Debatt: Forskningen är inte fri – LTU styrs från Rosenbad

På onsdagen den 21 maj debatterades regeringens forskningsproposition i riksdagen och frågan om akademisk frihet står högt på agendan. Efter att Trump återtagit makten i Vita huset har svenska politiker från alla partier höjt rösten till försvar för den fria forskningen. Men retoriken klingar ihåligt när det ställs mot den politik som faktiskt bedrivs här hemma. För samtidigt som akademisk frihet lovordas i debatten detaljstyr regeringen forskningsmedel och Socialdemokraterna tillsammans med Sverigedemokraterna blockerar avgörande frihetsreformer.

Det största hotet mot akademisk frihet i Sverige handlar varken om "cancelkultur" eller att högskoleledningarna styr sina anställda. Det verkliga hotet kommer från politikerna själva. När EU mäter den akademiska friheten i förhållande till staten hamnar Sverige på plats 21 av 35. Det är mycket allvarligt och beror på att de svenska lärosätena i de allra flesta fall är förvaltningsmyndigheter som lyder under staten. I kombination med att vi styr forskningsmedlen i mycket hög utsträckning skapas ett system där regeringen kan stoppa obekväm forskning eller styra lärosätenas inriktning efter egna intressen.

För att stärka den akademiska friheten måste avståndet mellan svenska lärosäten och politiken öka. Några kan anta stiftelseform som Högskolan i Jönköping, eller handelsbolag, eller en annan form som bäst passar det enskilda lärosätet. Det skulle inte bara skapa ett nödvändigt avstånd till statsmakten, utan också ge universiteten ökad handlingsfrihet att profilera sig strategiskt och långsiktigt. Men det har Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna gått samman för att stoppa. Det är mycket olyckligt, men inte oväntat. Partierna delar nämligen samma ryggradsreflex om att statlig kontroll alltid väger tyngre än mer frihet.

Det nuvarande systemet gör svenska universitet och högskolor sårbara för politisk godtycklighet. Det är en farlig ordning, särskilt om mer auktoritära krafter skulle vinna inflytande. Vi ser redan tendenser på detta. SD ville exempelvis i våras dra in bidragen till Chalmers när lärosätet skulle inviga en ny avdelning för jämställdhetsarbete. För Luleå tekniska universitet, som är en förvaltningsmyndighet, har en regering fria tyglar att gå in och stoppa den verksamhet som uppfattats obekväm, om den skulle vilja. En svensk Trump kan göra vad han vill med våra lärosäten.

Utan reformer förblir den akademiska friheten sårbar. Till skillnad från Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna vet Centerpartiet att akademin levererar bäst när den verkar på armlängds avstånd från staten. Forskning är ifrågasättande i sin grund, och ska inte vara föremål för politiska vindar oavsett om det handlar om att tysta forskning inom obekväma områden eller styra den högre utbildningen mot ett visst utpekat samhällsideal.