Dags att vÀlja ny vÀg i Pajala och lÀmna byatÀnkandet

Gruvbrytningen ger Àven möjlighet att bryta en mÄngÄrig trend av utflyttning, skriver Per Johansson.

Gruvbrytningen ger Àven möjlighet att bryta en mÄngÄrig trend av utflyttning, skriver Per Johansson.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT

Debatt2021-03-09 19:30
Det hĂ€r Ă€r en debattartikel. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Begriper vi i Pajala kommun att vi nu har vĂ€rldens möjlighet tack vare den framgĂ„ngsrika gruvverksamheten i Kaunisvaara att bryta inte bara jĂ€rnmalm utan ocksĂ„ Ă„rtionden av utflyttning av avveckling. Nu om nĂ„gonsin mĂ„ste gammalt groll frĂ„n kommunsammanslagningsdebatten pĂ„ 60-talet, missunnsamhet och byatĂ€nkande fĂ„ ett slut i pajalapolitiken. För att vi alla alls ska ha ett bra liv hĂ€r, oavsett var vi bor i kommunen, mĂ„ste en satsning till pĂ„ framförallt centralorten Pajala. Det behövs ett attraktivt nav i en kommun, dĂ€r det finns tillgĂ„ng till bra skolor, sjukvĂ„rd, ett brett utbud av kommersiell service och underlag för olika typer av företag, fritidsanlĂ€ggningar som badhus och ridhus och givetvis bostĂ€der. Men jag ser ingen plan för det, utan istĂ€llet en stĂ€ndig, smĂ„aktig, diskussion om att alla fyra ”gamla” kommuner ska ha precis lika mycket av skolor, badhus, sjukvĂ„rd med mera, som det finns i centralorten. I en kommun med under 6000 invĂ„nare, dessutom med en Ă„ldrande befolkning utspridd i mĂ„nga smĂ„ byar pĂ„ en stor yta, Ă€r det förstĂ„s en omöjlig ekvation.

Vi har likt mÄnga andra landsbygdskommuner svÄrt att fÄ utbildat folk att bosÀtta sig hÀr. Det mÀrks t ex i skolan med stor andel obehöriga lÀrare och det mÀrks i sjukvÄrden med stor brist pÄ lÀkare och tandlÀkare osv. För att lyckas locka dessa hit mÄste det finnas en stark centralort dÀr det finns service av alla de slag. Och inte minst ska vi göra allt för att vÄra egna ungdomar i kommunen har nÄgot att komma tillbaka till efter utbildningar och jobb pÄ andra hÄll. Misslyckas vi med att hitta kunnigt folk sÄ riskerar vi att förlora skolor och sjukvÄrd helt och dÄ finns den servicen plötsligt 15 mil bort.

Debatten om skolor och badhus i Pajala har varit uppslitande. De politiker har fÄtt utstÄ spott och spe som gjort allt för att hitta lösningar nÀr befolkning minskar och kostnader ökar. Men de Àr givetvis inte skyldiga för det som den snabba samhÀllsomvandlingen och urbaniseringen stÀllt till med och som Àr nationella och internationella trender.

Nej, nu slutar vi med att kura ihop sig  i var sin sandlĂ„da till kommundel, jobbar pĂ„ att inte avundsjukt blicka det pĂ„ att dom i Pajala kan tĂ€nkas ha det bĂ€ttre, upphör med att hĂ€mnas i vredesmod genom att sĂ€tta barnen i privatskolor och grannkommunskolor. Och ett av det mest viktiga; barnen ska inte indoktrineras i detta vi-och-dom-tĂ€nk. Vi mĂ„ste istĂ€llet göra allt för lĂ€ra barnen kĂ€nna andra barn i hela kommunen och Ă€ven utanför, t o m över den svensk-finska grĂ€nsen, och se allt vad man tillsammans kan göra hĂ€r. Och det hĂ€r gĂ€ller ocksĂ„ centralortens folk. De fantastiska kulturella arrangemang som ordnas i Korpilombolo eller det som erbjuds av vintersport i SattajĂ€rvi, turist och restaurangverksamheten i TĂ€rendö och Kangos borde vara sjĂ€lvklara att ta del av för de som bor i Pajala ocksĂ„. Det Ă€r inte lĂ€ngre frĂ„n Pajala till Junosuando Ă€n vad det Ă€r i motsatt riktning. Vi mĂ„ste alla bygga upp vi-andan.

Att satsa pĂ„ en attraktiv centralort Ă€r inte att ta ifrĂ„n nĂ„gon nĂ„got. TvĂ€rtom. FĂ„r vi en inflyttning till Pajala sĂ„ blir det inflyttning till byarna ocksĂ„. Blir det inflyttning sĂ„ ökar ocksĂ„ skatteintĂ€kterna, vilket i sin tur ger möjlighet att satsa pĂ„ byarna ocksĂ„. 

Jag bor sjĂ€lv i SattajĂ€rvi, inte i centralorten. Vi har visserligen mĂ„nga barn i byn, men jag tĂ€nker att det inte Ă€r sjĂ€lvklart att det ska finnas en skola ens i vĂ„r by sĂ„ hĂ€r nĂ€ra centralorten om det Ă€r ekonomiskt en belastning för kommunen eller om de behöriga lĂ€rarna inte rĂ€cker till. 20 minuter i en varm buss sabbar ingens barndom eller trygghet, barn behöver möta andra perspektiv och barn gillar kompisar. 

Jag har talat med mĂ„nga företagare i kommunen som berĂ€ttar alla om den optimism och vilja till egna insatser som den Ă„terupptagna driften av Kaunisvaaragruvan har fört med sig.  Men de talar ocksĂ„ alla om vikten av en politisk samsyn och att man lĂ€gger fokus pĂ„ utveckling och expansion, inte tillbakablickande och gamla byafejder. 

Vi har vÀrldens chans just nu. Vi ska diskutera annat Àn att öppna skolor i byar med knappt nÄgra barn lÀngre. Jag hoppas vi Àr vuxna nog att göra det.