I november var det vårväder i Arktis. Istället för iskyla larmade forskare om nya värmerekord på hela 20 grader över det normala. Med motsvarande temperaturhöjning i Sverige hade vi haft badväder mitt i vintern.
Värmeböljor som dessa har blivit allt vanligare i Arktis i takt med att den globala uppvärmningen går fortare. Uppvärmningen gör att isarna smälter snabbare och när det vita istäcket ersätts av mörkt vatten förstärker uppvärmningsprocessen sig själv.
Men där de flesta ser en potentiell klimatkatastrof ser andra en affärsmöjlighet. Under istäcken vilar nämligen mer av de fossila bränslen som orsakat uppvärmningen från första början. Olje- och gasföretag väntar otåligt på att få borra efter nya fyndigheter som tidigare varit otillgängliga.
Skulle de lyckas så ökar det inte bara farorna för den arktiska naturen genom risken för oljespill. Det skulle också i praktiken omöjliggöra chanserna till ett stabilt klimat under 1,5 graders temperaturökning, vilket skulle få katastrofala följder världen över.
År 1991 enades världens länder om ett förbud mot alla former av exploatering och militär verksamhet för 50 år framåt i Antarktis - en historisk framgång för miljön och freden. Förra veckan skickade EU-parlamentet en viktig signal om att de vill ge Arktis samma chans då parlamentet röstade igenom en historiskt ambitiös resolution om EU:s Arktispolitik.
Efter tuffa förhandlingar gick den gröna linjen om ett ökat skydd för Arktis miljö och planetens framtid igenom. En förkrossande majoritet av EU-parlamentet ställde sig bakom bland annat ett förbud mot borrning av olja i de isiga arktiska vattnen inom EU och EES samt upprättandet av ett marint skyddsområde med totalförbud för utvinning av naturresurser i stora delar av de internationella vattnen runt Nordpolen.
EU-parlamentet ville också se ett stopp för storskaligt industriellt fiske och bottentrålning i tidigare ofiskade områden samt ett förbud mot fiske på bestånd utan vetenskapligt satta kvoter.
Lika glada som vi är över EU-parlamentets mod är vi oroliga över arktiska länders kortsiktighet. Bara tre dagar innan omröstningen förklarade Norges högerregering att landet tänker öppna 93 nya fält för oljeborrning i Arktis, både i norska och internationella vatten som Norge gör anspråk på. De senaste veckorna har också norska oljebolag och representanter fört en intensiv lobbykampanj mot parlamentet för att få bort de skarpaste skrivningarna om att sätta stopp för oljeborrningen.
Vi häpnar över Norges kortsiktiga och ansvarslösa planer. Men ännu mer häpnar vi över att det finns svenska EU-parlamentariker som går dem till mötes. Varken Moderaternas, Kristdemokraternas, Liberalernas eller Sverigedemokraternas EU-parlamentariker förmådde rösta för de hårdaste paragraferna om totalt oljeborrningsförbud i arktiska vatten. Istället gick de på oljelobbyns linje.
EU-parlamentets ambitiösa steg räcker inte, det är nu upp till EU-kommissionen att ta fram en konkret handlingsplan om Arktispolitiken, och upp till medlemsländerna och de arktiska länderna att agera för Arktis skydd. Här måste Sverige ligga på för att få konkreta resultat. Den svenska regeringen med stöd av riksdagspartierna bör också framföra tuff kritik mot Norges, USA:s och andra länders planer på nya områden för oljeborrning. Att i klimatets elfte timme göra planer för att ta upp ännu mer fossila bränslen är ett oerhört svek mot framtida generationer.
Om inte de arktiska oljeländerna och vi rika länder med bäst förutsättningar att ställa om till ett hållbart och klimatneutralt samhälle klarar att stå upp för klimatet, vilka ska då göra det? Om inte nu, när?
Bodil Valero, Europaparlamentariker för Miljöpartiet de gröna
Linnéa Engström, Europaparlamentariker för Miljöpartiet de gröna