Människor på mindre orter i hela Sverige riskerar att bli utan tandläkare efter beslut hos Socialstyrelsen.
Myndigheten har gått över våra huvuden och följden blir både sämre och dyrare vård, anser Sveriges Folktandvårdsförening.
På många platser i Sverige är det tandläkarbrist. Det gäller i synnerhet kommunerna i glesbygd, hela vägen från Norrland till Skåne. I Dalarna finns det 15 vakanser på landsbygden inom Folktandvården, i Norrbotten ett 10-tal och situationen är densamma i de flesta landsting.
Trycket på Folktandvården har samtidigt ökat kraftigt under senare år. Framför allt på orter som tagit emot många nyanlända och där det redan tidigare varit svårt att rekrytera kompetent personal.
För att lösa situationen har vi inom Folktandvården därför målmedvetet arbetat för att rekrytera färdiga tandläkare från en rad europeiska länder, bland annat Polen och Portugal.
Bara i Norrbotten har man de senaste åren lyckats rekrytera 25 portugisiska tandläkare som flyttat till Sverige och därmed i praktiken gjort det möjligt att erbjuda fungerande tandvård i hela länet, oavsett var man bor.
Samtidigt har det framför allt i södra delen av landet funnits ett fungerande samarbete med Danmark. Danska tandläkarstudenter har haft möjlighet att avsluta sina studier med 12 månaders klinisk praktik i Sverige och på så sätt avlasta tandvården på mindre orter.
Båda dessa möjligheter är nu i realiteten borta.
I juni beslutade Socialstyrelsen, med hänvisning till EU-regler, att fastställa nya retroaktiva språkkrav på bland annat tandläkare från EU-länder som vill etablera sig i Sverige. Tidigare saknades helt regler om språkkrav från Socialstyrelsens sida medan vårdgivarna över landet själva bestämt att kräva minst kunskapsläget B2. En nivå där personen förstår vardagsspråk och kan interagera med andra som har språket som modersmål. Språkkunskaperna räcker enligt definitionen till för att användas i yrkessammanhang.
Det är självklart viktigt att kunna behärska språket i mötet med våra patienter, men våra erfarenheter från verksamheten visar att B2 är fullt tillräcklig i det initiala skedet och att tandläkarna snabbt når den högre nivån genom sitt dagliga arbete.
Eftersom Socialstyrelsens beslut i juni dessutom fattades retroaktivt från april, står nu flera landsting med kontrakterade tandläkare som plötsligt inte får jobba i landet. Flera av dem har under sommaren flyttat med sina familjer till Sverige men stoppas av det ändrade regelverket. Landstingen måste istället bekosta deras utbildning och lön utan att få sätta dem i produktion på många månader.
Det är en bekymmersam situation. Förutom betydligt högre kostnader i redan hårt ansträngda verksamheter kommer vi framöver få svårt att anställa utbildad personal från resten av Europa.
Boende i glesbygden kommer därför att tvingas vänta länge eller resa långt för att få nödvändig tandvård.
Besluten har fattats av Socialstyrelsen utan någon form av kontakt med verksamheterna i landet och utan att ansvariga tandvårdschefer haft möjlighet att visa på konsekvenserna.
Vi anser att man borde ha gått långsammare fram och sett över möjligheterna till övergångsregler för att undvika kostsamma nödåtgärder för landstingen.
Socialstyrelsen borde självklart också tidigt skickat förslagen på remiss, då hade vi givetvis informerat om konsekvenserna av det retroaktivt beslutet om språkkrav och förkortade arbetstillstånd.
Ska vi klara framtidens tandvård även utanför storstadsområden, måste vi hitta vägar att underlätta rekryteringen av utbildad och kompetent personal både från EU-länder och från resten av världen. Annars kommer många grupper i samhället orsakas onödigt lidande.