Nyligen meddelade Gällivare tingsrätt sin dom i det principiellt viktiga och medialt välbevakade Girjasmålet. Staten har redan överklagat domen, vilket vi välkomnar, och fallet är av sådan art att det sannolikt kommer att överklagas till högsta instans.
Den mediala bevakningen har varit omfattande och i vårt läns kommuner är frågan av mycket stor vikt för många intressenter. Vem besitter egentligen rätten att nyttja naturens skafferi inom rikets gränser då två nationer, i detta fall den samiska och den svenska, skall samsas om samma resurser inom samma område?
Vår utgångspunkt är att våra nationella minoriteter som åtnjuter ett särskilt skydd i den svenska lagstiftningen trots sina respektive egna nationella särarter samtidigt är svenska medborgare och bor i samma nationalstat. Inte minst åtnjuter de samma rättigheter – och skyldigheter – som rikets medborgare i allmänhet om än med vissa lagstadgade särrättigheter. Detta resonemang, menar vi, innebär att vi alla rikets medborgare kollektivt borde äga rätten att kunna göra anspråk på att få ta del av landets tillgångar i form av naturupplevelser där jakt och fiske är två aktiviteter som i allra högsta grad engagerar stora delar av befolkningen.
Särskilt problematiskt blir det när en sameby tilldöms denna rätt utifrån ”urminnes hävd” när en sameby inte som namnet antyder är en faktisk by utan snarare en bolagsform där varje ren är att betrakta som en aktie. Att tilldöma Girjas sameby jakträtten över en areal om 356 199 hektar är således att ge de renskötande företagarna en absolut särställning jämfört med andra företag i regionen samtidigt som andra samer, de som inte ägnar sig åt renskötsel och därför inte tillhör någon sameby, inte alls gagnas av domen. Således går det att ifrågasätta om detta ska ses som en seger för den samiska nationen eller för de enskilda samer som drar nytta av denna dom. Vi ser det som att detta är något som enbart ett fåtal individer drar nytta av, inte samerna som folk.
Vi menar att de tidigare bestämmelserna och pragmatiska förhållningssättet varit fungerande. Sedan kan det säkerligen föreligga behov att se över samverkansformerna för att lösa de motsättningar som redan finns i frågan och staten har här ett särskilt ansvar för detta på statlig mark. Om domen skulle stå sig i högre instans så tror vi att detta kommer vara till ytterligare men för relationen mellan samer och icke-samer i de nordligaste länen där förhållandet grupperna emellan redan på många håll präglas av ömsesidig misstro och fördomar. Inte heller anser vi det vara lämpligt att i Europas sista vildmark, i det närmaste utan möjlighet till insyn från andra, utse företrädare för en industri med ett starkt egenintresse för sin egen djurhållning att samtidigt förvalta jakten.
Vi Sverigedemokrater vill ena de som bor inom Sveriges gränser, inte splittra. Denna dom bidrar till splittring. Vi anser att det måste finnas möjlighet, exempelvis genom ny lagstiftning, att säkra båda parters rätt att nyttja området utan att tilldöma en minoritet sådana förmåner som samtidigt förvägras majoritetsbefolkningen. Sverigedemokraterna motsätter sig all form av särbehandling, så även i den lappländska fjällvärlden.
Robert Håkansson Ordf. SD, Norrbotten
Eric Palmqvist Ordf. SD, Gällivare, vice Ordf. SD, Norrbotten
Roger Olsson Gruppledare SD, Kiruna
Jeff Ahl Riksdagsledamot, SD