Arbetsförmedlingen tvingas nu in i en snabb omstrukturering. Dels ska man klara de nya budgetkraven, dels finns en politisk vilja att släppa in fler privata aktörer på marknaden. Naturligtvis måste man också alltid se över en verksamhet som finansieras med skattemedel. Så ser vår vardag ut. Låt oss reflektera en kort stund över var AF idag är särskilt svår att ersätta. Vi representerar kommuner i Norrbotten, stora och små, glesa och mera tätbefolkade, och vi har en samlad erfarenhet av tidigare reformer som tryckts igenom utan någon större reflektion kring hur enskilda människor i gles- och landsbygd påverkas. Vi kan något om dessa frågor.
I Norrbotten hade vi i slutet av 2018 cirka 5 000 personer som kräver stora insatser för att komma ut på arbetsmarknaden, det vill säga ungefär dubbelt så många som de övriga arbetslösa. DÄR ligger våra AF-kontors stora engagemang! När man försöker flytta ”Arbetslösa i utsatt ställning” till handläggare på distans så har tidigare cirka 16 procent kunnat överföras. Efter en omorganisation kommer alltså fortfarande ett stort antal vara kvar. De privata utförarna brukar inte vara så intresserade av att etablera sig i små kommuner, exempelvis privata utbildningsanordnare eller apotek. Vi vet att dessa personer kommer att hamna på våra socialkontor istället.
Arbetsförmedlingens uppdrag är också att vara arbetsgivarnas stöd i rekryteringar. Kompetensbristen är företagens svåraste nöt att knäcka. Tillväxten bromsas redan idag av det faktum att det inte finns personal att anställa. Hur blir det för familjeföretaget som behöver säsongsanställda? Eller den lilla firman som behöver den riktigt specialiserade arbetskraften? Vem ska anvisa människor från övriga Sverige till arbetstillfällena i Norrbotten? Vad blir kvar av arbetsmarknadsåtgärder för att matcha behoven?
Norrbotten bidrar till landets välstånd. Om vi ska kunna fortsätta göra detta behövs arbetskraft. Arbetsförmedlingen är idag en mäklare av kompetens, det behovet försvinner inte och kan inte ersättas av någon annan. Tillväxten i Norrbotten och stora delar av övriga Sverige kommer att avstanna, utom för våra försörjningsstöd. Var det meningen, eller skulle vi kunna få lov att använda våra skattepengar till vård, skola och omsorg istället?