Begriper vi i Pajala kommun att vi nu har vĂ€rldens möjlighet tack vare den framgĂ„ngsrika gruvverksamheten i Kaunisvaara att bryta inte bara jĂ€rnmalm utan ocksĂ„ Ă„rtionden av utflyttning av avveckling. Nu om nĂ„gonsin mĂ„ste gammalt groll frĂ„n kommunsammanslagningsdebatten pĂ„ 60-talet, missunnsamhet och byatĂ€nkande fĂ„ ett slut i pajalapolitiken. För att vi alla alls ska ha ett bra liv hĂ€r, oavsett var vi bor i kommunen, mĂ„ste en satsning till pĂ„ framförallt centralorten Pajala. Det behövs ett attraktivt nav i en kommun, dĂ€r det finns tillgĂ„ng till bra skolor, sjukvĂ„rd, ett brett utbud av kommersiell service och underlag för olika typer av företag, fritidsanlĂ€ggningar som badhus och ridhus och givetvis bostĂ€der. Men jag ser ingen plan för det, utan istĂ€llet en stĂ€ndig, smĂ„aktig, diskussion om att alla fyra âgamlaâ kommuner ska ha precis lika mycket av skolor, badhus, sjukvĂ„rd med mera, som det finns i centralorten. I en kommun med under 6000 invĂ„nare, dessutom med en Ă„ldrande befolkning utspridd i mĂ„nga smĂ„ byar pĂ„ en stor yta, Ă€r det förstĂ„s en omöjlig ekvation.
Vi har likt mÄnga andra landsbygdskommuner svÄrt att fÄ utbildat folk att bosÀtta sig hÀr. Det mÀrks t ex i skolan med stor andel obehöriga lÀrare och det mÀrks i sjukvÄrden med stor brist pÄ lÀkare och tandlÀkare osv. För att lyckas locka dessa hit mÄste det finnas en stark centralort dÀr det finns service av alla de slag. Och inte minst ska vi göra allt för att vÄra egna ungdomar i kommunen har nÄgot att komma tillbaka till efter utbildningar och jobb pÄ andra hÄll. Misslyckas vi med att hitta kunnigt folk sÄ riskerar vi att förlora skolor och sjukvÄrd helt och dÄ finns den servicen plötsligt 15 mil bort.
Debatten om skolor och badhus i Pajala har varit uppslitande. De politiker har fÄtt utstÄ spott och spe som gjort allt för att hitta lösningar nÀr befolkning minskar och kostnader ökar. Men de Àr givetvis inte skyldiga för det som den snabba samhÀllsomvandlingen och urbaniseringen stÀllt till med och som Àr nationella och internationella trender.
Nej, nu slutar vi med att kura ihop sig i var sin sandlÄda till kommundel, jobbar pÄ att inte avundsjukt blicka det pÄ att dom i Pajala kan tÀnkas ha det bÀttre, upphör med att hÀmnas i vredesmod genom att sÀtta barnen i privatskolor och grannkommunskolor. Och ett av det mest viktiga; barnen ska inte indoktrineras i detta vi-och-dom-tÀnk. Vi mÄste istÀllet göra allt för lÀra barnen kÀnna andra barn i hela kommunen och Àven utanför, t o m över den svensk-finska grÀnsen, och se allt vad man tillsammans kan göra hÀr. Och det hÀr gÀller ocksÄ centralortens folk. De fantastiska kulturella arrangemang som ordnas i Korpilombolo eller det som erbjuds av vintersport i SattajÀrvi, turist och restaurangverksamheten i TÀrendö och Kangos borde vara sjÀlvklara att ta del av för de som bor i Pajala ocksÄ. Det Àr inte lÀngre frÄn Pajala till Junosuando Àn vad det Àr i motsatt riktning. Vi mÄste alla bygga upp vi-andan.
Att satsa pÄ en attraktiv centralort Àr inte att ta ifrÄn nÄgon nÄgot. TvÀrtom. FÄr vi en inflyttning till Pajala sÄ blir det inflyttning till byarna ocksÄ. Blir det inflyttning sÄ ökar ocksÄ skatteintÀkterna, vilket i sin tur ger möjlighet att satsa pÄ byarna ocksÄ.
Jag bor sjÀlv i SattajÀrvi, inte i centralorten. Vi har visserligen mÄnga barn i byn, men jag tÀnker att det inte Àr sjÀlvklart att det ska finnas en skola ens i vÄr by sÄ hÀr nÀra centralorten om det Àr ekonomiskt en belastning för kommunen eller om de behöriga lÀrarna inte rÀcker till. 20 minuter i en varm buss sabbar ingens barndom eller trygghet, barn behöver möta andra perspektiv och barn gillar kompisar.
Jag har talat med mÄnga företagare i kommunen som berÀttar alla om den optimism och vilja till egna insatser som den Äterupptagna driften av Kaunisvaaragruvan har fört med sig. Men de talar ocksÄ alla om vikten av en politisk samsyn och att man lÀgger fokus pÄ utveckling och expansion, inte tillbakablickande och gamla byafejder.
Vi har vÀrldens chans just nu. Vi ska diskutera annat Àn att öppna skolor i byar med knappt nÄgra barn lÀngre. Jag hoppas vi Àr vuxna nog att göra det.