100 övertaliga - men finns det arbetsbrist?
Landstingets ekonomiska situation är besvärlig men förutsägbar. Besvärlig så tillvida att den pekar på ett stort underskott, beroende på att kärnverksamheterna inte kan hålla budgeterad nivå.
Foto: Lennart Nygren/FLT-PICA
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nuvarande ledning ägnar sig åt regionförstoring och hoppas antagligen att en storregion inte behöver ett Sunderbyn eller Gällivare i nuvarande omfattning. Intäktsökningar i form av aktievinster har på senare år räddat resultaträkningen. En ohållbar situation.
Ledningen har beslutat säga upp drygt 100 övertaliga, inlasade utan motsvarande verksamhetsökning. Vid en direkt jämförelse, med Västernorrland, har Norrbotten cirka 150 fler anställda i motsvarande verksamheter. Åtgärden är rimlig under förutsättning att det verkligen föreligger arbetsbrist. Men är det verkligen så?
Jag kan ha förståelse för de som genom skattehöjning i ett slag vill tillföra medel som saknas i kassan. Men utan andra åtgärder äts ett tillskott omedelbart upp.
I landstinget har vi nu ett årligt glapp mellan intäktsökning och kostnadsökning på cirka 3 procent. Det förhållandet kommer att vara detsamma även efter en skattehöjning och utan andra åtgärder är alltså en skattehöjning uppäten på kort tid.
Vi ligger i dag cirka 1,30 kronor lägre än riksgenomsnittet när det gäller landstingsskatt, vilket en del ser som ett höjningsutrymme. Vi ligger dock 1,50 högre i kommunalskatt vilket omedelbart äter upp det utrymmet. I dagsläget bör vi alltså avstå. Våra åtgärder måste därför inriktas på kostnadssänkande åtgärder och riktade intäktsökningar.
När det gäller strukturförändringar så är det inget parti som i dag vill eller vågar lyfta frågan om sjukhusnedläggning.
Partierna vill ha fem sjukhus. Vår geografi kräver det. Men vad är ett sjukhus? Behöver innehållet se ut som i dag?
Mer än 80 procent av Norrbottens befolkning har i dag mindre än tio minuter till en vårdinrättning. Det gäller i huvudsak vårdcentraler i stora tätorter. Kan man motivera att det är mindre än 500-600 meter mellan vårdcentralerna? Som en jämförelse kan det nämnas att i Jämtland är motsvarande siffra cirka 72 procent.
Ska vi "ta hem" mer verksamhet från Umeå? Är verksamheten verkligen rätt organiserad? Hyrpersonalsystemet måste åtgärdas. En nota som kan minskas med 35 miljoner. Se över näringslivsstöd och kulturinsatser. Hårdprioritera sjukvården.
Vi skulle också kunna göra mycket åt läkemedelsnotan, vilket en del verksamhetschefer pekar på. Vi har i dag en nota på 768 miljoner kronor som skulle kunna sänkas med minst tio procent, vilket skulle frigöra närmare 70-100 miljoner kronor.
Vi skulle också kunna se över intäktssidan. Är det rimligt att den som har mycket höga inkomster och i dag dessutom ofta kostar på sig privata sjukvårdsförsäkringar ska ha samma högkostnadsskydd som "fattigpensionären"? Där finns uppenbarligen ett stort utrymme som rättvist skulle kunna utnyttjas med ett inkomstrelaterat högkostnadssystem.
Kommunerna har sagt upp behovet av rehabplatser, vilket motsvarar en intäktsminskning på uppemot 80 miljoner kronor. Ett minskat behov i den omfattningen måste definitivt resultera i minskade vårdplatser och minskade kostnader. Ifall behovet inte har upphört (?), bör man finna motsvarande nysatsningar i kommunsektorn.