Förhoppningsvis har Donald Trump nu utmanats till sin sista politiska strid när allt fler åtal väcks mot honom. Därmed självdör förhoppningsvis också Trump-ismen, en debatteknik som ogenerat bygger på ”alternativa fakta” och uppenbara lögner.
OK, allt som ramlar ur munnarna på svenska politiker och samhällsdebattörer är inte alltid 100 procent sant. Men ytterst få blåljuger. Vi har i Sverige medier och journalister som effektiva sanningsväktare.
Men det finns en kategori samhällsdebattörer som ofta levererar uppenbara osanningar i intervjuer och på debatt- och insändarsidor – nämligen miljörörelsen. Och gentemot miljörörelsen tar journalisterna – av obegriplig anledning – av sig väktaruniformen.
I årtionden har vi läst rubriken ”Nu kalhuggs den sista gammelskogen”. Uppenbarligen återuppstår den sista gammelskogen likt galten Särimner i den nordiska mytologin gång på gång efter kalhuggning/slakt.
Två insändare i Norrbottens Media innehöll nyligen så grova osanningar att de inte borde ha publicerats – i klassisk Trump-anda med förakt för läsarens intellekt. Fria ord är visserligen fria ord, men insändarredaktörerna refuserar ju rutinmässigt med all rätt galna konspirationsteoretiker och de värsta rättshaveristerna.
Debattören Jan-Erik Larsson påstod den 27 mars i NSD att på Sveaskogs marker finns bara kalhyggen och ungskogar och att största knäcken kom när dåvarande AssiDomän gick in på börsen. ”En gigantisk skövling av grov skog tog fart”, kantzoner huggs idag ner desperat, skrev Larsson bland annat. (Rent nonsens).
Hela insändaren gick ut på att Sveaskogs har skövlat sin skog och nu skyller på samerna.
Tre dagar senare toppade NSD debattsidan med Björn Lundqvists, som skrev för Naturskyddsföreningen Norrbottens räkning.
Lundqvists påstod att inom Gällivare-Kiruna är det ”helt slut på avverkningsmogen skog” och att alla andra skogar skulle vara slut inom åtta år. Dessutom att Sveaskog bedriver sitt skogsbruk på ett icke hållbart sätt. ”Detta börjar de flesta forskare numer också vara överens om”. Vilka forskarna är nämner Lundqvist inte.
För miljövänner och andra finns många fakta att hämta i skogsvårdslagen och på Skogsstyrelsens och Sveaskogs hemsidor. Bland annat detta.
- Idag har Sveaskog Norrbotten 105 000 hektar slutavverkningsskog över hela länet. Varje år växer ytterligare 10.300 hektar in i sluavverkingsmogen ålder. Allt utifrån en långsiktig skogsbruksmodell.
- Skulle någon skogstjänsteman ha verkligen gjort slut på slutavverkningsskog så skulle det vara ett brott mot portalparagrafen i den 100 år gamla skogsvårdslagen, ett grovt tjänstefel och en skandal som hade gett eko i hela landet.
- Sveaskog har i sin planering minskat uttagen i Norrbotten med hänsyn till renskötseln med 350 000 kubikmeter – vilket motsvarar 27 procent av långsiktigt hållbar avverkningsnivå.
- 28 procent av Sveaskogs produktiva skogsmark inom Muonio sameby, där motsättningarna varit stora, är avsatt för bevarande.
- mm. mm.
Miljörörelsen är viktig och har gjort betydelsefulla insatser. Exempelvis Naturskyddsföreningen borde för sin egen skull vårda sitt varumärke bättre genom att kommunicera faktabaserat kring skogsfrågor.
Seriösa medier som Norrbottens Media borde inta en lika kritisk hållning gentemot miljörörelsen som mot skogsbruket. Att bara svälja påståenden som ”skogsskövling” är inte ansvarsfull journalistik. Det görs gång på gång.