Om sanningarna och att vårda miljörörelsens anseende

Debatten om skogsbruket fortsätter. Naturskyddsföreningen slår tillbaka mot anklagelser om att fara med osanning.

"Vän av ordning skall kanske fråga sig i vems ärende den f.d. skogsvårdskonsulenten skriver", skriver Naturskyddsföreningen i ett svar till Lars Pekka.

"Vän av ordning skall kanske fråga sig i vems ärende den f.d. skogsvårdskonsulenten skriver", skriver Naturskyddsföreningen i ett svar till Lars Pekka.

Foto: Terje Pedersen

Debatt2023-04-15 08:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar till Lars Pekka, NSD debatt den 11 april.

Frilansjournalisten och f.d. skogsvårdkonsulenten Lars Pekka roar sig med att i svepande ordalag i NSD påstå att miljörörelsen ”ofta levererar uppenbara osanningar i intervjuer, på debatt- och insändarsidor”. Han börjar med den första så kallade osanningen om att i årtionden ha fått läsa ”Nu kalhuggs den sista gammelskogen”. 

Johan Nitare intervjuas i en artikel i DN den 25 februari med rubriken ”Larm inifrån Skogsstyrelsen: Skogsbruket inte hållbart”. Johan Nitare uppges vara Skogsstyrelsens mest erfarne ekolog. Han har i 33 år försökt förena skogsbruk med naturhänsyn. Han säger i artikeln: ”Idag kalhugger Sverige sina sista gammelskogar i en takt av 1,4 procent om året, enligt en aktuell studie från Lund. Större oförstörda skogsområden finns bara kvar i fjällregionen.” Far Johan Nitare med osanning? 

Vän av ordning skall kanske fråga sig i vems ärende den f.d. skogsvårdskonsulenten skriver. Pekka menar också att fakta finns på Skogsstyrelsens och Sveaskogs hemsidor. Lisa Röstlund, den nu hyllade vinnaren av Guldspaden i kategorin Årets bok – Skogslandet – skriver också om fakta och statistik. Den intresserade sanningssökaren kan läsa vidare i bokens kapitel ”Det som är vårt, om hur skogen sköts av Sveaskog och Statens fastighetsverk”. Allt i kapitlet, väl dokumenterat, skall kanske enligt f.d. skogskonsulenten också anses vara uppenbara osanningar. Hon skrev också om studien som publicerades i den ansedda vetenskapliga tidskriften Nature 2020 om de kraftigt ökade avverkningarna i Sverige. Naturligtvis kom det massiv kritik från Skogsstyrelsen och SLU efteråt. Kritik som vederlades i annan internationell forskning och inte minst på EU-nivå.

Lars Pekkas kunskaper i sakfrågorna som finns redovisade är däremot helt okända.

Att i en artikel redovisa vad ett bolags egna tjänstemän sagt om bolagets egna avverkningar kan nog inte heller bedömas vara att fara med osanning, möjligen hörsägen då namnen på tjänstemännen av lättförståeliga skäl inte publicerades.

Byn Luokta-Mavas har tagit Sveaskog till förvaltningsrätten och fått bolaget att pausa flera av sina planer på att kalavverka 715 hektar mark, motsvarande tusen fotbollsplaner, är det också osanning?

Pekka klagar över att vi inte nämnt de forskarna vid namn som ifrågasätter det ohållbara skogsbruket. SvD har den 8 februari en artikel med rubriken ”Falsk marknadsföring om hållbart skogsbruk” underskriven av 7 professorer, 1 docent och 2 lektorer. Vi rekommenderar artikeln, som väl knappast kan utgöra bevis på osanning.

Naturskyddsföreningens agenda är att skydda natur och miljö och vi försöker göra det genom ideellt verkande människor utan särskilda egenintressen. VI kommer inte berömma oss för att tillhöra kåren ”effektiva sanningsväktare” i vilken Lars Pekka uppenbarligen anser att han ingår. Vi har inget intresse av och publicerar därför inte heller ”ofta uppenbara osanningar”. Vi hämtar sakuppgifter från FN:s klimatpanel IPCC, deras biologiska panel IPBES, uppgifter från Artdatabankens rödlista, från forskare vid universiteten och från myndigheternas redovisningar. I våra policys och artiklar finns källhänvisningar. 

Tyvärr tvingas vi konstatera att Lars Pekka sedan åtskilliga år har jobbat på att misskreditera miljöinsatser såväl i ideell som statlig regi, genom personangrepp på naturskyddare och myndighetspersoner som gör sitt arbete. Han ifrågasätter när medier i Norrbotten publicerar artiklar om miljöförstöring, som t.ex. när Linda Danhall och Lotta Nilsson gjorde sin guldspadebelönade reportageserie 2011 om metallindustrins utsläpp i Torneå. 

Hans budskap var då också att miljöorganisationerna i stället skulle granskas. 

För Naturskyddsföreningen i Norrbotten