De många kulturintresserade som bor i Norrbotten har med all önskvärd tydlighet fått sig till livs att Piteå-tidningen, Norrbottens Kuriren och NSD inte har för avsikt att spegla, bevaka eller recensera scenkonst. Ledsen, men mingelreportage vare sig förhöjer, problematiserar eller analyser kärnan av det som är vårt – arrangörernas och publikens – intresse. Vi förväntar oss mer!
Riksteaterns lokala föreningar i Kiruna, Gällivare, Jokkmokk, Pajala, Överkalix, Haparanda, Kalix, Luleå, Boden, Piteå, Älvsbyn, Övertorneå, Arvidsjaur och Arjeplog arrangerar lokalt producerad scenkonst levererad av fria grupper från hela Norrland. Vi arrangerar även Norrbottensteaterns turnerande föreställningar – och tillför mångfald i utbudet via Riksteaterns nationella utbud. Under vårsäsongen har Grynet Molvig och Krister Henriksson gästat länet med Eugene O’Neills klassiker ”Lång dags färd mot natt”. Om detta återfanns inte en rad i någon av lokaltidningarna. Kulturen tigs ihjäl.
Hur man dessutom har mage att förbise Norrbottensteaterns premiärer är inget annat än oförskämt. Tänk er motsvarande nonchalans visavi säsongspremiären i närliggande hockeylada. Länets ishockey har för övrigt ett gemensamt med vårt scenkonstutbud, vi tillhör Sverigeeliten, spelar i högsta ligan. Men som vanligt när pengarna tryter är det kulturen som får stryka på foten. Tröttsamt återupprepande.
Producerande teatrar och konserthus, regissörer och dirigenter, skådespelare, musiker, dansare, scenografer och ljussättare – hänger alla samman i ett ekosystem där även länets ideella arrangörsföreningar spelar en viktig roll som länk gentemot publiken. Här utgör lokaltidningens förhandsreportage och recensioner en väsentlig pusselbit, som ett komplement eller en opponent till marknadsförings- och pressmaterial.
Det är det fördjupade samtalet om scenkonst vi vill åt – bortom ”bra” eller ”dåligt”. Till syvende och sist går vi på teater, ser dans- eller cirkusföreställning, lyssnar på musik eller läser en bok för att bättre förstå världen och vad det är att vara människa. Allt detta viktiga kan även kultursidor i en lokaltidning spegla. Frånvaron gör tidningen fattigare och ytligare. Mången tidningsredaktör i andra delar av landet har förstått att kultursidorna tillhör tidningens DNA. Tyvärr inte i Norrbotten.
Vad blir då konsekvenserna för oss som arrangörer på ort och ställe? Gästande föreställningar blir inte omskrivna och därmed inte omtalade. Det påverkar i allra högsta grad våra möjligheter att locka publik, oavsett om det är Norrbottensteatern som turnerar i Malmfälten eller Krister Henriksson som ska äntra scenen i Kalix. Vi behöver den draghjälp som ett förhandsreportage eller en vass recension genererar. Syns man inte så finns man inte – en devis som i allra högsta grad gäller kulturbevakningen.
Riksteatern Norrbotten anser att det saknas en djupare förståelse för kulturens funktion och värde vid länets tidningsredaktioner. Det får sina konsekvenser för känslan av sammanhållning i ett geografiskt stort län som Norrbotten. Vi är inte fler som bor här än att kulturintressenter (utövare, förmedlare såväl som publik) också har rätt att få sin verklighet speglad och värderad. Kultur och scenkonst är en brygga till ökad förståelse av vår historia och vår nutid – även för norrbottningar.
Arjeplogs Riksteaterförening Arvidsjaur Musik- och Riksteaterförening
Bodens Riksteaterförening Gällivare Riksteaterförening
Haparanda Teaterförening Riksteatern Jokkmokks Riksteaterförening
Kalix Riksteaterförening Kiruna Riksteater & Kulturförening
Luleå Riksteaterförening Pajala Unga Riksteaterförening
Piteå Riksteaterförening Älvsbyns Riksteaterförening
Överkalix Riksteaterförening Övertorneå Teaterförening – en del av
Svar direkt av NSD:s chefredaktör:
Jag vill börja med att ställa mig frågan om undertecknarna läser NSD då de inleder med att vi inte har någon kontinuerlig kulturbevakning? De fortsätter sedan med påståendet att vi har deklarerat att vi inte kommer spegla, bevaka eller recensera kulturen, det är inte sant och jag har inte kommunicerat något sådant. Det osynliggör de reportrar som gör kulturreportage i NSD och deras arbete.
NSD har en dedikerad kultur- och nöjesreporter på heltid och flera andra reportrar i Kiruna, Gällivare, Kalix, Boden och Pajala som också regelbundet gör kulturbevakningar. Utöver det anlitar vi frilansare som bidrar till kulturbevakningen.
Att påstå att vi inte speglar eller bevakar Norrbottensteatern, och hävda att det är oförskämt, är inget annat än just oförskämt då NSD har bevakat tre av fyra premiärer på Norrbottensteatern hittills under året (den fjärde har inte haft premiär än, och kommer att bevakas).
NSD bevakar kultur och kommer att fortsätta göra det men vi har inte möjlighet att skriva om allt som händer och vi har heller ingen plikt att bidra med synlighet och marknadsföring. Precis som inom alla andra ämnesområden gör vi en nyhetsvärdering och ett urval utifrån allmänintresse. Vi har idag fler reportage än recensioner av den enkla anledningen att vi ser att det når ut bredare. Det är bara ett fåtal som tar del av recensioner medan många läser reportage. Det borde således gynna kulturutövarna då kulturen på så sätt når ut till fler.
De kulturutövare som vill se mer kulturjournalistik i NSD behöver också läsa vår journalistik. Det här debattinlägget visar på att inte ens de som själva som skapar kulturen läser vår rapportering. Vi skulle gärna göra mer kulturjournalistik men vi har inte möjlighet att avsätta resurser på journalistik som bara ett fåtal tar del av.
Lenitha Andersson-Junkka, chefredaktör NSD