LKAB fick massmedial uppmärksamhet när högsta domstolen inte prövar bolagets miljötillstånd i Svappavaara. Näringsminister Annie Löf (C), säger efter träffen med LKAB att man måste förenkla tillståndsprocesser för företagen. Det är viktigt för jobbtillväxten och svensk export. S-riksdagsledamöterna Sven-Erik Bucht och Karin Åström delar näringsministerns uppfattning.
En fråga som inställer sig när jag tar del av artiklarna. Varför finns det ingen som ägnar en tanke på miljön och människorna?
Jag bor i Kiruna och ser hur LKAB:s intressen alltid går först. LKAB har nu fått uppbyggt sin infrastruktur. Det som är bra för LKAB är också bra för folket, verkar vara den devis som gäller. Nej, jag går inte med på det trots att det är ett folkägt bolag.
LKAB ska naturligtvis värna företagets intressen. Folkets ägarrepresentant är statsrådet Peter Norman (M). Hitintills har jag inte sett några aktiva åtgärder från regeringens sida som berör oss malmfältsbor. Ägaren/staten ska naturligtvis lyssna på vad malmfältsborna vill och vad deras folkvalda i kommunerna för fram.
Det enda jag noterar är hur människor som bor i de rika mineralområdena får kämpa för varje liten självklar förändring. Olika regeringsföreträdare åker i skytteltrafik till LKAB och låter sig imponeras av utsikterna att få ta del av bolagets framtida vinster i statskassan.
Ingen regeringsföreträdare säger ett enda ord om hur man ska lösa bostadsbristen eller att vi som bor i Malmfälten ska kunna fortsätta att bo i samhällen som vi kan trivas i.
Våra kommunala representanter verkar inte har tillräcklig kraft att sätta bakom kraven på att stadsomvandlingen i Kiruna och Malmberget ska bli positivt. Jag ser ett gäng frustrerade politiker som noterar alla små smulor som man råkar få erbjudande på. Det kan handla om lite pengar till skolan, erbjudande om lite pengar till akutvården.
LKAB bygger bostäder som erbjuds till tvångsförflyttade hyresgäster att bo i men det är bara dem med tjocka plånböcker som kan tacka ja till erbjudandet. LKAB bygger ett nytt stadshus men det är Kirunaborna som får stå för fiolerna när huset är färdigbyggt.
Jag efterlyser ett folkligt mervärde i stadsomvandlingarna.
Kommunledningen i exempelvis Kiruna räknar kallt med att invånarantalet ska minska med drygt 200 per år under den närmaste 10-årsperioden. Varför det nu när Malmfälten sägs ha "världens chans"?
Regeringen/staten måste ta ett helhetsansvar d v s samordna, vara mer delaktig på alla nivåer plus ta på sig hela kostnadsansvaret för stadsomvandlingarna. Staten är den avgörande marknadskraften i malmfälten.
För var dag som går sprider sig tvivlet över den moderatledda regeringens ambitioner om att de har ett genuint intresse för oss som bor i malmfälten. Det behövs en ny social ägarpolitik och då behövs Vänsterpartiet i en kommande regering efter valet 2014.