Vi har i Sverige av miljöskäl avstått från ytterligare utbyggnader av våra älvar i Sverige. Men eftersom efterfrågan på energi fortfarande ökar har vi som ett led i den nationella energipolitiken effektiviserat befintliga kraftverk för att få ut mera energi, utan ytterligare miljöpåverkan, främst i de stora kraftstationerna i de utbyggda älvarna.
Men när det gäller behovet av miljövänlig energi gäller också "alla bäckar små... och så vidare", i allra högsta grad! Det finns goda möjligheter att också effektivisera energiuttaget i små strömdrag som på olika sätt redan tagits i anspråk och där naturen i dag rimligen inte kan anses ta skada detta.
I Kukkolaforsen har, utifrån detta, några intressenter tagit fram ett projekt för att med ny forskning och modernaste teknik utveckla det här seklets effektivaste och miljövänligaste minikraftverk. Projektet har en imponerande kompetens inom sig och stöds, med Luleå tekniska universitet som projektägare, både kompetensmässigt och finansiellt av ett par av de ledande vattenkraftsproducenterna i norra Europa och av tillverkande företag i branschen och också av Tillväxtverket och Haparanda kommun som medfinansiärer.
Alla nödvändiga myndighetskontakter och tillstånd är klara, finansieringen är klar och det lokala intresset från hembygdsförening, fiske- och byasamfälligheter är mycket stort och positivt. Alla ser med förväntan fram emot att projektet ska komma i gång.
Men detta vällovliga projekt i Kukkolaforsen ser ut att ha stoppats, på grund av någon enstaka kritisk "älvräddande" röst.
I vårt öppna samhälle måste naturligtvis alla röster få komma till tals, men ibland måste det få räcka med det! Fundamentalistiska principer ska inte få styra vår samhällsutveckling.
Det planerade forskningsprojektet är tänkt att inlemmas i den befintliga kulturella "bruksmiljön" och nyttjar samma strömkanaler som funnits sedan begynnelsen, utan att påverka forsen mer än de gör i dag.
Här har näringsverksamhet förekommit sen första halvan av 1800-talet, med vattenkraften som huvudsaklig energikälla. Till båda kvarnarna/sågverken grävdes inloppskanaler som i dag har samma sträckning som när de byggdes för 170 år sedan och för knappt ett århundrade sedan anlades vid den övre kvarnen ett mindre kraftstation för utvinning av elström. Den betjänade förutom "bruket", även familjerna i Kukkolaforsen med hushållsel.
Kraftstationen har under åren moderniserats och upprustats och kan fortfarande enligt gällande tillstånd producera el för distribution via elnätet.
Kan det verkligen vara så att forskningen och det sunda förnuftet i det här fallet ska behöva vika för enstaka hotfulla röster från självutnämnda förmenta älvräddare?