Tvärtom är tystnaden efter ett nedlagt A 8 och A F1 snarast besvärande och många upplever saknad. Bodensarna gick ut i stora demonstrationer när förslagen blev kända. Ett ömsesidigt beroendeförhållande har bidragit till kommunens utveckling.
Men nu har försvaret lyckats med det som 150 år av försvarsnärvaro inte har lyckats med tidigare. Att skapa en negativ inställning till den egna verksamheten, en inhemsk motståndsrörelse. Människor upplever för första gången försvarsnärvaron som ett hinder för utvecklingen.
Varför, kan man fråga sig?
Något har gått snett. Diskussion och dialog som grund för det ömsesidiga beroendet borde vara en självklarhet. Försvaret om någon, är beroende av ett folkligt stöd för sin legitimitet. Men nu slängs en våt filt i form av ett "riksintresse" över stora viktiga utvecklingsområden i kommunen. Vilken legitimitet har detta?
Lokala och regionala försvarsföreträdare, är många gånger lika förvånande som kommunledningen. Man kan fråga sig om centralt placerade försvarsbyråkrater sitter i en egen värld och ritar skisser utan kontakt med verkligheten.
Försvarets utpräglat centraliserade utveckling tycks nu även vara ett hinder i den egna organisationen. Hur ska man annars förklara att försvarets krav på inflytande i den kommunala utvecklingsprocessen börjar ta sig närmast absurda former. Något som tidigare, i en mer decentraliserad försvarsorganisation aldrig hände.
Man vill nu ha möjlighet till att stoppa byggnationer och etableringar i stora delar av kommunen. Området är så stort att det helt enkelt innebär ett "idiotstopp". Kartbilden stämmer inte heller överens med tidigare presenterade bullergränser. Bullergränser som i många fall är teoretiska och i sig ett stort hinder för såväl privatpersoner som kommunal utveckling.
Vi måste samexistera och samexistens kräver dialog och gemensamt hänsynstagande. Etableringen av Bodens garnison var en gång ett riksintresse som har bidragit till kommunens utveckling, samma riksintresse används nu för att ta död på den.
Riksintresset en dödsstöt?
Försvarets närvaro i Bodens kommun har alltid varit uppskattad. En naturlig del av det vardagliga livet där värnpliktiga och försvarsanställda har utgjort en välsedd och viktig del av handel och arbetsliv. Att det smäller och flygs av och till har aldrig upplevts som något negativt.
Människor upplever för första gången försvarsnärvaron i Boden som ett hinder för utvecklingen.FOTO: Pär Bäckström
Foto: Pär Bäckström
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.