Debatt: Dags för Sverige att erkänna renskötselns klimatnytta

Vi är mitt i en biodiversitetskris, det är inte någon nyhet för någon. Sveriges nuvarande klimatpolitik är dock otillräcklig för att vända utvecklingen. Trots nationella klimat- och miljömål och internationella åtaganden, som Kunming-Montreal-ramverket (Naturavtalet), har Sverige fortfarande inte en uppdaterad handlingsplan för skydd av biologisk mångfald. OECD har granskat Sveriges miljöpolitik och visat att nuvarande politik tar utvecklingen i helt fel riktning.

OECD pekar på att urfolket samerna, vars traditionella markanvändning bidrar till både klimat- och miljömål, inte har tillräckligt inflytande över beslut som påverkar dem. Sveriges lagstiftning om konsultation garanterar inte meningsfullt deltagande eller rätten till fritt, informerat samtycke, FPIC. OECD påpekar att Sverige måste säkerställa att samerna får delta effektivt i beslutsprocesser som berör deras mark och traditionella levnadssätt. Det skulle inte bara stärka samernas rättigheter utan skulle också leda till mer hållbar förvaltning av Sveriges natur.

En central fråga är renskötselns roll i klimatanpassningen. Renskötsel bidrar till att hålla landskapet öppet. Renar betar och förhindrar igenväxning av fjäll- och skogslandskap. Det gynnar den biologiska mångfalden genom att det skapas livsmiljöer för arter som behöver öppna marker. Öppna landskap reflekterar också mer solljus jämfört med områden med växtlighet, vilket kan minska lokal uppvärmning. Genom att motverka förbuskning bevarar renskötseln naturliga betesmarker som lagrar kol och bidrar till klimatreglering. Risken för skogsbränder minskas också genom att vegetationen hålls nere.

Att renskötsel bidrar till biologisk mångfald och ekosystemtjänster har visats i forskning och erkänts i internationella rapporter. IPBES-rapporten från 2019 fastslår att den biologiska mångfalden inom urfolks traditionella områden inte minskar i samma snabba takt som inom andra områden i världen. Detta visar klimatnyttan i urfolks traditionella näringar och att det finns lärdomar för omgivande samhälle. En slutsats bör därför vara att stöd till samisk naturbetesbaserad renskötsel ska klassas som en biodiversitetfrämjande åtgärd och en klimatåtgärd. 

Trots goda exempel på fördelarna av inkludering av samisk kunskap och expertis i utformandet av åtgärder och framtida förvaltning, väljer regeringen att styvnackat bortse från detta. Klimatförändringarna och konkurrensen om mark tillåts hota renskötselns framtid och samiska representanter hålls utanför och kan inte bidra i diskussioner om vare sig markanvändning, klimatåtgärder eller restaurering och skydd av biologisk mångfald. Ett slöseri i en tid då goda råd är dyra och tiden är knapp att bekämpa klimatförändringar och undvika katastrofala konsekvenser på samhället. 

Det är dags att Sverige tar krisen för biologisk mångfald på det allvar frågan förtjänar. Det krävs en uppdaterad nationell strategi för bevarande av biologisk mångfald, med tydliga etappmål, ökat samiskt inflytande och en starkare lagstiftning som säkrar samiska markrättigheter.

En åtgärd i rätt riktning vore en fond för renskötselns klimatanpassning som ska stödja åtgärder som skyddar betesmarkers biodiversitet och stärker ekosystemens motståndskraft. Det är dags att Sverige erkänner renskötselns klimatnytta genom skrivningar i miljömålen och vidtar åtgärder som säkerställer skydd för traditionell samisk markanvändning.