBBK. 
Kuriosa: Var lagledare för Lira BK:s damlag 2006-2009.

Kontakt: olov.abrahamsson@nsd.se


Twitter: @OlovAbrahamsson

  • Twitter

Bloggar