Stödet för den skolpolitik som sedan startskottet av Framtidens skola har bedrivits av Socialdemokrater och Moderater i Luleå kommun är i det närmaste obefintligt. Detta har länge varit uppenbart för alla och envar och om någon mot förmodan ändå tvivlat på detta gav resultatet i folkomröstningen ett tydligt besked då endast 2,8% av de röstberättigade i kommunen röstade på kommunledningens alternativ 2. Framtidens skola var ingen bra idé, åtgärderna löser inte de påstådda problemen, underlagen innehåller felaktigheter och de totala konsekvenserna för barnen och för samhället beskrivs dåligt eller inte alls.
Det finns dock en som fortfarande verkar tro på konceptet Framtidens skola och det är ledarskribenten Olov Abrahamsson, som i sin ledare (28 november 2020) väljer att likna oss engagerade medborgare med ”läktarproffset i Delfinen” som tycker sig veta mer än hela tränarstaben i alla lägen. För vad kan väl vi vanliga medborgare veta?? Vad har vi för rätt att tycka?? Nej, Abrahamsson verkar anse att folket ska tiga och foga sig i vad överheten på förvaltningen och i den politiska ledningen beslutar.
Det må finnas kompetenta tjänstemän på förvaltningen, det har ingen betvivlat, men det finns faktiskt också en hel del kompetens inom allehanda områden även bland folket utanför förvaltningens väggar och vi ser resultatet av de förändringar som sker. Till skillnad från Abrahamsson så sitter vi inte på läktaren, vi har förstahandsinformation om konsekvenserna när skolor och förskolor i närområdet avvecklas och vi ser hur kalkylerna i de kommunala prestigeprojekten spricker. Vi ser hur barnen på landsbygden får tillbringa många timmar i transport till skola och förskola varje vecka och vi ser hur det påverkar barnen och familjerna. Vi ser hur de riggade kalkylerna i Framtidens skola spricker, en efter en, till exempel blev investeringen då Kläppenskolan i Sunderbyn byggdes om till förskola mer än dubbelt så dyr (jämfört med ursprungliga kalkylen i Framtidens skola utredningen 2016) och dessutom används nu endast två av nya storförskolans sex avdelningar.
Nej, nu är det dags för Abrahamsson att kliva ned från sina höga hästar och se sanningen i vitögat. Det går inte bra, det finns inget stöd för den skolpolitik som förs och ett ordentligt omtag måste ske, hellre förr än senare. För att använda Abrahamssons egen retorik, kan det månne vara dags att byta ut både tränaren, lagledaren och materialförvaltaren i de styrandes lag?