Sverige ska vara ett land för strävsamma, där det lönar sig att utbilda sig och ta ansvar på jobbet. Ett land där företagsamhet och flit uppmuntras. Så är det inte i dag.
Under sommaren har vi kunnat läsa om kompetensflykt från skolan, vården och socialtjänsten. Alla är överens om att detta är viktiga yrken, men ändå väljer den rödgröna regeringen att i smyg höja skatten på arbete så att allt fler inom dessa yrkesgrupper utöver kommunalskatt också betalar statlig inkomstskatt. Regeringens nya skatteregler är därför ingenting annat än en straffbeskattning på utbildning, ansvarstagande och strävsamhet.
Genom att ändra gränsen för när inkomsttagare börjar betala statlig inkomstskatt kommer allt fler att komma över gränsen och beskattas som höginkomsttagare. Enligt nya beräkningar som gjorts av Riksdagens Utredningstjänst (RUT) är det 100 000 fler svenskar som betalar statlig skatt med regeringens nya regler. I Norrbotten är det 3 000 personer som drabbas av de nya reglerna.
Fyra av tio heltidsarbetande poliser och mer än var tredje heltidsarbetande specialistsjuksköterska får med regeringens nya skatteregler inte behålla mer än hälften av den sist intjänade hundralappen. För de allra flesta innebär det att över 50 kronor på den sista intjänade hundralappen går bort, utan att ens passera plånboken eller bankkontot på vägen. Det betyder att det för många akademikeryrken, ofta kvinnodominerade yrken i offentlig sektor, inte alls lönar sig att skaffa en utbildning. Därför måste den statliga skatten sänkas.
Utbildning, ansvarstagande och strävsamhet ska löna sig. Tillgången till kompetenta medarbetare är en förutsättning för att våra företag ska kunna växa och bli exportframgångar. Utan läkare, lärare och sjuksköterskor fungerar inte vården, skolan och omsorgen. Men en psykolog har över sin livstid en inkomst på bara 1 500 kronor mer än en person med enbart gymnasieexamen, och för lärare, biologer, arbetsterapeuter och bibliotekarier är livsinkomsten till och med lägre än för den som inte investerat i en utbildning. Det är helt orimligt.
I grund och botten handlar detta om synen på rättvisa. Den svenska vänsterns rättvisa går ut på att alla ska ha lika mycket, att ta från den rike och ge till den fattige. Synsättet präglar även Sverigedemokraterna som tillsammans med de rödgröna partierna för några år sedan stoppade en sänkning av den statliga inkomstskatten, något som i praktiken skulle sänkt skatten för till exempel poliser och specialistsjuksköterskor.
I skarp kontrast till detta handlar liberalernas rättvisa om att ge alla samma förutsättningar, samtidigt som utbildning, ansvarstagande och strävsamhet ska löna sig. Den som under några år helt valt bort en inkomst för att kunna utbilda sig ska åtminstone kunna komma ikapp den som i stället valde att arbeta från första dagen. Det är rättvist att den som anstränger sig och tar ansvar också får frukterna av detta.