Vi var flera häpna kommunpolitiker i Sverige som välte kaffekopparna när vi nåddes av nyheten att högerpartierna i utbildningsutskottet röstade nej till att offentlighetsprincipen skall gälla för alla elevers skolgång, inte bara de som går i kommunala skolor.
Det är ett obegripligt beslut.
Skolmarknaden är inte som andra marknader. Att byta skola är inte som att byta märke på skorna - det kan få långtgående konsekvenser för barnet, såväl sociala som utbildningsmässiga. Detta innebär att det beslut familjen fattar måste vara maximalt informerat för att minimera risken för barnet. Varför vill högerpartierna i riksdagen försvåra möjligheterna för familjerna att ha insyn och därmed att göra bra val för sina barn?
Detta går också igen i deras avoga inställning till Björn Åstrands utredningsförslag om jämlika skolval.
Högerpartierna hävdar att skolkoncernernas frihet att välja elever från långa köer, utan samhällets insyn, är ett rättvisare system än att ge alla elever jämlika och reella möjligheter att välja skola. När högerpartierna återigen ställer sig på skolkoncernernas sida istället för på eleverna menar vi att de inte står upp för ett fritt skolval.
Det finns också andra problem med hur svensk skola är organiserad idag. Den fria etableringsrätten för fristående skolor skapar en enorm överetablering av elevplatser i snart sagt alla större kommuner - med ofta negativa följder för den kommunala skolstrukturen. Vi har massor av exempel från Sverige där kommunerna bygger ut sina skolor till följd av ett förväntat ökat elevantal, bara för att plötsligt behöva hantera ett flertal nyetableringar av friskolor. Detta kan få stora konsekvenser för såväl befintliga friskolor som kommunala elever, som får se sina klasser dräneras på klasskompisar och i värsta fall se sina skolor tvingas lägga ner.
Dessutom har ju friskolorna möjlighet att anpassa sin verksamhet efter fulla klasser. De behöver aldrig öppna en till parallell för femton elever - de kan helt enkelt meddela de femton att de får gå i kommunala skolor istället. Det alternativet har inte kommunala skolor.
Problemet blir riktigt allvarligt när konsekvenserna av den obalanserade skolpengen börjar få konsekvenser för den kommunala skolan. Då den kommunala skolan kan tvingas att anpassa sig efter drastiskt förändrade förutsättningar varje år blir det svårare och svårare att hålla budget. Om kommunen inte lyckas fullt ut med sin omställning och därmed går i förlust, måste friskolorna kompenseras för skillnaden. Så ju fler elever som den kommunala skolan förlorar, desto högre blir skolpengen, och desto mindre pengar har kommunen att göra sin egen skola attraktiv. Det här skapar en negativ spiral av förlorade intäkter, ökade kostnader och budgetunderskott som skall kompenseras krona för krona.
Utredningen tar även hänsyn till detta - då kommunerna står med såväl skyldigheten gentemot sina medborgare att få en plats i skolan, föreslår utredningen att reformera skolpengen så att detta utökade ansvar syns i tilldelningen. Det är ett steg på vägen att rätta till denna obalans.
Vi uppmanar Anna Ekström och regeringen att lägga skarpa förslag från utredningen på riksdagens bord att rösta om. Vi tycker att det är dags att alla partier visar korten. Tar de skolkoncernernas parti, oavsett om det saboterar möjligheterna för föräldrar och barn att fatta rationella beslut, och oavsett vad det får för konsekvenser för den gemensamma skolan? Kort sagt – Vilka partier kommer att stå upp för det verkligt fria skolvalet för alla elever?
Emma Engelmark (S),
ordförande barn- och utbildningsnämnden Luleå
Sara Nilsson Bruun (S),
ordförande utbildningsnämnden Boden
Viktoria Wikström (S),
vice ordförande utbildningsnämnden Kalix
Torgny Olofsson (S),
ledamot utbildningsnämnden Kalix
Louise Mörk (S),
ordförande barn- och utbildningsnämnden Piteå
Anna Lundberg (S),
ordförande barn- och fritidsutskottet Älvsbyn
Kristina Taimi (S),
ordförande barn- och utbildningsnämnden Arvidsjaur
och 34 andra S-representanter i landet