Gällivare tingsrätt meddelade i dom den 3 februari att Girjas sameby har ensamrätt till jakt på småvilt och fiske inom samebyns område på Gällivare kronoöverloppsmark 2:1 och att samebyn har rätt att utan statens samtycke där göra upplåtelse till annan av ifrågavarande jakt och fiske. Domen redovisas på 261 A4-sidor.
Det här målet uppges ha haft en annan karaktär, när samebyns motpart är staten, jämfört med om markägaren är en enskild fysisk eller juridisk person. Tvisten gäller, understryker tingsrätten, enbart samernas rätt till jakt och fiske där, inte frågan om äganderätt till området. Man uppger sig också ha haft att ta ställning till ett mycket omfattande och delvis motstridigt material.
Styrkeförhållandet mellan parterna är i målet oändligt stort, konstateras vidare. En sameby med begränsade ekonomiska resurser och en motpart med i stort sett obegränsade sådana. Tingsrätten pekar på att huvuddelen av de dokument som ligger till grund för den skriftliga bevisningen, t.ex. jordeböckerna, dessutom upprättats av företrädare för staten, vilkas uppdrag och uppgifter varit just att ta till vara statens intressen. Vidare är staten ansvarig för innehållet i de lagar och förordningar, som reglerar de frågor målet gäller och har kunnat styra de utredningar som föregått respektive lag.
Tingsrätten finner, att svensk suveränitet över den del av Sverige, där det aktuella området ligger, har uppkommit under Gustav Vasas tid i mitten av 1500-talet. Samer har då accepterat att till den svenska kronan erlägga skatt på sina inkomster från jakt och fiske. Men staten har blivit ägare till området först efter det att avvittringen genomförts i den här delen av landet, vilket skedde 1887, dvs efter den första renbeteslagens tillkomst 1886. Så långt tingsrättens dom.
Domen i Girjasmålet i Gällivare tingsrätt var en stor framgång för Girjas sameby. Men målet bör nog också få nå både hovrätt och HD. Det krävs nog HD-beslut för att domen ska få sin riktigt övertygande verkan, vem som än får det sista ordet, samebyn eller staten.
Majoriteten av samer ingår inte i samebyarna och många anser sig därför orättmätigt berövade sina urgamla samiska rättigheter, som först genom 1928 års renbeteslag togs ifrån dem genom att göra deras gamla jakt- och fiskerätt – de äldsta samiska näringarna – beroende av renskötsel inom en sameby. Det sedan 1993 valda sametinget, instiftat av riksdagen, företräder i dag hela den samiska folkgruppen, med majoritet av företrädare för samer utanför samebyarna. Många enskilda samer uppger sig därför vänta på en självprövning från statens sida av hur samerna behandlats som ett urfolk i det svenska samhället, kanske någon form av en ”sanningskommission” från statens sida. Svenska kyrkan kommer att genom en vitbok våren 2016 redovisa, hur den hade del i kolonisationen av Sápmi och aktivt bidrog till att utöva makt och kontroll över samerna. Kyrkans pådrivande roll i skapandet av den tidiga nomadskolan finns redan redovisad i bokform (2016).