Det är hög tid att prata om gruvornas framtid

Järntriangeln. Karta över undersökningstillstånd för metaller och industrimineraler.  Mycket talar för att LKAB:s framtid finns i dagbrott inom järntriangeln Gällivare-Kiruna-Pajala. Indikationer finns också norrut mot Karesuando – dock i väglöst land.

Järntriangeln. Karta över undersökningstillstånd för metaller och industrimineraler. Mycket talar för att LKAB:s framtid finns i dagbrott inom järntriangeln Gällivare-Kiruna-Pajala. Indikationer finns också norrut mot Karesuando – dock i väglöst land.

Foto: Fotograf saknas!

Debatt2016-02-26 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är hög tid att våga diskutera framtiden för järnmalmsgruvorna i Norrbotten – innan det är för sent. Framför allt måste regeringen i god tid börja utforma en ny mineralstrategi med intensifierad prospektering och anpassad infrastruktur för nya dagbrottsgruvor i järntriangeln Malmberget-Kiruna-Pajala. Underjordsgruvornas tid är troligen utmätt.

Problemet är inte bara extremt låga malmpriser. Bergtrycket på de nya huvudnivåerna i Kirunavaara och Malmberget har visat sig högre än väntat och kräver allt större investeringar i bergförstärkning – kostnader som kan bli övermäktiga i konkurrens med världens stora dagbrott. Oväntade ras sker i orter och schakt. Obekräftade uppgifter talar om att man hittills bara nått halva planerade produktionen exempelvis i Kirunavaara.

LKAB tog beslutet om nya huvudnivåer och stadsflytt med höga malmpriser och till synes omättlig efterfrågan från Kina som kalkylunderlag. Nu måste frågan ställas om projekten kan slutföras. Kiruna kommun börjar ställa frågor. Ytterligare nya huvudnivåer blir allt mer osannolika. Storskalig underjordsbrytning är inte möjlig i nerskalade orter och schakt som måste anpassas till högt bergtryck.

Men det behöver inte betyda slutet för LKAB. I nordöstra Norrbotten finns stora kända fyndigheter och mängder av intressanta uppslag som inte ännu undersökts. De kan brytas i dagbrott till betydligt lägre kostnad än under jord.

Förmodligen insåg förre VD:n Lars-Erik Aaro möjligheterna när han drev igenom start av dagbrotten Mertainen, Leveäniemi och Gruvberget i Svappavaara.

Och det är här som Northlandgruvorna Tapuli, Sahavaara och Pellivuoma kommer in. I Tapuli finns en säkrad malmreserv på 100 miljoner ton i ett färdigt dagbrott intill en högmodert anrikningsverk. Sahavaara, som innehåller ännu mer malm, kan öppnas snabbt och den andra anrikningslinjen bara väntar på att färdigställas. Det som behövs är en järnväg till Svappavaara.

Låt oss hoppas att det allra värsta inte inträffar – ett omfattande ras under jord där människor omkommer. Det skulle innebära totalstopp i rasgruvan och en högljudd opinion som krävde totalstopp även i den andra gruvan. Människoliv får inte riskeras. Dramatiska underjordsolyckor brukar flyga på vingar genom världens alla medier.

Regeringens närmast nyliberala attityd måste brytas. Man måste 1) bidra till ”övervintringen” i Kaunisvaara, 2) uppmuntra till intensifierad prospektering, 3) börja utreda ny infrastruktur för ett malmfält bestående av dagbrott i järntriangeln Gällivare-Kiruna-Pajala.

Mikael Damberg kan inte bara svära sig fri från ansvar. Inte heller landsbygdsminister Sven-Erik Bucht kan i längden huka bakom Damberg.