Ur redaktör Bergstens och krönikör Rasks pennor ramlar svepande och diffusa påståenden om Norrbottens museum. Har ni följt museets verksamhet de senaste åren? I mål är vi inte; finns alltid mer att göra, förbättra, finslipa, vidareutveckla. Men om jag hade en mening till förfogande skulle jag konstatera: Norrbottens museum vibrerar av aktivitet.
Låt se efter en stund. Under de senaste åren har en uppgraderad utställningsverksamhet, i både innehåll och form, vuxit fram. Några exempel: Fotografi i Norrbotten , generös genomlysning av fotografins historia i Norrbotten; utställningsserien Norrbotten nu med nedslag i superaktuella teman där mineralexploateringsfrågan med fokus Kallak var först ut; Vad hände med strejkkonsten? - ett radikalt snitt i hetaste samtidshistoria; Hockeyliv , livfull upptäcktsfärd i kulturen runt Norrbottens elithockeylag; Sami Contemporary , bubblande intensivt möte med samiska konstnärer; Queering Sapmi , titeln säger allt; Ralph Erskine i Norr , suverän gestaltning av en av våra stora arkitekters viktigaste verk.
Snart öppnar Hosta , en sjuk historia, där medicin- och hälsohistoria möter frågor om allas vår existens. Eller Lekstäver och orddjur där lustfyllt lekfullt språkarbete ges fysisk form. För att inte tala om att arbetet mot en ny och annorlunda basutställning, kärnfull, förunderlig, föränderlig, där förhistoria möter framtid, har påbörjats. Allt samman med frikostig program- och pedagogisk verksamhet: Slöjdklubb, Teaterklubb, dramatiseringen Vem Bryr Sig , piratfest i museiparken! Men jo: Det är bara början. Utvecklingen måste fortsätta. Återstår massor.
Samtidigt har vi nystartat flera, som vi är riktigt entusiastiska över, utvecklingsprojekt: Kan Själv där spädbarn blir medskapande i utställningar med sig själva som målgrupp. Tomorrow : Next där samiska ungdomar ges inflytande. Järn i Norr där vi sätter fart på forskningen om Norrbottens tidigaste historia. Stadsplanering med skolklasser i Hertsön. Samarbete med nationalmuseum där det nordliga rummet spåras i bildkonsten. Och som länsmuseum har vi ju också en mängd engagemang utanför residensstaden: Till exempel bebyggelsedokumentationer i Kirunas stadsflytt, arkeologiska insatser i strukturomvandlingarnas spår inklusive välbesökt arkeologidag i Älvsbyn, samarbeten med kulturmiljöer runt om i BD, eller utställningar som tuffar runt (Erskine plockas just nu ner i Kiruna; Felicia Fahlander går upp i Jokkmokk; Hemslöjden 130 år nyss ankommen från Piteå).
Jo, utvecklingen av museets lokaler har stått i fokus under många år. Även om vi inte heller här är i mål. Museets lokaler i Björkskatan har successivt byggts ut – för samlingar, arkiv, bibliotek, utställningstorg, kontor och mer. Här finns nu ett kunskapscentrum om Norrbotten; här möter löpande forskning arkivkvällar, seminarier och samlingsvisningar. I centrum invigdes i februari ett nytt kafé, en lyckad satsning nu fyllt av nya aktiviteter som afternoon tea , musik och danskvällar. Återstår ändå mycket. En avslutande etapp för Björkskatan har påbörjats. Och planering och projektering av nödvändiga och efterlängtade om- och nybyggnationer av de publika lokalerna i centrum är en god bit på väg.
Skönt att notera är att publiken tycks uppmärksamma det som görs. Publiksiffrorna pekar uppåt i år liksom förra året. De kundnöjdhetsmätningar vi påbörjat under sommaren visar att våra besökare är mycket nöjda med sina besök på museet. Norrbottens museum står för, kort sagt, ett färgstarkt och betydande utbud i Norrbottens så offensiva och expansiva kulturliv. Vi är stolta över vad vi åstadkommit/er. Men vi tar ingen semester utan fortsätter jobba hårt för att bli ännu bättre och för att möta framtidens besökare.
SVAR: Museichefen Jan-Erik Lundströms inlägg visar just vad som är problemet, att museiledning och huvudmän är nöjda med sitt museum. Då är det begripligt att museet står och stampar medan andra länsmuseer utvecklas. Norrbottens museum är på väg att bli ett museum över ett museum.