Debatt: Bristerna inom psykiatrin kostar liv

Tidigare i år försökte Ella, 25, avsluta sitt eget liv. Hon hade valt att stanna frivilligt på en psykiatrisk avdelning. I ett samtal med en överläkare fick Ella självmordstips. Tre dagar senare försökte Ella begå självmord, enligt instruktionerna. Varför togs inte Ellas lidande på allvar? Går det att lita på vården som den ser ut idag? 
Att en läkare, en person vars uppgift är att bevara liv, gav instruktioner till en självmordsbenägen patient, på hur hon kunde ta sitt eget liv, är helt ofattbart. När en talar med en självmordsbenägen person måste varje ord vägas med största omsorg. Vad kan detta leda till? Är detta triggande? Vilket syfte fyller det jag säger? Dessa frågor borde ständigt ligga i framkant vid varje interaktion med en patient i en sådan kritisk situation. Att ge en patient instruktioner om hur hen kan ta sitt liv är inte bara oprofessionellt utan fullständigt livsfarligt. Vårdgivarna måste få förutsättningar att orka och kunna prestera i dessa situationer. 
Men problemet är inte vårdgivarna. De arbetar i ett system uppbyggt för att misslyckas.Det är vårdsystemet som sviker. Stressiga arbetsförhållanden, överbelastad personal och långa väntetider präglar psykiatrin i stora delar av landet. 
Enligt Folkhälsomyndigheten tog 1328 människor sitt liv i Sverige 2023. Målet är att denna siffra ska vara noll, för varje förlorat liv är ett för mycket. De som söker vård, eller tvingas in på psykiatrisk vård, befinner sig vid ett avgörande vägskäl i sitt liv. I detta ömtåliga läge är ett respektfullt och noggrant bemötande av yttersta vikt. När vårdpersonal istället förminskar lidandet och hanterar situationen vårdslöst, riskeras inte bara en patients liv, utan även de anhörigas förtroende för vården.
Självmord är en handling som går emot människans mest grundläggande instinkt: att överleva. När en person söker hjälp för att överleva trots en inre kamp, är det en vädjan om att bli sedd, hörd och räddad. Att då bemöta någon med likgiltighet eller, ännu värre, ge dem råd om hur de kan avsluta sitt liv, är som att ge en anorektiker dietråd eller en drogberoende droger. Det är direkt farligt och måste förhindras.
Varje år släcks tusentals liv av självmord, men det är betydligt fler än 1 328 som drabbas. Familjer, släktingar och vänner tvingas leva vidare med smärtan och förlusten, ett tomrum som aldrig riktigt fylls. Att en bristfällig vård skulle orsaka dessa förluster är inget annat än en tragedi. När en person går in i vården ska både patienten och de anhöriga känna sig trygga med att den vård de får är tillräcklig. De ska kunna lita på att vården kan ge deras älskade det stöd de behöver för att kämpa vidare.
Vi är alltför efterkloka i vårdsektorn, släcker bränder istället för att förebygga dem. När det gäller psykisk ohälsa kan en persons tillstånd snabbt förvärras och i de mest akuta fallen kan varje dag vara skillnaden mellan liv och död. På grund av att vi låter sjukdomsförloppet gå så långt, blir personen mindre och mindre mottaglig för hjälp, sjukdomen drar ner personen i ett mörker som den inte vill ta sig ur. 
Det är dags att vi ser verkligheten i ögonen och agerar. Vi behöver ett mer förebyggande arbetssätt inom vården, där vi inte låter människor falla genom sprickorna. Vården ska vara en plats där liv räddas, inte där de tyst slocknar.