Vårt arbete med att skydda värdefull natur har av olika aktörer ifrågasatts i media den senaste tiden. Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen vill därför bemöta och reda ut några av de felaktiga uppgifter som cirkulerar.
Debattens upprinnelse är en exkursion i Jokkmokk i augusti i år, som arrangerades av Skogsstyrelsen i samverkan med Jokkmokks allmänningsskog. Syftet var att lyfta fram de avvägningar mellan skogsbruk, höga naturvärden och andra intressen som rennäring, som måste göras i nordvästra Sverige. Vi ville för yrkesverksamma i skogen allsidigt belysa ämnet med respekt för olika uppdrag. Framförallt diskuterades statens arbete med att långsiktigt skydda värdefulla naturskogar.
Debatten i media har tagit en helt annan riktning och vi som representanter för staten anklagas för att ta skog av privata markägare i stor skala, erbjuda ersättning långt under marknadsvärdet eller till och med skydda utan att ersätta markägarna.
Länsstyrelsen i Norrbotten och Skogsstyrelsen har full respekt för att det kan finnas olika åsikter om behovet av att skydda värdefulla naturområden. Men, diskussionen måste baseras på korrekta fakta. Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen har också ett uppdrag att bidra till välinformerade medborgare. Allmänheten är betjänt av en saklig debatt. Vi vill därför förtydliga att:
• Länsstyrelsen inte har tagit mark (ströängar) från en enskild markägare vid bildandet av naturreservat. Det framgår tydligt av reservatsbeslutet att ströängarna inte ingår.
• Länsstyrelsen har inte för avsikt att ”skapa ett Amazonas i Jokkmokk”. Liknelsen med Amazonas urskogar användes vid exkursionen i Jokkmokk enbart för att understryka de fjällnära skogarnas stora värde för svensk naturvård, då dessa utgör våra sista stora urskogsområden.
• Tvångsköp av fastigheter sker inte i samband med reservats- eller biotopskydd. Ersättningen till markägaren beräknas utifrån vad som kommer att förbjudas i reservatets föreskrifter. Skogsvärdet är den helt dominerande posten och värderingen görs därför av etablerade skogsvärderingsföretag som upphandlats av Naturvårdsverket, eller, som vid upprättandet av biotopskydd, av Skogsstyrelsens egen personal. Ersättningen till markägaren ska vara marknadsmässig. Ibland uppstår tvister om ersättningsnivån och ibland kan värderingen därför göras om. De allra flesta markägare kommer dock överens med myndigheterna om ersättning.
Den nationella miljöpolitiken ger alla länsstyrelser och Skogsstyrelsen ett uppdrag att skydda värdefull natur för framtiden. Ett uppdrag beslutat av riksdag och regering. Att långsiktigt skydda värdefulla naturmiljöer är ett allmänintresse som dels utgår från naturens egenvärde, det vill säga att naturen och alla dess djur och växter har rätt att existera och fortleva även i framtiden, dels är av avgörande betydelse för människans långsiktiga fortlevnad. Sverige har undertecknat flera internationella avtal där vi förbundit oss att bevara vår natur, till exempel i Nagoya 2010 där vi lovade att långsiktigt bevara 17 procent av representativa naturmiljöer på land.
I Jokkmokks kommun är drygt 4 procent av den produktiva skogen nedanför gränsen för fjällnära skog långsiktigt skyddad i nationalparker, naturreservat och biotopskydd. Om vi inkluderar de fjällnära skogarna, som nästan enbart ägs av staten, utgör den skyddade andelen 9-10 procent i hela länet, varav huvuddelen ligger ovanför den fjällnära gränsen. Därutöver bidrar skogsbruket självt med stora arealer skogar genom frivilliga avsättningar, utan ekonomisk ersättning.
Vi förstår de utmaningar som skogsägare i Jokkmokk står inför, men vi måste också ha ett nationellt perspektiv. Det kan i sig innebära att vissa områden – som Jokkmokks kommun – får en högre andel formellt skydd än andra, helt enkelt för att oskyddade skogar i Jokkmokk ofta håller betydligt högre naturvärden än skogar i andra delar av länet och landet.
Norrbotten har unika naturvärden samtidigt som skogsbruket bidrar till svensk välfärd. Avvägningen mellan hur mycket som ska vara naturvård och produktion avgörs av regering och riksdag. Myndigheterna står för utförandet. Vi är övertygade om att vi genom dialog och ömsesidig respekt – tillsammans kan nå en bra balans mellan produktion och naturvård.