Miljörörelsen tar heder och ära av skogens arbetare

"Jag går inte Sveaskogs ärenden", skriver Lars Pekka i ett avslutande debattsvar till Naturskyddsföreningens företrädare.

Den svenska skogen tar inte slut, hävdar Lars Pekka som med denna bild vill visa att kalhyggen finns som inslag i en växande skog av mångfald och olika åldersklasser. Bilden är tagen i Ramsele i Mellannorland.

Den svenska skogen tar inte slut, hävdar Lars Pekka som med denna bild vill visa att kalhyggen finns som inslag i en växande skog av mångfald och olika åldersklasser. Bilden är tagen i Ramsele i Mellannorland.

Foto: Ola Kåren, Skogsindustrierna

Debatt2023-04-29 08:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Björn Lundquist och Lars Andersson frågar sig i en debattartikel i NSD 15 april vems ärenden jag går när jag vidhåller att Sveaskog talar sanning om sina skogsvolymer. Att misstänkliggöra debattmotståndare är en billig debattstrategi. Som gammal journalist är jag dock van och tål det.

Jag går inte Sveaskogs ärenden, men jag försvarar heder och ära hos alla de norrbottniska kronojägare, skogsinspektorer, skogsvårdskonsulenter, faktorer, skogsförmän och jägmästare som genom hängivet arbete medverkat till att öka de växande skogarna från 1 658 miljoner kubikmeter 1925 till 3 574 miljoner kubikmeter i Sverige idag. Volymer som tar upp i princip lika mycket koldioxid som Sverige släpper ut.

Jag försvarar hedern hos alla de huggare, hästkörare, skogsmaskinförare och skogsentreprenörer i Norrbotten som i djupsnö, kyla och mörker med dåliga löner gallrade växande skogar med långsiktig strategi och som slutavverkade skogen när tillväxten avstannat. Jag har själv sett deras prestationer och det långsiktiga resultatet av deras arbete. 

Jag försvarar hedern hos alla de AMS-arbetare som på ålderns höst röjde ungskogar och restaurerade söndertrasade ”gröna lögner” (bestånd med volymer på 15-20 kubikmeter oväxtlig skog per hektar till tiodubbla volymer växande skog). De ”gröna lögnerna” var resultat av gamla plock- och dimensionshuggningar. Något som miljörörelsen vill återinföra genom ”hyggesfritt skogsbruk”.

Jag försvarar hedern hos alla de skolungdomar som markberedde, sådde och planterade nya skogar, som röjde plantbestånden och som deltog i skogstaxeringar varje sommar så att avverkningarna kunde anpassas för ständigt ökande virkesförråd och ökad tillväxt.

Det här är inte något som jag läst mig till. Jag gjorde min första skogsplantering 1959. Som skogspraktikant ledde jag gamla AMS-arbetare, personligheter som gjorde stordåd när de röjde plantskogar och restaurerade ”gröna lögner” med röjkniv, motorsåg och yxa. 

Jag försvarar också hedern hos tiotusentals enskilda skogsägare i Norrbotten som investerar extremt långsiktigt i anläggande av nya skogsbestånd. Investeringar som de själva aldrig hinner skörda. De enskilda skogsägarna skapar enastående mångfald i skogen.

Sedan kom den nya tidens ”miljöexperter” som utan kunskaper i decennier påstått att skogen skövlas, att gammelskogen tar slut och att en massutrotning av arter pågår på grund av skogsbruket. Det är att på osanna grunder ta hedern från tiotusentals norrbottningar som gjorde livslånga insatser för skogen. Deras insatser syns i Sveriges officiella statistik idag.

Jag tycker faktiskt att det är oanständigt och det gör mig upprörd.

Under en period hävdade dessa ”miljöexperter” till och med att fotosyntesen är ett fantastifoster när de påstod att oväxtlig gammelskog är bäst för klimatet. 

Att ett antal zoologer, ekologer och bevarandebiologer med professorstitel fördömer skogsbruket (Svenska Dagbladet 7 februari i år) är inget nytt. De ser inte skogens långsiktiga helhetsdynamik. Men inte ens dessa professorer kan, så vitt jag vet, peka på en enda hotad art som utrotats på grund av skogsbruket.

Ett tips till Björn Lundqvist och Lars Andersson. Läs inte bara FN:s klimatpanel och vad enstaka tjänstemän hos Skogsstyrelsen sagt – läs också Sveriges offentliga statistik där ni hittar tillförlitliga uppgifter om skogstillståndet i Sverige.

Därmed tror jag att fortsatt debatt i den här frågan inte kan tillföra så mycket mer. Jag avslutar debatten och tackar NSD som generöst tillåter även kritik av journalister i en angelägen debatt.