Det nya jobbskatteavdraget marknadsförs som ett sätt att stärka hushållens ekonomi. Men både i procent och kronor är det medel- och höginkomsttagare som får den största vinsten. I praktiken innebär detta att höginkomsttagare får flera hundralappar mer i plånboken varje månad, medan de som verkligen är i behov av ekonomisk lättnad får betydligt mindre.
Återigen ser vi en regering som prioriterar de med högre inkomster på bekostnad av låg- och medelinkomsttagare. Detta skapar inte bara en större klyfta mellan rika och fattiga, utan bidrar även till en känsla av att regeringen ignorerar de människor som dagligen kämpar för att få ekonomin att gå ihop. De som arbetar inom vården, industrin och handeln ser knappt röken av den här "satsningen".
Regeringens beslut att införa skattefri grundnivå på ISK-sparande är ytterligare ett exempel på hur den nuvarande politiken främst gynnar de som redan har det gott ställt. Detta kommer att kosta staten ytterligare 4,4 miljarder kronor i minskade skatteintäkter. Men för många av våra medlemmar är sparande en lyx de inte har råd med. Hur kan man gynna ett sparande som är helt irrelevant för den stora massan av låginkomsttagare, samtidigt som välfärden underfinansieras och jobbskatteavdraget snedvrids till höginkomsttagarnas fördel?
Detta jobbskatteavdrag beräknas kosta drygt 11 miljarder kronor. I en tid när vården krisar, där sjukhusplatserna är för få och vårdpersonal går på knäna, ställer vi oss frågan: Skulle inte dessa miljarder kunna användas för att rädda sjukvården, korta vårdköerna och förbättra arbetsmiljön för vårdpersonalen? Vi vill se mer resurser till vård och omsorg, inte skattesänkningar för de rikaste.
Att hushållen får mer pengar i plånboken är i grunden bra, särskilt i dessa tider av stigande priser. Men det som skulle gynna alla, oavsett inkomst, är ett generellt grundavdrag där alla får lika mycket i kronor. Det skulle göra en verklig skillnad för de som har det tuffast ekonomiskt och stärka köpkraften där det behövs som mest. Att prioritera de rika på bekostnad av de fattiga är inte bara dålig politik, det är moraliskt oförsvarbart.
Regeringen måste lyssna på verkligheten. Det nuvarande jobbskatteavdraget missar målet och är ännu ett bevis på att denna regering inte förstår våra medlemmars vardag.