Debatt: Den gröna omställningen är större än Northvolt

Beskedet om Northvolts konkurs har skakat Sverige. När 5000 arbetare, varav 3000 i Skellefteå, nu riskerar stå utan jobb innebär det en personlig tragedi för många familjer och ett hårt slag mot en kommun som satsat framtidstro och resurser på batterijätten. Även småföretag och underleverantörer drabbas hårt när flaggskeppet går på grund. Det är djupt beklagligt, och åtgärder måste vidtas för att hjälpa dem som tagit stora personliga och finansiella risker för att ro projektet i hamn. 

Men Northvolts misslyckande innebär – i motsats till vad olyckskorparna i söder nu kommer att kraxa – inte en kapsejsning för den gröna omställningen. Det är snarare ett misslyckande för en riskfylld affärsmodell och bristande politiskt ledarskap. 

För den gröna omställningen är större än Northvolt. Det är en existentiell nödvändighet. Ytterst handlar det om att skapa tillväxt och välstånd inom våra planetära gränser. En produktion som samtidigt undergräver förutsättningarna för liv på jorden är varken hållbar eller långsiktigt lönsam. Det är också nödvändigt för att säkra Sveriges och Europas konkurrenskraft gentemot USA och Kina. 

Den gröna omställningen sker här och nu, och den kommer att fortsätta ske. Frågan är bara om det är europeiska eller kinesiska företag som kommer att leda den. För det föreligger nu en verklig risk att Northvolts fabriker tas över av kinesiska investerare. Om det sker tappar Europa ytterligare mark i konkurrensen om framtidens teknologier. 

Som energi- och näringsminister Ebba Busch själv har konstaterat vore det ett hot mot Europas självständighet om omställningen innebär att vi lägger vårt öde i Kinas händer. Ministern har rätt i sin analys, men ord utan handling väger lätt. Regeringen kan inte bara sitta och titta på när ett strategiskt viktigt projekt går i konkurs. Vi behöver ett aktivt ledarskap som säkerställer att Northvolts tillgångar kan tas över av en seriös aktör, och inte hamnar i kinesiska händer. 

Men ansvaret sträcker sig längre än så. För tillgången till ren och billig el, kompetens och råvaror gör visserligen norra Sverige till en ideal plats för framtidens industrier. Men politiska beslut måste säkerställa att infrastruktur, bostäder, utbildning och arbetsmarknadsinsatser finns på plats för att stödja omställningen. 

Regeringen måste se till att de satsningar som nu pågår i Norrbotten - som Stegras gröna ståltillverkning, Hybrits fossilfria järnsvamp, och Talgas grafitanoder – har tillgång till den el och vätgasinfrastruktur som krävs. 

Vad Northvolts konkurs visar är att vi behöver bättre strukturer för att hantera stora industriprojekt. Vi måste dra lärdom av vad som gick fel och göra bättre nästa gång. 

Vi måste kräva transparens i framtida projekt och säkerställa att offentliga medel inte används för privat vinning utan för långsiktig industriell utveckling. Samtidigt måste vi stå emot de krafter som vill använda Northvolts fall som ursäkt för att bromsa klimatomställningen. 

Antingen ger vi upp vår industriella självständighet och överlämnar framtiden till Kina, eller så lär vi oss av Northvolts misstag och bygger en starkare, mer hållbar och mer transparent modell för grön industrialisering i norra Sverige. 

Det senare är inte bara bättre för klimatet – det är avgörande för Sveriges och hela Europas framtid.