Debatt: Fastighetsunderhåll är inte valfritt

Socialdemokraterna har styrt Luleå kommun i mer än 50 år. Ett halvt sekel av makt – och därmed ett halvt sekel av ansvar. Men vad har det gett? En växande underhållsskuld på miljarder kronor, förfallna skolor, äldreboenden och kommunala byggnader som knappt håller ihop.

Gång på gång har man skurit i underhållsbudgeten för kommunens fastigheter. Det handlar om osynliga men avgörande åtgärder – som att laga tak, fixa ventilation eller måla fasader. När detta prioriteras bort leder det till förfall, slöseri med skattemedel och i värsta fall, att byggnader måste rivas i förtid. I stället har man satsat på det som syns – för att hålla väljarna nöjda här och nu.

Men vad kostar det långsiktigt? Sparar vi verkligen pengar på att ignorera underhållet, eller ökar det kostnaderna i framtiden? Hade vi kanske haft mer resurser över till skola, vård och omsorg om man hade tagit ansvar och haft modet att fatta tuffa beslut tidigare?

Konsekvenserna av ett långvarigt maktinnehav – där struktur och kultur aldrig förändrats – är allvarliga. Det saknas hållbara planer för fastighetsunderhåll. Nu står vi inför en verklighet där kommunens underhållsskuld för skolor, äldreboenden, vägar och andra fastigheter uppgår till miljardbelopp – och den växer.

Styret (S, V och MP) har ställt sig tveksamma till Centerpartiets förslag att bolagisera fastighetsbeståndet, med motiveringen att man inte har råd att betala marknadshyror. Men vad säger det? Marknadshyror är i praktiken en kostnad som speglar vad det faktiskt kostar att förvalta en fastighet på ett hållbart sätt. Genom ett kommunalt fastighetsbolag kan man med aktiebolagslagen som grund säkerställa att uteblivet underhåll inte används som ett dolt lån av framtida generationer. Hyrorna måste täcka både drift och underhåll, oavsett hyresgäst. Samtidigt kan man hålla avkastningskraven låga och vinsten går tillbaka till kommunen – till invånarna.

I decennier har man systematiskt underlåtit att ta ut den hyra som krävs för att säkra skolors och äldreboendens skick.

Styret (S, V och MP) fortsätter på samma spår. Man underfinansierar, skjuter problemen framför sig och gömmer undan notan tills efter valet. Som om kommunens underhållsfond vore en reservkassa för kampanjlöften.

Luleå behöver politiker som vågar säga sanningen. Som vågar ta ansvar. Även när det är jobbigt. Så låt oss börja här – med att sluta låtsas att underhåll är valfritt.