Sista butiken pÄ orten har en avgörande betydelse för hela det lokala samhÀllets utveckling och existens. Möjligheterna att fÄ driftstöd och investeringsbidrag för kommersiell service Àr idag kopplade till ett och samma organisationsnummer. Det gör att butiker i glesbygd som Àgs av landets konsumentföreningar inte har samma möjligheter att fÄ stöd inför kommande investeringar som privata handlare, dÀr varje butik har ett organisationsnummer. Landsbygdsminister Peter Kullgren mÄste nu se över regelverket som snedvrider konkurrensen pÄ landsbygden.
Konkurrens ska ske pÄ lika villkor, det Àr en grundförutsÀttning i en sund marknadsekonomi. Detta gÀller dock inte möjligheterna att driva dagligvaruhandel i glesbygd. Under en lÄng tid har butiker som Àgs av konsumentföreningar, dÀr alla butiker samlas under ett och samma organisationsnummer, missgynnats.
Dagens regelverk för investeringsbidrag medger ett maximalt stöd om cirka tvÄ miljoner kronor per organisationsnummer. Det innebÀr att en privatÀgd butik kan fÄ hela den summan för investeringar för att till exempel uppdatera kyl- och frysanlÀggningar för att klara de kommande lagkraven som trÀder i kraft Är 2030. TvÄ miljoner kronor kan lÄta mycket men man slÄr snabbt i taket vid byte av kylar och frysar och andra investeringar för bara en butik.
JÀmför privathandlaren situation med till exempel Coop VÀrmland. Föreningen i VÀrmland har sex butiker som omfattas av kriterier för att fÄ stöd: Coop Högboda, Skillingmark, SysslebÀck, Lysvik, Sunnemo och Stöllet. Dessa sex butiker ska med andra ord dela pÄ det maximala investeringsbidraget. Hade butikerna istÀllet Àgts av enskilda handlare hade de sammantaget kunna fÄ ut sex gÄnger sÄ mycket i bidrag. Ett annat exempel Àr Coop Norrbotten dÀr butikerna i JukkasjÀrvi, Svappavaara, Vittangi, Harads och Vuollerim missgynnas pÄ samma sÀtt.
I den situation som rÄder inom dagligvaruhandeln idag, med ett starkt fokus pÄ pris och sÀnkta marginaler, fÄr det hÀr missförhÄllandet en avgörande betydelse. Stödet kan vara skillnaden mellan att kunna driva butiken vidare eller att tvingas stÀnga ner. Det senare blir ett drÄpslag mot bygden. Det handlar inte bara om att vÄra medlemmar och kunder fÄr lÀngre att Äka nÀr de ska handla, det innebÀr ocksÄ att mÄnga andra servicefunktioner försvinner. Butikerna i glesbygd Àr som regel ombud för apoteksvaror, paketutlÀmning och Systembolaget. Viktig service som försvinner.
Ett annat perspektiv, som sedan lÄng tid tillbaka Àr angelÀget för hela Coop i Sverige, Àr hÄllbarhet. StÀnger den sista butiken pÄ orten mÄste medlemmar och andra kunder ta sig en betydligt lÀngre vÀg för att handla. Ofta sker detta med bil och det Àr som regel den sista strÀckan, mellan hemmet och butiken, som Àr den transport som ger störst miljöbelastning i förhÄllande till mÀngden gods.
Butiken Àr ocksÄ en viktig signal om framtidstro. Eller kanske ska man vÀnda pÄ det, avsaknaden av en butik signalerar brist pÄ framtidstro. Vem vill flytta till ett samhÀlle dÀr inte ens den mest grundlÀggande servicen finns? Ska vi ha en levande landsbygd sÄ Àr dagligvarubutikernas överlevnad ett av de viktigaste fundamenten.
Vi som konsumentföreningar har som uppgift att skapa nytta för vÄra 3,9 miljoner medlemmar och Àgare. Vad Àr dÄ den yttersta formen av medlemsnytta? Jo, att det finns en butik att gÄ och handla i, som erbjuder bra varor till bra priser och som gör det enklare att handla mer hÄllbart. Det gÀller oavsett var i landet man bor, i storstadsregion eller i Stöllet eller Svappavaara. DÀrför behöver vi nu en förÀndring av regelsystemet sÄ att vÄra Coop-butiker fÄr samma förutsÀttningar som de privatÀgda butikerna.