Jag saknar de gamla folkpartisterna som hade ideal

Var finns liberalernas självaktning, frågar sig debattören apropå regeringssamarbetet med SD.

Folkpartister av den gamla stammen. De tidigare partiledarna Per Ahlmark, Gunnar Helen, Ola Ullsten och Bertil Ohlin vid landsmötet 1978.

Folkpartister av den gamla stammen. De tidigare partiledarna Per Ahlmark, Gunnar Helen, Ola Ullsten och Bertil Ohlin vid landsmötet 1978.

Foto: Bertil Ericson/TT

Debatt2022-12-07 08:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Dagens parti Liberalerna ger mig en sur smak i munnen. Folkpartister som det hette förr har alltid varit humanister, socialliberaler och hållit utbildningsfrågor högt. Jag minns från min barndom i norrbottens glesbygd i en liten by norr om polcirkeln. I många byar fanns lärare uppflyttade söderifrån, ofta i par. De blev ofta kvar i många decennier men flyttade i regel söderut till sina hembygder när de pensionerades. De var oftast folkpartister och kunde upplevas som fisförnäma av ortsbefolkningen. De tog dock på sig poster inom lokalsamhället och verkade för den lokala utvecklingen, och de vurmade verkligen för att ge glesbygdens barn en god utbildning.

Dagens Liberaler vet jag inte vad jag ska säga om. Deras företrädare bidrog till min intellektuella utveckling trots att jag var glesbygdsbarn. Socialdemokratin såg till att ge oss som ville möjlighet att studera gratis på gymnasium och efterföljande universitet. Det är jag mycket tacksam för och anser mig djupt förankrad i såväl socialliberalismen som socialdemokratin.

Nu sitter liberalerna i en regering som styrs av Sveriges näst största parti; Sverigedemokraterna. Dessa har oblygt utnyttjat demokratins principer att alla har rätt att vara med i en demokrati,
Just där ligger demokratins akilleshäl, vilket även antidemokrater lärt sig utnyttja. Man säger de rätta sakerna och skriver in rätt saker i partiprogrammet – det ska låt bra. Samtidigt rensar man ut folk som har det dåliga omdömet att offentligt uttala sina verkliga ståndpunkter. Det ger ett gott intryck utåt och får naiva och troskyldiga väljare som är missnöjda med det nuvarande styret att se Sverigedemokraterna som ett (rumsrent) alternativ – för de sparkar ju ut extremisterna eller hur? 

Tyvärr är det så att partiets ledande kärna finns kvar med sina extremistiska antidemokratiska och främlingsfientliga åsikter finns kvar. Det man har gjort är att höja partiets intelligensnivå genom att rensa ut alla dumskallar som vräker ut sina antidemokratiska och främlingsfientliga åsikter i tid och otid. En smart SD.are visar inte sina verkliga åsikter offentlig innan man skapat sig en plattform bestående av nyttiga idioter som har röstat på dem. De 22 procenten som röstade på SD i valet 2022 har verkligen gett dem en plattform som innebär att partiet nu långsamt kan börja visa sina egentliga åsikter. De var ett smart drag att inte ingå i regeringen men ändå skaffa sig ett eget kansli nära regeringen som ledd av en ganska svag statsminister som Kristersson kommer till stor del låta sig styras via SD:s kansli

Det har liberalerna gått in i med öppna ögon. Var finns liberalernas självaktning och tycker de att de går i bräschen för de ideal som partiets grundare stod för? Liberalledaren Johan Persson försvarar sig med att man inte kan få igenom sitt partiprogram när man regerar tillsammans med andra partier. 
Nej det är klart att man måste ge och ta i förhandlingar men att fullständigt utplåna sig bara för att få sitta i en regering inger inget förtroende.

Som sagt, jag saknar de gamla folkpartisterna som hade ideal man kunde ställa upp för, även om man inte höll med om allt de stod för. Det är sorgligt att se dem sitta i en regering styrd av de antidemokratiska krafter som SD:s 22 procent borgar för, stöttat av naiva missnöjda väljare som verkar tro på att SD är jultomten som kan sänka bränslepriset vid pump med tio kronor litern.