Vårdplatserna vid Norrbottens sjukhus har halverats sedan milleniumskiftet. En oroväckande minskning på kort tid. År 2000 fanns det 1 140 vårdplatser i Norrbottens län, år 2015 hade det sjunkit till 669. Situationen är egentligen ännu värre. De få vårdplatser som redovisas är ofta i praktiken stängda på grund av personalbrist. Dessutom planeras ytterligare neddragningar av vårdplatser inom kort. När de i stället borde bli betydligt fler.
Maria Stenberg, landstingsråd i Norrbotten, bagatelliserar problemet i medier genom att svepande referera till att sjukvården genomgått stora förändringar. Det är långt ifrån en godtagbar förklaring, snarare direkt missvisande.
Visst, mer avancerad operationsteknik med titthålskirurgi med mera har förkortat vårdtider och minskat behovet av vårdplatser. Det kan dock inte förklara att Sverige har lägst antal vårdplatser inom hela EU. För situationen är alarmerande i hela landet, inte enbart i Norrbotten. Lika avancerad vård finns även i många länder, exempelvis Tyskland med betydligt fler vårdplatser per capita.
Bristen på vårdplatser är ett mycket allvarligt problem för patientsäkerheten. Till de negativa konsekvenserna hör ökad risk för vårdskador, även flera dödsfall har rapporterats i medierna, överbelastade akutmottagningar, för tidiga utskrivningar och utsliten personal. Planerade operationer ställs in då vårdplatsen är upptagen. Patienter blir inte färdigbehandlade, utan måste återinläggas efter kort tid.
Det drabbar inte bara de äldre och multisjuka, utan alla invånare som antingen är i behov av sjukvård eller har sjuka anhöriga att vårda och ta hand om. De ständiga hårda prioriteringarna leder till etisk stress för personal och skapar en ond cirkel med ytterligare personalflykt.
Effektivitetsutredningen har som mål pekat ut en beläggningsgrad på 85–90 procent på sjukhusen. Det ska ge det bästa flödet i vården vid dagens korta och effektiva vårdtider. För att nå dit förutsätts att hela vårdkedjan ses över med rätt kompetens och rätt antal vårdplatser på olika vårdnivåer.
Sedan år 2000 har befolkningen i Norrbotten blivit äldre, och med fler äldre multisjuka, vilket ställer krav på bättre omhändertagande bland dem som vårdar patienterna utanför sjukhusen. Dessutom inträffar fler akuta händelser som kräver åtminstone kortare inläggningar – då behövs tillgängliga vårdplatser.
Primärvården ansvarar för den polikliniska vården utanför sjukhusen. Sedan 2000 har antalet distriktsläkare i Norrbotten minskat drastiskt. Många tjänster upprätthålls av vikarier som ofta är väldigt kompetenta, men deras kunskapsnivå är ojämn, och osäkerheten leder till att fler patienter åker in till sjukhusen.
Många multisjuka äldre vårdas på kommunala boenden – eller i hemsjukvården. Sannolikt har vårdplatserna även inom kommunerna blivit färre. Det ställer extra höga krav på hemsjukvården. Samverkanssvårigheter med hemsjukvården leder till ytterligare behov av sjukhuskontakter och svårigheter att ”skriva hem” färdigbehandlade patienter från sjukhusen.
Norrbottens sjukvård har stora problem som kräver åtgärder. Dessa åtgärder kan inte utföras om det saknas ett förtroendefullt samarbete mellan ledningsnivåerna och medarbetarna i vården. För vårt gemensamma mål är ju att kunna ge människor den vård de behöver och har rätt till. Att rätta till bristen på vårdplatser och inom primärvården måste tas på största allvar och prioriteras högt.